Sista dagen i skolan, sista lunchen i matikum.. sista mycket. Detta är även det sista blogginlägget..

Jag är mer en "första gången människa" än en "sista gången människa". Därför ska det bli jäkligt ballt att från och med nu kommer det bli mycket "första gången" framöver.

Jag tackar för denna tid som bloggare på ergo och avslutar med en helt fantastisk sång som jag spelar på repeat här hemma..

I fredags opponerades min uppsats. Jag var inte speciellt nervös innan för jag visste att uppsatsen var bra. Sånt vet man efter att ha skrivit ett par och opponerat på desto fler. Många i klassen hade dessutom sagt att den var bra innan. Dock hade jag en svår metod. En lingvistisk som inte passade in på historiska institutionen. Det visste jag, men jag var super beredd på att försvara. Jag visste att examinatorn var tuff. Han svär mycket när han pratar och jag har hört att han som handledare kan kasta uppsatser och säga "det här är skit". Men jag var hur som hellst beredd.

Mellan 8.15 och 9.30 var de västa timmarna i min skolhistoria. Klassen gjorde en jätte bra opponering och alla gav konstruktiv kritik och mest snälla grejer. Ni fattar, bra stämmning.

Examinatorn satt och fnös och sa inte ett ord på hela tiden. När klassen var klar stirrade han på mig. Inte ett positivt ord sa han. Jag försvarade och förklarade och det slutade med att vi båda två stirrade på varandra. Klassen höll andan och en knappnål hade hörts falla. För att nämna några få trevliga meningar han sa så skrek han (eller sa med väldigt hög röst) "Varför har du valt det här ämnet. Vad tillför det mig och min institution". Inte ett positivt ord på 90 minuter

När klassen gick brast det och jag började gråta. Sen grät jag i tre timmar och hade en klump i magen hela helgen. Det värsta av allt var att han när klassen gått sa "Det här är inget att gråta över jag funderar på att sätta ett VG".Om jag skulle bli skådelspelare och gråta på beställning så är det just den känslan när vi satt där och stirrade på varandra som jag ska tänka på.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om just min opponering för det var det sjukaste jag varit med om. Aldrig tidigare har nån knäckt mig så mycket som han gjorde. Det är sjukt med tanke på att  han sen vill sätta VG på den.

Tips till er som ska läsa på historiska. En utförlig avancerad metod på tre sidor står sig mindre mot en mening som "jag har läst dagböcker och brev på länsarkivet".  Så ni vet. Lägg inge energi på metod eller teori. Historiker är för bra för sånt...

Ofta i mitt liv har jag ställts inför situationer där jag varit tvungen att göra aktiva val. Det vill säga avgörande val för framtiden. Det största tog jag när jag var 16 och valde att flytta 60mil hemmifrån och gå på skyttegymnasium och bo på elevhem. Jag har aldrig ångrat det valet. Inte heller senare har jag ångrat några val. Däremot så har vissa val varit enklare än andra. När jag tog studenten var livet och ungdommen så oändlig att inga val kunde bli fel. Jag ville göra allt. Det gjorde jag också.

Nu däremot står jag återigen på randen av att göra ett viktigt val, precis som när jag var 16. Jag är mer erfaren nu, inte lika modig. Stämmer det kanske det här med att hjärnan inte är färdigutvecklad innan man fyller 26(ej forskningsbaserad källa, mest taget ur luften). Eller tänker jag bara mer nogrant på konsekvenserna. Kanske har jag hunnit rota mig på riktigt, vilket gör det svårare att slita sig.

Jag är inte alls sugen på det här med intervjuprocesserna som jobbsökande kräver. Förr hade jag varit engagerad och tyckt det varit spännande. Jag känner mig lite likgiltig, lägger ingen energi i det. Jag är nästan livrädd över att få ett jobb. För tackar jag ja så är jag bunden på riktigt. Jäklar vad det skrämmer mig.

Inom loppet av ett par månader måste jag göra detta val. Valet över bostad, valet över arbete, men framförallt valet över vart jag vill bo.. Kanske drar jag på en resa istället, skjuter upp saker och ting. Vet inte. Hur som hellst kan jag inte bo kvar i denna lägenhet..

Idag är jag avundsjuk på folk som har så lite prydnadssaker att de kan damma med dammvippa. Det ska jag kunna göra i mitt nästa hem. Med basta!!

Jag lever just nu i världens stressigaste liv. Det är dock roliga saker som stressar, vilket gör att det känns ok. Det som får lida är mitt hem.

Igår var jag i stockholm på ett phillip morris event ( via mitt jobb). Det kändes lite moraliskt fel att vara där, men ändå så var det sjukt kul. Vi fick taxi till och från dörren i uppsala till festlokalen på söder, 12 drinkbiljetter, buffe och sjukt bra underhållning. Kändes lyx. Lärde mig en hel del också. Bland annat om smuggelcigg problemet (Vissten ni att var tredje cigg som röks i stockholm är smuggelcigg). Dessutom fick jag lite ideer till min egen undervisning.I form av-kritisk granskning av företag-.

Här fick vi åka till bahamas... med vår egengjorda marlbouro-drink..

Till nåt annat...

På historiska har vi gruppopponeringar på enskildt skrivna uppsatser. Min grupp ska opponera på tre stycken. Alla måste vara med på 11 stycken a`2h opponeringar. Det innebär sååå mycket jobb..

Imorgon ska min uppsats opponeras. Det ska bli jäkligt kul, o intresant. Inte så nervöst. Framförallt kommer det vara så sjukt skönt kl 10.00.

Imorse vaknade jag bakis, trött, och iproppad aldeles för mycket fet mat. Veckan är fullbokad från morgon till kväll, med opponeringar, jobb och ett phillip morris event i stockholm på onsdag. Jag hade bestämmt mig att helt enkelt missa brygganpremiären. Kändes lite trisst men jag var rätt nöjd med mitt beslut och hade förlikat mig med mitt öde.

...Då fick jag ett sms från bryggan.. Jag hade vunnit en tävling de haft i sammarbete med viderlöw o co. En middag för 4 personer A`1500 spänn. (kan bli en rätt bra kväll på nation för de pengarna! )

Så..Nu orkar jag igen.. Jag ska denna vecka vara superkvinnan. Inte känna trötthetskänslor. BARA ha kul! Och duktig i skolan. Jag planerar att få ett vg på uppsatsen. Den opponeras på fredag. Kl. 10 på fredag är jag klar. Färdig finnish. Men mer om det sen.

Nu först. Brygganpremiären!! Min motivering:

http://www.facebook.com/bryggansommarklubb/app_292134630875708

Ni vet när man är på Göteborgs och ser mörkret komma. När man tänker "oj är det natt". Då går man in igen och vänder. Så har det ljusnat igen. Natten är så kort och vårbalen brukar vara första gången jag märker det.

Livet blir ljusare, våren är här, och det är magiskt att det alltid händer på vårbalsnatten

Om jag kunde skicka smaker via en blogg så skulle ni få smaka hallonblandningen jag precis har mixat. Avancerad bakning pågår just nu på luthagsesplanaden, sju olika skålar används till en smet. Ingen har missat att det är balhelg i helgen hoppas jag. Jag håller på att fixa en egen bal för 8 pers på 27 kvadrat. Det tror jag blir perfekt! Natten ska sedan avslutas på Göteborg för att dagen efter fortsätta på stockenbrunch.

Jag är lite nervös för det här med brunchen. Noga planering av nattens dricka för att kunna fortsätta festen morgonen efter. Vi har planerat i detalj ska jag säga. Men... jag har lite på känn att vi inte kommer följa planeringen efter midnatt. Ni vet när man redan på förväg anar slutet på kvällen. Igår var en sån kväll. Redan för två veckor sen visste vi att vi skulle överpeppa. Kompis kommer från stockholm, vi gör oss iordning redan vid tre snåret och väntar som små barn på julafton för att få börja festen.

I dag vill jag minnas det var när vi kler ur taxin som det hände. Alla spärrar försvann. Och med det menar jag pengaspärrar och trevlighetsspärrar. När man är lite för trevlig och glad och när man okontrolerat bränner pengar. Nåja en sak lärde jag mig själv som tonåring, och det är att inte ha bakisångest. Bakisångest är onödigt. Det förstör det roliga med festen.

Så idag tycker jag det är dödsskönt att jag brännde 700spänn på stocken, skrattar lite åt det. Tar det med en klackspark. Så lägger jag kvällen bakom mig och äter lunch a 95kr på Onico och middag på nation. Ångest är inget för mig. Pengar däremot...

Den här tårtan bakar jag nu,

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Idag känns det rätt konstigt. Skulle vilja att saker hade öppet som vanligt. Gymmet, biblioteket osv. saker som gör att dagen kan planeras som en normal dag.

Röda dagar är säkert bra när man jobbar. Då kan jag tänka mig att de kommer som ett skänk från himlen. Men alltså varför ska saker bara stoppas mitt i veckan, det tycker jag är rätt knäppt. Mest är jag nog lite brydd över att vi har röd dag på kristi flax(han for till himlen). Hur många firar det egentligen. Är röda dagar inte bara ett sätt för att få folk att längta efter något, att se fram emot något i vardagen. chans för vila, chans för weekendresa, chans för renovering. Jag låtsas iaf att jag firar Norge idag, så känns det mer värt att vara ledig för att fira något.

Tror inte Jesus hade uppskattat om jag firade honom i kakelbaren inatt, men det tror jag Norge hade.

Men först: läsaigenom20sidoranalys...Så den jäklauppsatsen kan tryckas imorgon.

15 gånger 45 sidor. Vet ni vad det kommer kosta ...

Jag har varit i hufvudstaden i helgen!

Ibland när jag är där så låtsas jag att jag bor där. I helgen låtsades jag att jag var kändis. Bloggkändis!

Det gick ganska bra faktiskt, var rätt lätt. Drack lite witamin well, som alla bloggare gör.

För att toppa kändiskänslan ska jag även lägga upp en bild på bloggen!

Imorgon är mitt sista handledarmöte. EVER!

Eftersom jag är en ganska ytlig person så måste jag visa er den snyggaste klänningen jag någonsinn sett.

Tänk om man kunde ha den till vårbalen...

Jag har en ny(för mig) klänning som jag köpte på en second hand i Australien i vintras. Men enda problemet är att jag testade den i 40graders värme och var således svettig o det var svårt att prova den. Chansade bara. Den är tokstor. Fail. Ska förska tejpa den. #fattigstudent...