Att gallra böcker

Nyligen har det framkommit att SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) planerade att gallra böcker från sina samlingar inför hopslagningen med Uppsala universitetsbibliotek. Jag är inte helt insatt i fallet, men det verkar som om att SGU ville gallra i samlingarna av unikt material. Vilket inte känns helt bra. Men varför gallrar bibliotek överhuvudtaget? Få saker engagerar allmänheten som vetskapen att ett bibliotek tänker gallra böcker som kommer att gå till makulering eller slängas för förbränning.

I det mest typiska gallringsfallet är det ett folkbibliotek som rensar i sina samlingar. Vilket betyder att de ser efter vilka böcker som inte lånas eller läses alls (antagligen oftast på flera år). Gallring sker också oftast för att bibliotek är fysiska rum med begränsat utrymme. Så att nya böcker och annan media kan köpas in. Jag tror att vi däremot känner oss väldigt obekväma med tanken på att böcker slängs eller bränns. Speciellt när det är biblioteket som gör det, som på något sätt står för att alla skall ha tillgång till materialet.

Med det sagt så är fallet med SGUs gallring lite annorlunda. Röster har höjts från geologer att det är värdefullt material som gallras. Det verkar alltså inte enbart vara så att det är böcker som finns i massupplagor som gallras, utan unikt material som riskerar att försvinna. Vilket ju vore en tragedi, eftersom SGUs bibliotek har en hel del böcker och material helt unika.

Vill du veta mer om SGUs gallring så läs här och här.