Läser män mer klassiker än kvinnor?

Att kvinnor läser mer än män är ju allmänt känt. Min upplevelse är att män ändå läser mer klassiker än kvinnor. Delar ni den uppfattningen? Varför tror ni det är så? /löjligt trogen läsare

Det är en intressant fråga som jag bara kan spekulera i. Trots att jag använde mina bästa informationssökningsskillz (det vill säga googlade läser män mer klassiker än kvinnor? ) fann jag ingen klarhet.

Med risk att trampa på många litteraturälskares tår så tror jag de flesta som faktiskt har läst klassikerna, och inte bara ljuger om att de gjort det, är de som pluggat litteraturvetenskap eller språk (jag inkluderar mig själv i den kategorin, hade knappast tagit mig igenom Heart of Darkness om jag inte haft den som kurslitteratur). I likhet med andra humanioraämnen är det flest kvinnliga studenter på de kurserna, så om min något cyniska bild av klassikerläsare stämmer så borde det vara tvärtom, att kvinnor läser fler klassiker än män.

Ändå känner jag att det ligger något i det du skriver, trogne läsare. I sitt sommarprat berättar författaren Sara Bergmark Elfgren om att det inom förlagsbranschen finns en föreställning om att killar inte vill läsa böcker som handlar om tjejer. Den bilden håller på att förändras, till exempel har böcker som Hungerspelen och Divergent blivit enormt populära både bland killar och tjejer. Men historiskt sett så tror jag att det stämmer. Hade gänget i de Aderton haft ett större intresse för kvinnliga författare skulle könsfördelningen bland Nobelpristagarna i litteratur varit betydligt jämnare, det är jag övertygad om.

Det jag vill komma fram till är att mäns skrivande alltid har värderats högre än kvinnors. Därför har en betydligt större andel av de böcker vi idag betraktar som klassiker skrivits av män och behandlar mäns erfarenheter. Nu är ju inte identifikation den enda anledningen till att folk läser och självklart kan även kvinnliga läsare identifiera sig med manliga karaktärer (och tvärtom), men ändå. Jag tror helt enkelt att vita, heterosexuella cismän kan känna igen sig mer i litteraturens klassiker och att de av den anledningen är mer intresserade av att läsa dem.

Jag tror också att heterokillar har ytterligare en motivation att läsa klassiker – de får ragg. Jag hade en intressant konversation om det med en vän. Jag sade nåt om att jag på sätt och vis är glad över att jag är kvinna eftersom jag aldrig skulle klarat av att leva upp till samhällets förväntningar på män, som att de ska vara starka och intresserade av sport. ”Men Karin” svarade hon, ”du hade ju varit den litterära killen. Du hade fått massor med ligg bara för att du läst så många böcker”. Det ligger något i det.

I raggningsbibeln The Game refererar Neil Strauss i tid och otid till olika litterära klassiker, i synnerhet favoriten Ulysses (typiskt citat: ”I thought of my favorite line from Ulysses, when sexually frustrated Leopold Bloom imagines his impotent manhood in the bathwater and calls it the limp father of thousands.”). Jag tror inte att Strauss slängde in dessa referenser av genuin kärlek till irländsk modernism. Allt han gör, gör han för att få fitta. För Neil Strauss är Leopold Bloom så mycket mer än en fiktiv karaktär – han är hans wingman.