Vissa saker är ganska märkliga. När jag var sisådär 6-11 år gammal, med andra ord, när jag fortfarande var tillräckligt ung för att inte skämmas över att gå påskkärring så var det årets höjdpunkt. Idag funderar jag lite på hur det ens kan vara tillåtet och säkert nu med alla föreställda faror. Finns det inte lite dubbelmoral i att barn (jag också) fått höra "prata inte inte med främlingar", "ta inte emot godis från folk du inte känner", från det att de typ... föddes. Eller för den delen det man fick höra i tonåren "lämna aldrig din drink eller mat obevakad" och "gå inte hem själv till folk du inte känner". Vad hände med dessa visdomsord? Vad gör man liksom när man går påskkärring? Vuxna och deras logik alltså... Det är konstigt, mycket konstigt.

Med det sagt är ju påskkärringande (bra verb) inte aktuellt längre. Istället utnyttjar jag Luthagens livs erbjudande och köper en påskgodispåse för 29.90 kilot, sätter mig på ekonomikum och börjar spåna ämne till b-uppsatsen i medie- och kommunikationsvetenskap. Det är för övrigt helt dött här. Kanske är folk och går påskkärring, vad vet jag?

Det känns inte rättvist att kroppen gör såhär. Så fort man blir ledig, i detta fall får ofattbara fem dagars paus mellan två kurser, slår sjukdomar till. Denna gång blev det influensa, tack och lov har febern lagt sig idag, jag likaså. Åkte i princip direkt hem från projektredovisningen/opponeringen och däckade i sängen.

Har i den lilla halvmisären åtminstone hunnit läsa två böcker. Min gamla gymnasielärare har just släppt en bok om Hellbergs Kram-böcker från 70-talet och den var riktigt intressant. (Go Tony Elgenstjerna!) Har också kommit igenom "Vingklippt" som handlar om hur Liza Marklund skapade mediedrev mot stiftelsen Trossen. Tycker att hela härvan kring Mia, Gömda & Asyl, Monika Antonsson och Liza Marklund är riktigt, riktigt spännande. Det blir som en blandning av deckare, psykologiskt drama och grävande journalistik, allt i något gränsland mellan verklighet och romanskrivande.

Med andra ord har kombon feber+alvedon i alla fall möjliggjort lite läsning som man ju tyvärr annars bortprioriterar till förmån för kurslitteratur. Har också fått chansen att rå-undersöka sommarjobbsmarknaden. Håller tummarna att något dyker upp! Nu antar jag att jag ska återgå till filmtittande och mer läsning. Idag helt alvedonfritt om allt går enligt plan. Kram på er!

När man var liten eller ja, bara när man gick i gymnasiet för del delen så var sommaren så självklar. Skolan tog slut, man fick lite ekonomisk sponsring av föräldrarna, man pkte på läger, semester och träffade kompisar när man var hemma samtidigt. Nu är det plötsligt lite rörigare med det där. I sommar väljer jag nu mellan ett par alternativ:

Jobba på gamla jobbet

Leta nytt jobb

Plugga sommarkurser

Satsa på att ta körkort

Parallellt med det här letar jag ju boende och då blir ekonomin en stor fråga i det hela också. Vad har man råd med? Ska man satsa på hyresfri sommar i korridor, fortsätta bo hemma eller fortsätta leta lägenhet? Många, många frågetecken. 

När man var liten eller ja, bara när man gick i gymnasiet för del delen så var sommaren så självklar. Sommaren tog slut, man fick lite ekonomisk sponsring av föräldrarna, man pkte på läger, semester och träffade kompisar när man var hemma samtidigt. Nu är det plötsligt lite rörigare med det där. I sommar väljer jag nu mellan ett par alternativ:

Jobba på gamla jobbet

Leta nytt jobb

Plugga sommarkurser

Satsa på att ta körkort

Parallellt med det här letar jag ju boende och då blir ekonomin en stor fråga i det hela också. Vad har man råd med? Ska man satsa på hyresfri sommar i korridor, fortsätta bo hemma eller fortsätta leta lägenhet? Många, många frågetecken. 

Nu blev det en sån där bloggpaus igen. Det beror nog lite på att allt fingarna gjort de senaste veckorna har varit att producera text. Sedan sist har jag tillsammans med andra människor fått ur mig ett nummer av Reversen, mitt första som redaktör. Trots maratonkörningen med 16 timmars arbete i sträck samma dag, följt av 6 timmar sömn och ytterligare 8 timmars arbete fick vi numret färdigt och jag är nöjd. Nu är det fem kvar att producera under min förtroendevalda period. Time to improve!

Dessutom har vi i grupp skrivit projektarbete i MKV B. Lärarna har beskrivit det som en förberedelse inför B-uppsatsen som närmar sig. Vår grupps projekt landade till slut i någon typ av beskrivande studie av hur Sex and the City mottagits i USA vs Singapore. Det blev en liten djupdykning i censur och kulturanpassning, ganska spännande faktiskt! 

Annars har jag även hunnit med en utbildning på TNS-SIFO inför mitt kommande extrajobb där. Fick lära mig en liten, praktiskt tillämpad del av medieanalys och det var bland det roligaste jag gjort på länge. Plötsligt insåg jag hur mycket jag faktiskt ändå lärt mig av min universitetsutbildning såhär långt och det känns skönt att kunna koppla ihop det väldigt teoretiska ämnet med något mera praktiskt. 

Annat hänt; Bokat Berlinresa i slutet av april, firat S:t Patrick's Day, haft ett gäng spelkvällar med Carcasonne, Ticket to Ride, Värsta språket och Dominion. På det hela taget en ganska lyckad period ändå...

Igår spenderade jag kvällen på GH:s pub för att säga hejdå till Jessica som åker till New York idag. Vi var först tre personer och blev efter ett tag lite hungriga vilket resulterade i att vi beställde en nachotallrik. Relevant bakgrundsfakta; På V-dala som är vår stammisnationspub är nachotallrikarna ordentligt fyllda, stora helt enkelt. Tallriken vi fick in på GH var miniliten och bestod mest av sallad och vi fick även gräddfil och salsa. Konstigt tyckte vi som hade något svagt minne av att GH:s nachotallrikar brukar vara berg av chips och ost. Vi åt upp, ingen blev mätt. Jessica gic. Vi var två kvar. Vi köpte en till nachotallrik. Det som denna gång kom in var en STOR tallrik. Det var massor av chips på, sammanklistrade av smält ost och ett berg köttfärs. Ingen sallad, ingen gräddfil, ingen salsa. Frågan är då, hur fasen kan det vara samma maträtt, samma kväll, samma nation? Ska man tycka att det är dålig service eller bara Uppsalacharmigt? Jag tror jag går på alternativ nummer två...

Okej, nu har jag kommit in i en sån där inspirationsfas som precis ska övergå i praktik. Det är då det blir svårt. Jag måste, faktiskt, börja träna. Problemet är att varje gång jag börjat så håller jag på ett tag, går och kör något pass i veckan i någon månad och sedan läggs det av någon anledning ner... Denna gång kanske man skulle försöka satsa på att inte följa samma invanda mönster men då är ju också frågan, hur *** gör man. Min syster gav det inte jättekonkreta svaret; man går dit ändå och tränar. Det vet jag men... ja, återigen, hur gör man? Jag inleder denna period med ett medelpass efter basgruppsmötet, det är stort.

För de som är nya i stan och har lite förvirringar kopplade till nationerna tänkte jag försöka underlätta lite genom att tipsa om vilka nationer jag personligen tycker är bäst på olika områden.

Fika/Plugg:

Norrlands Majs café som är öppet från 9.00-18.00 och alltid har ätbara saker som passar tidpunkten, billigt kaffe/te (5-8 kr) och många bord med helt okej antal eluttag om man sätter sig strategiskt placerad. Bra ställe för grupparbrte när man tröttnat på de ofta överbefolkade och ickemysiga skolbyggnaderna.

Lunch:

Norrlands förtjänar ju även här en liten hyllning då de har både frukostbuffé, fika, lunch, mackor och dryck. När caféet stänger kan man kila tvärs över gården till Orvars krog och där äta även middag.

Stockholms nation, god salladsbuffé a la bygg din egen lunch. Gott, fräscht, smidigt!

Fest: 

Stockholms nation på torsdagar, alltid mycket folk, alltid mycket fest, alltid mycket kul! 

Snerikes tisdagar, samma koncept som Stocken men med lite mer varierat klientel.

Värmlands på fredagar, känt för hög raggningspotential, tycka vad man vill om det men rolig klubb blir det för det mesta.

Helgfika:

 Kalmars har ett riktigt mysigt fika med både klassikerna och alternativ för veganer och vegetarianer.

Värmlands, goda mackor, goda bakverk, trevliga små öar av bord och soffor.

Gotlands, lite otippat kanske men här finns ofta mycket folk och fikat är gott

Pub:

Uplands pub Svantes brukar alltid vara trevlig, på sommaren är även trädgården öppen och möblerad med bord och stolar.

V-dala, att komma sent är ofta en dålig idé då platserna tenderar att fyllas upp rätt fort men utbudet i baren är bra, lokalen lämpar sig för mörka kvällar och maten är ovanligt fräsch för att vara nationspubmat.

Det märks när det plötsligt är nya studenter överallt. Plötsligt är det timslång kö till Snerikes redan klockan nio, folk springer runt i toga, karnevaloutfits och massor av folk överlag. Det är ganska trevligt och även mina rutiner har börjat komma igång. Reversen är hittills jättekul, pluggandet rullar på och spännande grejer är på gång. Life is good!

Det verkar visst som om bloggen tog jullov. Se där hur det kan bli. Jag tog ju faktiskt som av en händelse också jullov. Något av det dummaste med studentlivet är det faktum att man egenligen inte är ledig över julen utan istället har någon typ av arbete hängande över sig i två veckor tan undervisning och därefter knyter ihop säcken under ett par dagar i januari innan nästa kurs börjar. Detta är ju av csn-skäl men ändå känns det ju riktigt onödigt. Hur som, i år ignorerade jag det faktum att jag borde läsa och ägnade istället tiden åt att spela spel, träffa vänner och familj, fylla 20 år samt bara göra ingenting. Nu har jag emellertid varit igång någon vecka och lyckats fira av presskonferensseminarium, första reversenredaktionsmötet och nu idag en svår och rörig hemtenta. Med andra ord har sista perioden varit ganska effektiv. Det som är lite skönt är att trots att det kommer bli mycket att göra denna termin så kommer nog det mesta att bli kul. På måndag startar medie- och kommunikationsvetenskap b vilket blir min allra första fortsättningskurs. Känner mig lite taggad.

Nya studenter, välkomna! Leta runt, våga byta studieväg om det känns fel, gå ut jättemycket på nationerna och försök att inte ha panik. Kram på er!