Så, det är en sak jag har börjat tänka på. Eller egentligen har jag nog tänkt på det undermedevetet under en längre tid, men inte vädrat tanken för andra. Mest för att den är rätt oväsentlig.

Det är kul det där med att prata med folk, under en lunch, i kön till Snerikes, eller var som. Man inleder en konversation som i början är rätt lame. Ibland hittar man dock sjukt dumma, men kul ämnen att prata om. Man lyfter tankarna som florerat i ens huvud och faktiskt, då och då, visar det sig att man inte är ensam om de oviktiga tankarna. Andra har också tänkt på dem! Och DÄR finner man en gemensam grund att stå på. Det är kul.

I alla fall, tanken jag har valt att dela med mig av till folk i min närhet är det här med doft. Och då mer avsaknad av doft. Det kan vara jag som är gammal, men kommer ni ihåg när man fick röka på krogen? För åtta år sen var det standard att tända en cigg i baren. Det var rånajs! Kunde inte förställa sig hur man skulle kunna stå på dansgolvet utan att bli svedd i kanterna! Alla kläder hade brännmärken i sig, folk med linser kunde inte gå ut och festa (det sved tydligen), och man såg cool ut hela tiden. Aaaw, those where the days...

Den 1 juni 2005 var det slut på det roliga. Ciggen släcktes och man var tvungen att hitta på annat att sysselsätta sig med. Men den stora skillnaden var ju doften! Trosorna och BH:n luktade inte längre askkopp efter en utekväll. Det gick att vakna utan att få kväljningar av håret som stank värre än rökrummet på Kharma (gamla Köket, och även nuvarande Hell's Kitchen, herregud det är verkligen längesen..).

MEN, det feta mennet: en annan doft började sprida sig; doften av människa.

Lökig, full, illamående människa! Vidrigt var bara förnamnet. Den 2 juni 2005 gick du in i en ridå av avsmak i princip. Skulle inte förvåna mig om liggfrekvensen sjönk drastiskt under 2005-2006. Omöjligt att känna attraktion när du kan ta på svettauran.

Och, nu till den stora frågan: VAR ÄR DEN LUKTEN IDAG?!

Den är borta! Väck! Inte här! Jag säger inte att jag saknar den, men jag tycker att det är märkligt. Skulle vi blivit så jäkla mycket fräschare på 8 år? Tvekar på det. Jag har i alla fall inte blivit det.

Jag tror att vi har vant oss. Vi har vant näsan vid att det luktar skit på krogen.

Fattar ni hur äckligt det är eller?!!

Fast samtidigt, det är billigare med deo än med cigg. Det är fräscht.

Och hoppas ni har kul i torsdagsnatten, simma lugnt och håll armarna nere.

Det här blir lite snabbt nedprintat. Fördrinken börjar runt två och det är två stora festhårkvar att fixa.

Men jag vill ändå snabbt passa på att önska alla en förträfflig vårbalshelg!

Det är helt underbart egentligen, att se frackar och långklänningar vandra runt på stan. Hattar, käppar, fickpluntor. Presenter, två tusen foton, champange och jordgubbar.

Se hur värdigheten stiger några pinnål i studenternas Uppsala under en helg. Få så är det. Värdigheten höjs och till en nästan ohanterlig nivå. Det konstiga är även att så gör även alkoholnivån, höjs till en orimlig nivå alltså.

När vi är klädda i långklänning och frack, krävs det så mycket mer för att vi ska anses odrägliga. På något vis kommer man undan med att ramla i balklänning, och att stå på bardisken blir plötsligt lite stämmningsfullt och vackert när det är en uppställningen av 5 män i högtidsdräkt som vevar.

Balhelgen i Uppsala är bland de bästa av helger. Jag kan till och med tycka att om det är bra väder, slår den Valborg med hästlängder. Det måste ha att göra med den där värdigheten..

I alla fall, dags att börja styra upp någon form av utseende. Ger er den ultimata supertagglåten, det är så det bara pirrar i samtliga delar i kroppen.

Gör som jag, ta en GT, lyssna på musiken och sup in (bokstavligt talat) att det är dags för den bästa jäkla festhelgen på hela året!

Ni vet när man träffar på någon lite snabbt i plugget. Springer på i korridoren och måste stanna upp och säga "hej hur e läget?".

När man känner man att det snabbt dör ut, så säger man "aja, jag ska springa på toa nu, men hare så bra!"

Och personen i fråga svarar med "kör hårt".

KÖR HÅRT?!

Vem säger det innan en toalettvisit?!

Vad svarar man på det?

Och tänker personen som sa det "va fan sa jag nu..?"

Jag förstår det inte.

 I Pakistan skjuts en flicka i huvudet då hon vägrar acceptera att hon inte får gå i skolan. I Sverige får 19,3 procent av niondeklassarna underkänt på nationella provet i matematik våren 2011. Vi sneglar till öst och säger att ”i Finland är lärare ett ”högstatusyrke”, i Sverige kan du vara sämre än slumpen för att komma in på lärarutbildningen. Att det är skillnad på utbildning i världens länder måste ses som ett känt faktum, och det är dags för Sverige att börja ta frågan på allvar.

Utbildning är för svenskar ett måste. Vi har skolplikt till och med årskurs nio, och eftergymnasial utbildning är ofta ett krav i arbetsbeskrivningar. Ändå pratar vi sällan om skolan. Ibland vinkar och hintar utbildningen lite för att göra sig påmind; ”flumskolan” och ”elitsatsningar” tas upp i valtider, betygsfrågan och SVT-dokumentärer om niondeklassare sveper förbi, men det blir ofta inte mer än en vink, en liten påminnelse om att en av Sveriges grundpelare ligger någonstans där i bakgrunden och andas lite försynt. Fram tills nu, när vi verkligen är nere på botten.

En undersökning publicerad i DN den 26 mars konstaterade att segregerade områden upplever sämre resultat på nationella prov och att det inte handlar om spenderade resurser utan om föräldrars och omgivningens utbildningsnivå, det är den som sätter sin prägel på dagens elever och deras provresultat. Det kan tyckas som en upprepning, han vi inte hört det här förut? Nu finns det i alla fall på print. Men vad är orsaken till att barn med lågutbildade föräldrar inte klarar av skolan?

I grund och botten handlar det om en inställningsfråga. Om en inställning från föräldrar att man inte behöver studera, du klarar dig ändå. Om en inställning från politiker att det går rätt bra för Sverige, vi klarar oss, ändå. Inställningen som förmedlas av studievägledaren du besöker inför gymnasievalet ”du borde kanske inte välja naturprogrammet, det är väldigt mycket plugg” och inställningen som man kan misstänkas skapas på lärarutbildningen när stora delar av studenterna själva inte klarar av studierna och antagningen ställer kravet på 0.1 poäng på högskoleprovet (kan tilläggas att om du väljer C på samtliga frågor kommer du med största sannolikhet få 0.4 hp). Vi tar inte skolan på allvar och då kan vi heller inte begära att skolan, att eleverna, ska ta sig själva på allvar.

Diskussionen om skolan verkar dock ha fått ett litet uppsving. Under de senaste veckorna har en hel del debattinlägg och artiklar gällande den svenska skolundervisningen publicerats och vi kan bara hoppas att trenden är ihållande. När vi blir medvetna om bristerna och om vikten av undervisning och skola, då kan vi också börja kräva förändring.

Hur ska vi då hålla diskussionen levande?

1.     Svensk skola blir en valfråga. Det är ett problem att grundskoleelever inte får rösta, politiker har inget direkt intresse av att vinna deras hjärtan. Men kan vi visa på att skolan hör ihop med välfärd och framgång, är chansen större att frågan får ett nytt fokus.

2.     Koppla samman utbildningen med jobbfrågan. Vi är idag ytterst medvetna om att det råder stor arbetslöshet i Sverige. Vad sägs om att koppla samman arbetslösheten med bristande utbildningsnivå hos befolkningen? Det är inte svårt att hitta sambanden.

3.     Öka incitamenten för lärare. Om elever från icke utbildare familjer svarar för stor del av de dåliga provresultaten, är det troligt att det beror på att man inte förstår vikten av god utbildning. Då måste vi ha motiverande, tålmodiga och duktiga lärare som kan skapa förutsättningarna för dessa elever. Sådana lärare hittar man inte i bottenskrapet av betygsskalan.

Det kan inte få vara så att dagens ungdomar växer upp i en värld där dålig inställning och segregation bestämmer vilka som ska få en ljus framtid. Och det kan inte få vara så att de som blir över, inte ens kan stava till orsaken till att de inte fick en ärlig chans.

Var ute och reste lite i veckorna.

Frankfurt, Bryssel, Amsterdam, Köpenhamn, *paus för Valborg*, Sevilla. Det var ju festligt och så.

Blev dock bestulen på mobil, sminkväska och necessär (det går bra nu..), och det abslout deppigaste:

MIN JUSTIN BIEBER-TANDBORSTE!

Justin som sjöng i 2 min tills mina tänder var rena och strålande vita! Han gjorde min tandborstning till så mycket mer än bara en kvällsrutin. Under dagen kunde jag liksom se fram emot när jag och Justin skulle ses i badrummet och bara umgås. Nu är han borta och jag väl nästan strejka genom att aldrig någonsin bosta gaddarna igen. Dock är ju det skitäckligt så jag klagar lite offentligt här istället.

Här träffas jag och Justin för första gången.. Det finns inga ord.

Kort notis bara, men efter fyra firade Valborg med samma gjorde misstag tycker jag att det är viktigt att jag talar om följande för allmänheten:

Nej, man kan inte gå till Ekoparken på Valborg med tanken "jag hittar nog er".

Nej, det går inte att ringa de man inte hittar.

Nej, det är inte kul att hänga med random folk, oavsett hur många öl man får.

Nej, du kommer inte komma ihåg att ta ut kontanter.

Nej, det är inte sommar och det är inte läge för kjol.

Och ja, du kommer göra om exakt samma misstag nästa år.

För övrigt hoppas jag att ni hade en strålande Valborg!

Tjing!

Mössa på, mössa av. Solisar på, solisar av. Dunjackan in i garderoben, dunjackan ut ur garderoben.

Man tror att det är varmt, fast det är pisskallt.

Väderjävel!

Vad som dock är kul är att om 20 dagar ska vi sätta på oss våra mest chillaxade vårkläder, möta upp världens bästa kompisar och dricka champagne till frukost. Vi kommer gå till Slottsbacken för att hålla utkik på Stocken, vem springer först? Vi kommer vakna dagen efter med känslan av att ha sprungit in i en betongvägg, men det gör inget. För när vi döljer bakfyllan bakom ett par Ray Bans och släpar oss ut i på gatan vaknar vi till liv igen. Och jävar i havet, vad vi vaknar!

Vi kommer sitta i linne och trasiga jeans i en ekopark, dricka billigt bubbelrosse till frukost tillsammans med en köpemacka. Vi kommer gå med de vi tycker om till nation, hitta 7 nya kompisar i kön, för att sen bli lyckliga och kladdiga av "champagne". Skynda oss hem för att duscha av oss sprit och fylla, ladda mobilen. Vi tänker att det är varmt ute, fast det är kallt, och tar på oss klänning och shorts. Lägger ner en extra öl i påsen - "man vet ju aldrig", och börjar vandringen mot grillkväll på studentvägen.

Det blev kallt med jeansjacka och får låna tjocktröja. Hångla med tjocktröjans ägare i mörkret och kanske tycka att det är lite för långt hem till den egna sängen. Ramla ner mellan någon annans lakan och somna med en arm om sig.

Det är fint med Valborg.

Men fram tills dess kan vi inte göra så mycket mer än att låtsas. Typ att vi är utomlands. Årets jävla sommarlåt om ni frågar mig.

Tjing!

Efter 1 år och 26 veckor på ergo.nu vet jag fortfarande inte hur man bloggar. Hur man behåller läsare och är intressant. Ska man vara personlig eller opersonligt för att inte verka för pretantiös? Hur ofta behöver man göra ett inlägg utan att behöva göra reklam för det på facebook pga av misstänker att en krönika i månaden inte direkt skapar ett natureligt flöda av besökare.

Det är skitsvårt att blogga!

Här om dagen lyssnade jag på "Spanarna" på P3 (för övirigt kände jag mig precis som min mamma när ja gjorde det, hon och pappa lyssnade alltid på det under bilsemstern). Jonas Hallberg pratade om hur JAGet tar så mycket större plats i dag än förr. Att vår generation, 80/90-talister talar om JAG i första hand, sen vi. Förr sa man, enligt Hallberg, "Robin, Calle, Jessica och JAG....gick på lokal", idag säger man istället "JAG, Robin, Calle och Jessica....gick ut". JAGet kommer först. Fokus ligger på vad JAG gör, sen kan man prata om med vilka man gjorde det med.

Inte för att jag tycker att det spelar någon roll egentligen, men samtidigt misstänker jag att det färgar vårt sätt att vara lite grann. "Så länge jag är nöjd är allt fint".

Det är det här som gör det lite svårt för mig att blogga. Jag undrar alltid hur intresserade folk egentligen är av att läsa av vad JAG gör eller vad JAG tycker. Men samtidigt läser ju jag om folk som tycker och gör saker, och det är ju lite kul. Ibland. Observera ibland.

Äsch jag vet inte... Går och fotar min frukost nu eller nåt.

8 mars = Internationella kvinnodagen. Idag uppmärksammar vi kvinnor och att vi inte är lika mycket värda i dagens samhälle. Vi har inte lika hög lön och vi har inte samma inflytade i bolagsstyrelser. Och vi kommer inte in på läkarlinjen, för att vi är kvinnor.

De två första påståendena är sanna och högst relevanta att uppmärksamma. Det skiljer sig mellan könen och det är könet som avgör lönefrågan. Det vet vi.

Det tredje påståendet kunde vi läsa om i dagens upplaga av Dagens Nyheter. Kort sammanfattat gick artikeln ut på att kvinnor inte antas till läkarlinjen i lika stor utsträckning som män. Här har vi ju helt klart ett jämställdhetsproblem! Tjejer får inte blir läkare för att det ska killar bli. Ser man ju tydligt och klart i artikelns rubrik.

Det är bara det att det stämmer inte. Jag blir så jäkla trött på den här sortens uppdelning mellan könen.

Läser man artikeln förstår man att läkarlinjen har ökat sin intagningskvot för de som skriver högskoleprovet = har du ett högt HP har du lättare att komma på läkarlinjen.

Eftersom man vet lite hur skolsystemet funkar och hut uttagningar görs osv. kan man konstatera att:

1. för att gå läkarlinjen krävs höga betyg

2. många har höga betyg

3. det finns inte så många platser på läkarlinjen

4. man måsta gallra bland de som ansöker

5. många av de som ansöker har gjort högskoleprovet

6. de som BÅDE har höga betyg OCH högt HP har lättare att inte bli bortgallrade än de som inte gjort högskoleprovet.

Det var ju rätt enkelt. Bara det att här ska media med omvärld alltid dra det ett steg längre:

7. det är fler män än kvinnor som gör högskoleprovet

8. fler män än kvinnor kommer in på läkarlinjern

9. kvinnor får inte börja läkarlinjen...................för att de är kvinnor.

VA?!

Varför stannar man inte bara vid punkt nr 6? Varför handlar det inte om att de som inte skriver tillräckligt bra på högskoleprovet inte kommer in? Varför handlar det inte om att enbart-betyg-från-gymnasiet-kvoten är mindre i relation till HP-kvoten vid intagningen?

Jag är rätt säker på att en kille som inte skrivit HP men har 20,00 i betyg kommer in lika lite som en tjej med samma förutsättningar. Om så inte är fallet är det självklart fel och måste utredas, men jag tvivlar på det.

Vi kommer aldrig komma runt den här jämställdhetsfrågan om vi hela tiden envisas med att göra alla frågor könsberoende. Fortsätter det på det här sättet kommer det alltid finnas de som kommer med motargumentet "men killar då, vi kommer inte heller in på det vi vill, men oss är det minsan inge synd om" - och så har vi helt plötsligt skapat ett ytterligare klyfta mellan könen. Grattis!

Alla frågor gäller alla, oavsett vem du är eller var du kommer ifrån. Och har du inte gjort högskoleprovet kommer du inte in på läkarlinjen, vare sig du är tjej eller kille.

Så, det vara bara det jag ville säga. Hoppas att vi har löst jämställdhetsfrågan nu, det var väl inte så svårt?

När jag gick i högstadiet började jag tänka på hur jag såg ut. Bytte "mammatrosan" mot stringtrosa, köpte de dyra mjukisbyxorna från Nike, började röka (till mamma: nej jag höll bara i andras cigaretter), la på någon form av vitt läppstift/idominsalva på läpparna och försökte dricka kaffe utan socker. Började tänka på vad jag åt och visste inte vad "retucherad reklam" var. Skulle man inte ha ben som gått genom en svarv?

Jag tänkte: "det är bäst att vara snygg nu, när folk ser mig, på gymnasiet är man så gammal att killarna slutar bry sig".

Efter sommaren -03 började jag på gymnasiet. Det va ju rätt stort. Skitmycket nytt folk, nya killar, nya coola tjejer.

Man börjad åka in till stan och handla kläder. Gick på Tessie och köpte sig en urringning till naveln. Ett par dieseljeans, JL-hoodtröja och ett tigerskärp så va man safe. Fyllde 16 och fick börja träna på gym. Läste om den där modelldieten i veckorevyn "rök när du blir hungrig och tugga på en isbit". Veckorevyn hade listat den under rubriken "livsfarliga dieter", till skillnad från "sunda dieter" där man bara åt tomater och cayennepeppar i vatten. Många hamnade i cigg/is-kategorin. 

Man tänkte: "det är bäst att vara snygg nu, när folk ser mig. Vem fan ska jag va snygg för efter gymnasiet. Inte så att man kommer hänga på stranden direkt".

(kan tilläggas att efter gymnasiet flyttade jag till Frankrike ett tag, snittade en 6 timmar på stranden om dagen)

Och sådär håller folk på. Håller JAG på. Kanske inte lika mycket kroppsfixering nu som förut, men den här tanken att "det är nu det gäller, sen är det försent". Försent för vad? Försent för att ha kul? För sent för att vara snygg? För sent för att åka utomlands och leva livet?

Nu har du inga pengar men du har fritiden.

Sen har du pengarna men ingen fritid att spendera dem på.

Det spelar ingen roll när i livet du är, det är fortfarande aldrig för sent för att göra det du vill. Men det är heller aldrig "rätt" läge att göra något.

När jag jobbade på Twilfit för några år sedan kom det in en äldre kvinna säg 85+ med sin dotter. De skulle köpa underbyxor. Efter lite diskussion om vad som önskades tog jag fram ett tre-pack sloggitrosor, kan tvättas i 90 grader och ungefär lika slitstarlka som mexitegel. Kostade 99kr. Rätt bra deal således.

Jag och dottern tittar på dam 85+, hon säger "nej, men så dyra trosor behöver jag inte, jag ska ju ändå dö snart".

Det var bland det sorgligaste jag hört. Hon hade släppt det där som gör att man faktiskt vill vara snygg, känna sig fräsh, göra roliga saker. Hon var klar. Hon tyckte in ens att hon var värd tre par svinfula beiga trosor, hon skulle ju ändå dö snart.

Jag vill aldrig hamna där, när man känner att "det spelar ingen roll". Där jag trodde att jag skulle hamna när jag började gymnasiet, men verkligen inte gjorde.

Det är aldrig helt rätt läge att göra något. Men det blir heller aldrig försent. Du kommer alltid vilja ha mer än nu har och längta någon annanstans. Och du kommer aldrig vara nöjd. Men bli aldrig klar.

Gör det du vill göra och tänk inte så mycket på vad som händer sen.

This is my time, this is your time, this is our time

Ha en underbart fin fredag hurrni!

/Hedvig