Så tröttnar man på att leta sommarjobb (googlar "barskola ayia napa"), bestämmer sig för att ta med åldersnojan och 2000 pantburkar från fest igår, till lutis och tjäna lite pengar.

Öppnar innerdörren och ser detta:

Några briljanta killar gav mig lösningen på livet igår. Och jag hade vett nog att spika upp den på ytterdörren!

Sjukt vilken sinnesnärvaro man har ibland!!

Så, därför: Preklin ikväll.

Men vi ses.

/Hedvig

När jag var 14 år sa min mamma att 23 var hennes bästa ålder. Sedan den dagen har jag längat efter att vara 23 år. Året liksom. Det bästa året. Året när jag hittar formtoppen, peakar, lyckas! I nio såg jag fram emot att vara 23, och såg ner på alla andra åldrar.

Den 9 april fyllde jag 24. I måndags alltså, annandag påsk.

Alltså jag vet inte, men det känns ju för jäkla deppigt om det är över redan? Att allt börjar dala nu, både bokstavligt och metaforiskt.. Hej då formtoppen liksom. *sad*

Vad gör jag åt det här då? 

Förslag 1: låtsas som ingenting, fortsätter att vara 23, inga konstigheter. Min mormor har till exempel fyllt 36 år sedan 1972. Funkar döbra.

Förslag 2: Inser, korkar upp och blir 24.

Bild tagen i måndags. Blev bjuden på trerätters av en person som inte gillar uttrycket trerätters pga "det är väl för fan inge speciellt med att äta tre rätter". Studentstandard..

Som det ser ut i dagsläget kommer det bli en kombination av de två förslagen. Jag kommer korka upp, men fortsätta vara 23. Det bästa av två världar.

Folk säger ju alltid att det är viktigt att kompromissa osv.

/Hedvig

ps. personer med erfarenhet inom botoxområdet får gärna höra av sig till mig i kommentarfältet. tack.

Jag har flyttat. Till en lägenhet i porten bredvid. Inte så jobbigt låter det som. Jag behövde ju inte ens hyra en lastbil eller tvinga upp föräldrarna till Uppis. Ska dock tillägga att jag inte har flyttat till en egen lägenhet. Nej, numera är jag inneboende. Jag och mina ikeapåsar med det allra nödvändigaste.

Vid en flytt är du till att börja med optimistisk. Rensar bland smycken som egentligen inte tar plats, kikar på fotografier och har innerligt roligt över dagböcker skrivna i destruktiva tider. Till slut ligger alla lösa föremål på golvet, överallt på 33 kvadratmeter. Det är en mindre härlig syn för då inser du att de där fyra flyttkartongerna som införskaffades dagen innan från Folkes inte räcker.

Sedan går du fyra dagar med en panikkänsla. Kommer allting att få plats i de där två förrådsutrymmena som finns till förfogande? Du packar och packar men sjukt nog tillkommer nya prylar hela tiden. Till slut börjar du slänga. Slänga och skänka och går bananas. Någonstans råkar du slänga de där fina örhängen du faktiskt inte ville rensa bort och istället packar ner toalettborsten.

Hur som. Det är när du försöker gnugga bort kalkavlagringar i duschen samtidigt som din enda medkompanjon för tredje gången ligger med huvudet inne i ugnen som du ångrar att du inte svalde stoltheten och bad en eller två eller typ fyra vänner om hjälp. När du är riktigt jäkla frustrerad, typ fem minuter senare, övergår du till att beklaga dig över att ingen erbjöd sig att hjälpa till.

Men sen blev det ju såklart klart. Trodde du. För vid inspektionen får du höra att det är smuts kvar längst bak i toaletten. Du vill bara gråta.

Egentligen gråter du åt allt men inser att det är svårt att få medlidande över smuts i toaletten så du går hem till ditt nya hem och äter ett ägg, går tillbaka och stoppar armen i toan och tänker att det är synd att det är på detta sätt du ska spendera din sista tid i ditt forna hem. 

/Bella

Lånar din dator och googlar på spännande ämnen.

/Hedvig

OBS 1: Läses ej av barn under 18 år. Ni äger inte era egna pengar. Ni har inte ens pengar. Jag bryr mig alltså inte om er. 

OBS 2: Barn över 18 uppmanas läsa kommande groundbreaking news med vördnad. Det ligger 24 minus 18 års forskning bakom detta inlägg. Jag tar INGEN kritik, men gärna ett pris av något slag. 

Vi som läser ekonomi har fått grundliga genomgångar i hur ekonomi fungerar. Som fenomen, i ett företag, i egna plånboken samt i form av bär och fi-isk. Jättebra förklaringar, verkligen.

MEN, hur kommer pengarna egentligen till? HUR hamnar de i min plånbok egentligen?

VARFÖR är jag ekonomisk oberoende?

Jag har kommit på svaret. Och jag tänker dela med mig det med er.

Alltså, så här fungerar det när pengar blir till:

Förutsättning: Du har ett allkonto, och ett sparkonto. Möjligvis även tillgångar fonder och aktier, oftast med mor- eller farföräldrars namn som avsändare.

Händelseförlopp:

 1. Du ställs inför en stor utgift. Kan exempelvis vara inköp av gymkort, köp av ny mobil pga tidigare stulen "asså jag la den i fönstret i landskap och sen när jag kom tillbaka 10 min senare så var det borta, så jävla typiskt", resa till NY, mac-produkter. Eller annat livsnödvändigt som fattiga studenter måsta lägga sina sista pengar på. 

2. Hur finansierar du den här utgiften? För att inte tömma ditt fest- och klädkonto (allkontot), vänder du dig till övriga tillgångar. Sparkontot, fonder och aktier är pengar som egenligen inte finns, för att de syns inte. Saker som inte syns finns inte, det vet vi. Eller saker som inte syns, kan i alla fall inte försvinna. Mer så.

De övriga tillgångarna är till för precis sådana utgifter. Så är det, utan ironi.

3. Du för alltså enkelt över pengar från sparkontot till allkontot. Alternativt säljer av några fonder.

Det senare alternativet kan med fördel läggas upp som ett skämt inför polarna. Av någon anledning fungerar konceptet "sälja aktier för att finansiera yacht week" som en indikator på att du har "koll". I dagsläget oklart varför (förslag till vidare forskning).

4. Pengarna är nu på allkonto, i form av ett "lån", från dig själv.

5. Nu inträffar en oförutsigbar händelse: den planerade utgiften ställs in! Försäkringen gällde visst, ipaden kom inslagen på födelsedagen, bankdosan fungerar inte, eller så ringde curlingproffsen och erbjöd sig.

Hittills är det intet nytt. Allt ovan är empiriska fakta. Källkritik? Nej.

And...

..this is where the magic happens

6. Helt plötsligt har du mer pengar på kontot än vad du planerat. De bara finns där.

Känslan liknar den när kuverten mottogs på studenten. (Faster ba "Så att du kan spara lite till egna lägenheten", Du ba ler, men tänker "ayia fucking napaaaaa")

I alla fall, nutidens pengar: Du kan helt plötsligt ta ut dem i en bakomat, du kan betala med dem i baren och du kan ta en sväng förbi Janemars. Cash liksom. 

För att gör det glasklart: 

Förut hade du inte pengar. Nu har du det.

Hängde ni med där? Det är snabba vändningar. Men du har alltså skapat pengar! 

Jag vet, det ÄR sjukt. Det tyckte jag också när jag kom på det. Jag kan göra egna pengar, vem kunde anat?!

Så, med denna nyvunna insikt, önskar jag Dig en fantastikt trevlig torsdagskväll. 

Vet du varför den kommer bli trevlig? För du kan göra pengar. Grattis!

/Hedvig 

I

Första reaktionen säger "aldrig i livet". Jag skulle aldrig ändra på mig själv på det sättet.

Sen börjar man långsamt vänja sig vid tanken, det kanske skulle kunna fungera. Vilket man givetvis förenekar för sig själv.

En dag vaknar man upp, inser att man är där. Och egentligen är det kanske bra. Varför sprattlade man emot så mycket i början?

Så är man nöjd. Det är nog såhär det ska vara. Det är nog här jag ska vara.

Nöjd alltså.

Men så kan det inte fortsätta. Det förstår ju vem som helst. Man får inte vara nöjd.

Det där man tvekade på från första början, därför att man misstänkte att det aldrig skulle fungera. Det där man på något sätt uppmuntrades att arbeta runt, att bortse ifrån. Det blir helt plötsligt det man vill allra mest. Och det är också det som, till ens missnöje, försvinner. Det försvinner av precis den anledningen man sa "aldrig i livet" om från första början. 

Vad som händer är att man förlorar mot sig själv. I den enda tävling där det faktiskt går att fuska legitimt, där alla röda kort ligger i den egna fickan. Den enda tävling där man både är medtävlare och domare.

Den tävlingen förlorar man. Finns det någon sämre känsla?

En spellista på det kanske.

/Hedvig

Måste bara visa er ett jättebra frisyrtips som Sofie Fahrman delade med sig av:

Den sneda låga knuten!

(källa: http://bloggar.aftonbladet.se/sofissnapshots/)

Precis som Sofie skriver är den sneda och låga knuten både festlig och vardagssnygg!

Måste prova på en gång......

*ringer mig stylist/frisör och ber henne komma över med nya Redkenserien, locktång och ett par fashionbyxor från Rodebjer*

....nej just ja..

 Aja, mössa är också snyggt.

/Hedvig

..jag ser döda människor....

Ljug. Det gör jag verkligen inte.

Men jag har ett sjätte sinne: jag känner på mig saker. Inte inom alla områden, jag har specialiserat mig. Det finns en händelse, eller man kanske kan kalla det en omständighet, som jag i princip alltid kan förutse. Och jag har alltid rätt. True story! Tänker absolut inte berätta vad det handlar om, då jinxar jag antagligen hela grejen. Vilket vore lite skönt, för ibland är det bättre att inte veta.

Eftersom det är lite svartvitt på bloggen just nu, brist på bilder och så, tar man det man har:

Här är Före inträffad omständighet samt vetskapen om den. "Happy happy joy joy-lite dagen efter uttråkad men ändå lagom nöjd"

Imorgon kommer efterbilden (ledtråd: kommer antagligen vara i stil med en korsning av Kony-videon och Vita Lögner).

Stay tuned.

/Hedvig

Sitter och skriver deppiga jobbansökningar inför sommaren, ja, jag vet att jag är tusen veckor för sen, att alla ambitiösa ena redan fått utmanande och intressanta sommaranställningar, typ på bank. Jaja, hej uniflex!

Samtidigt lyssnar jag på intellektuell musik. Bra musik!

Danny. En riktig hyvens kille och det menar jag verkligen. Några veckor innan mellon var han med i Efter tio med Malou. Jag blev lite sådär småförälskad som jag aldrig blev i diverse kändisar när jag var 14. Han berättade så genuint om känslan när människor spred kritik och lögner och trots 99 procent av positivta reaktioner är den sista procenten oerhört viktig för självkänslan. Det var ungefär då som jag bestämde mig för att Danny skulle få min röst i mellon oavsett låt.

Nu låter jag väldigt lättövertalad, men självklart bestod denna intervju mellan Danny och Malou om andra infallsvinklar som fick mitt kändiskärlekshjärta att ytterligare smälta. Jag gillar faktiskt Danny!

Och så kom mellon, finallördagen och visst var/är Loreen bra. Men trots min svaghet för Euphoria darrar mina knän för Danny och just nu lyssnar jag på Amazing, sänder en tanke till Sveriges gulligaste kändiskille och hoppas att han inte tog åt sig av Aftonbladet hyenor. 

/Bella

Mina uppgifter bestod idag av att:

1. Överlämna ett kuvert med en kod till en portfölj som stod på en toalett som skulle tas till ett bord där det serverades blåbärsoppa och vodka.

2. Komma på ämne och i princip skriva klart en populärvetenskaplig artikel.

Uppgift nr 1 gick klanderfritt. 

Uppgift nr 2 är inte lika lyckad. Just nu ser det ut som att jag kommer skriva 2000 ord om skägg. Skägg som fenomen. Skägget ur en ny synvikel. Underifrån kanske? Det finns väldigt mycket intressanta fakta om skägg, och väldigt, väldigt mycket bilder på män i skägg.

Frågan är nu, kommer det här gå? Finns det 2000 ord att skriva om en tät uppslutning av grova hårstrån?

Antagligen inte, men vi får se det som en utmaning.

/Hedvig