Men alltså, är det sommarlov nu? Soft.

Skulle ha skrivit en omtenta idag, men både skol- och träningsformen är i botten. Därför. Vaskning.

Imorgon börjar jag heltid på det extrajobb jag haft sen april på avdelningen för tillämpad mekanik. Inte så långt sommarlov alltså.

Jaa ja. Vi hörs i augusti, när omtentaplugget börjar igen. Ha en fin sommar! 

I tisdags ventilerades min uppsats i Svenska 4 (c-uppsats). Vid sidan om lite småfix fick jag alltså sommarlov. Helt plötsligt var terminen och det stora arbetet över. Nu är jag alltså färdig med mina svenskstudier, även om det återstår tre år på lärarprogrammet (nu är det halvtid). I förra veckan levde jag lite i dekadens. I fredags var det i alla fall lite mer glädje då det var grillning och avslutningsfest med några av kursarna. Det var roligt och ett skönt avslut på två års studier tillsammans för i höst går vi olika vägar.

Jag kommer att återvända till Blåsenhus och läsa AOU II, så det blir pedagogik och didaktik för min del. Det ska bli kul att få ägna mig åt den typer av studier igen även om jag har nosat på det en del den här terminen. Jag har ju trots allt nördat ner mig i läromedel, litteraturundervisning och styrdokument i min uppsats. Men det känns bra att säga tack för mig till litteraturvetenskapliga institutionen och institutionen för nordiska språk, vi får se vi kanske ses någon gång i framtiden. Nu blir det back to basic en termin innan jag börjar läsa mitt andra ämne. 

Innan dess tänker jag dock njuta av sommaren, genom att jobba några veckor i butik, slappa en vecka i Turkiet och njuta av sommarstaden Uppsala. 

Jag vill slutligen tacka för den här terminen och vi får se om det blir ett återseende till hösten.

Glad sommar och trevlig ledighet! 

Alltså, den här artikeln i SvD om Teknisk fysik... Nej. Nej nej nej. Jag tror faktiskt jag kräktes lite i munnen när jag läste den.

Den började ju ganska okej, jag menar, det är glädjande att fler söker min fina utbildning, den är ju kul! Men sen känner jag bara att... antingen har killarna i viss mån felciterats, alternativt så är de inte helt representativa för oss tekniska fysiker överlag. Det finns en del sanningar i deras uttalanden, eller alltså, sådant som jag kan hålla med om att det är sant. Jag går ändå i fyran nu, jag vet vad som krävs för att klara studierna.

Hårda nätter krävs inte. Om du inte själv väljer det. Typ kompensationspluggar inför tenta för att du slackade i början. Eller sitter uppe sent med en rapport en fredagkväll för att du råkade gå både på Snerkes och Stocken den veckan.

En timme för att lösa en partiell differentialekvation - har hänt. Så den delen stämmer kanske. Men att andra program inte skulle förstå den matten vi läser, det är ju korkat sagt. För oss har det varit så att antingen läser andra program samma mattekurser, och då kan dom ju den matten också. Eller så läser de inte samma matte och då är det inte så konstigt att de inte kan den matten. Men jag har inte läst om rening av vatten, ingen har lärt mig det så  det är väl inte så konstigt att jag inte förstår? Eller?

Skämtar om matte. Ja. Okej. Det händer ganska ofta. Ungefär lika ofta som jag drar snuskiga skämt. Men nog har väl alla sin "bransch-specifika" humor?

Och precis som min kära teknisk fysik-kompis Ylva sa - jag kunde öppna dörrar och syltburkar innan jag började på universitetet.

Det var nog det jag ville ha sagt.

En av fördelarna (och nackdelarna) med civilingenjörsstudier, är att man har mycket schemalagd undervisning med föreläsningar, lektioner, räkneövningar och laborationer.

Nu, när jag läser 10 hp kursen Modellering av komplexa system (som är awesome), snittar den schemalagda tiden plötsligt 4 timmar i veckan (istället för de 22 timmar jag är van vid), eftersom det är så mycket tid som går till att sitta och programmera typ.

Därför provar jag på hur det är att plugga hemifrån, ibland är det ju skönt att inte cykla de 5 kilometrarna till Ångström som avslutas med Polacksbacken-backen. Det känns skumt!

Ja menar, frukost i sängen, pyjamas på och datorn i knäet - så ser det ju inte ut på Ångström liksom. Återstår att se hur mycket jag får gjort. Hemmadisciplinen brukar inte vara den bästa. Och sen har jag ju en granne från vars lägenhet det ständigt dagtid låter som det byggs möbler och borras väggar i. Fast så låter det ju på Ångström också lite. I alla fall nu när det byggs ut.

Så, det är en sak jag har börjat tänka på. Eller egentligen har jag nog tänkt på det undermedevetet under en längre tid, men inte vädrat tanken för andra. Mest för att den är rätt oväsentlig.

Det är kul det där med att prata med folk, under en lunch, i kön till Snerikes, eller var som. Man inleder en konversation som i början är rätt lame. Ibland hittar man dock sjukt dumma, men kul ämnen att prata om. Man lyfter tankarna som florerat i ens huvud och faktiskt, då och då, visar det sig att man inte är ensam om de oviktiga tankarna. Andra har också tänkt på dem! Och DÄR finner man en gemensam grund att stå på. Det är kul.

I alla fall, tanken jag har valt att dela med mig av till folk i min närhet är det här med doft. Och då mer avsaknad av doft. Det kan vara jag som är gammal, men kommer ni ihåg när man fick röka på krogen? För åtta år sen var det standard att tända en cigg i baren. Det var rånajs! Kunde inte förställa sig hur man skulle kunna stå på dansgolvet utan att bli svedd i kanterna! Alla kläder hade brännmärken i sig, folk med linser kunde inte gå ut och festa (det sved tydligen), och man såg cool ut hela tiden. Aaaw, those where the days...

Den 1 juni 2005 var det slut på det roliga. Ciggen släcktes och man var tvungen att hitta på annat att sysselsätta sig med. Men den stora skillnaden var ju doften! Trosorna och BH:n luktade inte längre askkopp efter en utekväll. Det gick att vakna utan att få kväljningar av håret som stank värre än rökrummet på Kharma (gamla Köket, och även nuvarande Hell's Kitchen, herregud det är verkligen längesen..).

MEN, det feta mennet: en annan doft började sprida sig; doften av människa.

Lökig, full, illamående människa! Vidrigt var bara förnamnet. Den 2 juni 2005 gick du in i en ridå av avsmak i princip. Skulle inte förvåna mig om liggfrekvensen sjönk drastiskt under 2005-2006. Omöjligt att känna attraktion när du kan ta på svettauran.

Och, nu till den stora frågan: VAR ÄR DEN LUKTEN IDAG?!

Den är borta! Väck! Inte här! Jag säger inte att jag saknar den, men jag tycker att det är märkligt. Skulle vi blivit så jäkla mycket fräschare på 8 år? Tvekar på det. Jag har i alla fall inte blivit det.

Jag tror att vi har vant oss. Vi har vant näsan vid att det luktar skit på krogen.

Fattar ni hur äckligt det är eller?!!

Fast samtidigt, det är billigare med deo än med cigg. Det är fräscht.

Och hoppas ni har kul i torsdagsnatten, simma lugnt och håll armarna nere.

Imorse när jag skulle fiska upp min morgontidning ur brevlådan, blev jag smått förvånad. Det första som jag fiskade upp var inte min morgontidning utan det senaste numret av Ergo. Plötsligt händer det! Jag har inte fått hem Ergo på över ett år, trots att jag bor i ett studenthem och bloggar här på Ergo-webben.

Jag tog med tidningen till Blåsenhus för att ha att bläddra i under dagen. När jag tog upp den är väskan verkade numret väldigt tjockt och jag insåg att jag inte bara fått ett nummer av tidningen,utan två. Kan det möjligen vara en kompensation för alla uteblivna nummer av tidningen? 

Håhåjaja, skulle jag vilja säga.

Ibland tvivlar man på att det verkligen är Ångströmslaboratoriet, ett campus för teknik och naturvetenskap, man sitter och pluggar på. Varför?

Det kallas UpUnet-S. Det kallas trådlöst internet.

För att komma vidare i plugget måste jag ladda ned ett program. Nås av den härliga informationen att det ska ta 1 timme. Suckar och tänker att jaja då kan jag ju jobba lite med ett sånt där annat engagemang vid sidan av studierna som jag har. Kikar efter hur långt nedladdningen nått. Nås av den ännu härligare informationen att det är 2 timmar kvar.

Ni kan kalla mig bister. Tänker att jag tar en printscreen på denna och bloggar om det. Poff!

Då är nedladdningen plötsligt klar. Så jag måste klaga på något annat. Man vill ju alltid klaga på saker.

Vädret. För varmt. Alternativt: Jag vill vara ute nu och inte plugga.

(Fast egentligen är jag lycklig över att jag måste sitta inomhus. Min stackars kropp har i helgen exponerats för mer utomhusliv och gassande sol än vad som räckte. Spenderade nämligen helgen i födelseorten för herr Ångström himself.)

Det här blir lite snabbt nedprintat. Fördrinken börjar runt två och det är två stora festhårkvar att fixa.

Men jag vill ändå snabbt passa på att önska alla en förträfflig vårbalshelg!

Det är helt underbart egentligen, att se frackar och långklänningar vandra runt på stan. Hattar, käppar, fickpluntor. Presenter, två tusen foton, champange och jordgubbar.

Se hur värdigheten stiger några pinnål i studenternas Uppsala under en helg. Få så är det. Värdigheten höjs och till en nästan ohanterlig nivå. Det konstiga är även att så gör även alkoholnivån, höjs till en orimlig nivå alltså.

När vi är klädda i långklänning och frack, krävs det så mycket mer för att vi ska anses odrägliga. På något vis kommer man undan med att ramla i balklänning, och att stå på bardisken blir plötsligt lite stämmningsfullt och vackert när det är en uppställningen av 5 män i högtidsdräkt som vevar.

Balhelgen i Uppsala är bland de bästa av helger. Jag kan till och med tycka att om det är bra väder, slår den Valborg med hästlängder. Det måste ha att göra med den där värdigheten..

I alla fall, dags att börja styra upp någon form av utseende. Ger er den ultimata supertagglåten, det är så det bara pirrar i samtliga delar i kroppen.

Gör som jag, ta en GT, lyssna på musiken och sup in (bokstavligt talat) att det är dags för den bästa jäkla festhelgen på hela året!

Nu märks det att våren har kommit till Uppsala på riktigt. Utanför mitt studenthem har det de senaste dagarna poppat upp filtar med soldyrkare. Själv har jag levt i uppsatsträsket till i förgår då blev klar med min c-uppsats. Efter det har jag unnat mig att vara lite lös och ledig. Det har varit väl behövligt då jag kvitterar ut min sista hemtenta i svenska senare idag. Det blir helgnöjet innan förberedelserna inför ventileringen börjar. 

Nu på morgon har jag ätit frukost på ett av Uppsalas anrika caféer som ligger i mina kvarter. Jag brukar unna mig det ett par gånger per termin, men oftast har det varit med sällskap av kurslitteraturen idag blev det istället sällskap av City och lite bloggande från surfplattan. 

Det är en märklig känsla i kroppen just nu när uppsatsen är inlämnad, då det ligger så mycket arbete och möda bakom. Sen tycker jag att det känns märkligt att snart vara klar med svenskan, jag kommer ju fortfarande ihåg hur min lärare i grammatiken pratade om att när ni läser Svenska 4 ska ni skriva c-uppsats. Det kändes väldigt långt bort och nu är uppsatsen skriven och Svenska 4 är slut om 1,5 vecka.

Jag må känna mig lite nostalgisk men ändå är det långt kvar innan jag blir färdig lärare. Jag har tre år kvar. Det ska bli roligt att läsa mitt andra ämne som kommer bli samhällskunskap eter mycket om och men. Förhoppningsvis ser arbetsmarknaden bättre ut då och villkoren i skolan har förhoppningsvis blivit bättre. 

Igår var jag nämligen på en samtal som Sektion Lära bjöd in till där vi lärarstudenter fick träffa ledningen för Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen. Det var ett trevligt samtal med utbildningsväsendet i fokus. Jag hoppas att politiker oavsett partifärg lyssnar på vad vi som är framtida lärare har att säga, då det ändå är vi som ska stå i klassrummen i framtidens skola. 

Men nu ska jag återgå till min apelsinjuice innan jag ger mig ut i vårvärmen igen. Det är bäst att passa på innan jag ska stänga in mig med hemtentan. 

Nu är det en månad sen man skulle söka utbildning och kurser inför hösten. Så kanske sitter det en och annan därute i Sverige som undrar om det blev rätt där. Och det är svårt att veta. Vet jag?

Min väg från gymnasieåren till nu, när jag är här på Teknisk fysik i Uppsala och stormtrivs, var inte självklar. Jag började inte natur på gymnasiet för att jag ville bli ingenjör. Kan inte påstå att jag visste då vad en ingenjör gör, eller att jag visste någon som var det. Pappan i min favoritbokserie var maskiningejör, men det sa mig inte mycket.

Nej, jag gillade matte och var bra på det.

Efter studenten var jag inte sugen på att resa eller så, jag jobbade lite på förskola och tog körkort. En kväll skulle jag hjälpa en yngre vän med hennes läxa, och insåg att jag saknade att plugga. Så jag sökte en termin Engelska. För det är ju bra att kunna. Ingen framtidsplan. Där hade jag en klasskompis vars tjej pluggade Matematik, och han sa att om jag tyckte matte var det roligaste så borde jag ju plugga det. Så jag sökte Matematik till hösten.

Men jag var inte riktigt mogen för att ta in eller ens bry mig och hur man bevisade satserna. Jag ville ju räkna!

Jag mindes vad min ena mattelärare på gymnasiet sa, när jag läste nån flummig fördjupningskurs, att man fick göra det om man läste till ingenjör. Men ingenjör börjar man ju bara på till hösten.

Därför tänkte jag att jag skulle flytta till Uppsala, där hade jag ju en kompis som bodde och det var ju inte så himla långt från hemma men ändå en annan stad. Kul att prova på att bo där innan man signar upp sig på fem år liksom.

Så jag läste Data- och Systemvetenskap en termin, innan jag i mitten av den satt där, sista kvällen man skulle söka, och ändrade mellan mina två val (shit vad självsäker jag var på att mina betyg skulle räcka). Det landade på Teknisk fysik i Uppsala och inte Samhällsbyggnad på KTH. Och jag är nöjd. Förutom att det ju gick åt lite väl mycket CSN-pengar under min krokiga väg hit.

Så var det rätt beslut?
Det vet jag inte. Jag tror det finns många beslut som är rätt. Det gäller bara att fatta ett bra beslut. Och alla ni som sökt till civilingenjör i höst - jag tror ni fattat ett bra beslut.