Om att vara konsekvent

Igår spenderade jag kvällen på GH:s pub för att säga hejdå till Jessica som åker till New York idag. Vi var först tre personer och blev efter ett tag lite hungriga vilket resulterade i att vi beställde en nachotallrik. Relevant bakgrundsfakta; På V-dala som är vår stammisnationspub är nachotallrikarna ordentligt fyllda, stora helt enkelt. Tallriken vi fick in på GH var miniliten och bestod mest av sallad och vi fick även gräddfil och salsa. Konstigt tyckte vi som hade något svagt minne av att GH:s nachotallrikar brukar vara berg av chips och ost. Vi åt upp, ingen blev mätt. Jessica gic. Vi var två kvar. Vi köpte en till nachotallrik. Det som denna gång kom in var en STOR tallrik. Det var massor av chips på, sammanklistrade av smält ost och ett berg köttfärs. Ingen sallad, ingen gräddfil, ingen salsa. Frågan är då, hur fasen kan det vara samma maträtt, samma kväll, samma nation? Ska man tycka att det är dålig service eller bara Uppsalacharmigt? Jag tror jag går på alternativ nummer två...