Jag fortsätter att resa, den här gången blev det till (den storslagna?) huvudstaden där jag hälsade på Camilla och Hanna för att se hur de har det. Det blev inte riktigt en lika lång resa den här gången men eftersom jag reste under nästan hela april fick det räcka bra. Fyra dagar fick det bli för att försöka se och lära känna huvudstaden och ANU (Australia National University). Och vem visste vad som skulle dyka upp: halloween i maj?!

Underbara underbara universitet i Australien som ger en nästan två veckors påsklov att resa på i början av april! För oss blev det som sagt en road trip längs västkusten och mellan den 4e och 18e april bilade vi från Perth till Exmouth och tillbaka. Här kommer en (relativt) kort guide till de olika platserna vi besökte. Kort sagt: åk definitivt till Perth, Kalbarri och Exmouth! Och ta kanske de andra städerna på vägen när du ändå är där...

G'Day Mate! Redan sugen på nya äventyr har jag, Camilla och min tyska kompis Alena  tagit oss till västkusten för att se "de vackraste stränderna i Australien" och för att få snorkla med valhajar som bara kommer till Australiens västra rev  under höstsäsongen varje år.  Mer seightseeing och mer vardagsliv i Melbourne får alltså vänta. Och glad är jag för det! Här är det fortfarande sommar med ca 40 grader varmt medan Melbourne med sitt ambivalenta klimat börjar signalera höst mer och mer. 

Den vanligaste resan att göra i Australien är östkusten och det märks när man tittar på möjliga transportalternativ i väst. Flygen hit är dyrare, särskilt om du vill komma någon annanstans än till WA:s huvudstad Perth, dessutom är det  enda schyssta sättet att ta sig runt på att hyra en bil  och här borta är det långa avstånd och endast en rak väg genom bushen. Men åk definitivt hit! Västkusten är fantastisk! Jag sitter just nu på en strand i Exmouth och skriver efter att varit ute och snorklat i Ningaloo Reef. Sanden är vit och vattnet glittrande turkost. Ute och snorklande lyckades jag få syn på en liten haj vilket för mig som är rädd för det mesta när det kommer till potentiellt farliga djur både var läskigt och spännande. Men redan imorgon  blir det mer av sådana upplevelser när vi åker ut och snorklar med valhajar. Upplevelsen som egentligen tog oss hit bort till väst...

Men det fanns mycket mer att se. Vi lider av alldeles för lite tid (påsklov) och skyndar för att hinna se allt mellan Perth  och Exmouth, men egentligen skulle vi helst hunnit upp till Broome i norr och ner till Albany i söder. Finns så mycket att göra! Vi har stannat till i Lanceston där man kan sandsurfa i öknen, vid "The Pinnacles" som är en känd vy över en naturformation mitt i öknen med massa stenstoder som står rakt upp i kilometer efter kilometer, i Geraldton som väl ger sista riktiga möjöigheten till utgång på en ganska sjaskig men  rolig klubb, i Kalbarri som är en underbar kuststad med fantastiska promenader genom deras nationalpark och i Monkey Mia där du garanterat får träffa på massa delfiner.  Höjdpunkterna hittills har definitivt varit Kalbarri med den varma vandringen runt deras canyon,  Monkey Mia och turen med en katamaran vi gjorde där och Exmouth där dykning och andra vattenaktiviteter ska vara som bäst. Så se till att passera dem! Jag kan erkänna att jag inte riktigt  längtar tillbaka till Melbourne riktigt ännu utan njuter gärna av semester och sol här borta...  

En sak som är bra med Melbourne är stadens läge. Den här helgen gjorde jag och en tysk kompis här borta en roadtrip längs The Great Ocean Road bort till The Grampians, två helt fantastiska platser. Det som framför allt gör resan är alla utsikter, dels alla underbara stränder längs The Great Ocean Road och de 12 apostlarna, dels alla dalarna och bergen från The Grampians utsiktspunkter. Sen är bilturen också ett sätt att se det som är ’typiskt australiensiskt’, till exempel kakaduor, papegojor, koalor, kängurur, strutsar och regnskogen.

Efter att jag lämnat Camilla kvar i Sydney och ensam skulle ta mig bort till flygplatsen och till Melbourne började jag bli ganska nervös; jag hade ingen aning om hur staden skulle vara, ingen aning om vilka jag skulle hänga med och ingen aning om var jag skulle bo… Särskilt bostaden ville jag också gärna ha fixad innan universitetet skulle börja knappt en vecka efter det att jag kom fram. Men redan på planet började allt ordna upp sig, hade världens tur och fick sittplats bredvid två tjejer i min ålder som var från Melbourne och som pluggade på just Monash som är det universitet jag skulle börja på. De har verkligen hjälp mig med allt sedan dess: tipsat om bra bostadsområden, hjälpt mig hitta bra kaffeställen, tagit med mig på utekvällar så jag hittat fler australiensiska kompisar och planerar att ta med mig på en tripp längs Great Ocean Road som ska vara en väldigt fin väg längs den australiensiska kusten med massa otroliga naturformationer. Jag känner mig nästan lite skamsen ibland för att de ger mig så mycket och jag vet inte riktigt vet vad jag kan ge tillbaka ännu.

Sen hade jag också den ”svenska truppen” att förlita mig på. Vi är SÅ många Uppsalabor i Melbourne för att plugga den här terminen. Vi kände inte varandra innan men möttes upp för några pubkvällar innan alla började åka iväg så att vi skulle kunna känna igen varandra och ta nytta av varandra inför flytten. Vi valde också att bo på samma hostel så att alla skulle kunna hjälpa varandra att hitta någonstans att bo. Det var väldigt skönt att veta att jag skulle känna igen lite människor när jag kom fram, eftersom alla de andra redan kommit till Melbourne några dagar före mig kunde jag också haka på när de drog mig runt i staden. Första veckan blev det dock inte mycket sightseeing gjort, utan allt handlade om att hitta bostad. Eftersom standarden och kontrakt kan vara ganska konstiga här är man tvungen att gå runt och titta på så många ställen som möjligt innan man har chans att få en lägenhet. Jag och tre andra av svenskarna hade hört att det trots lite dyrare hyror var sjukt fördelaktigt att bo i stan och sökte till slut lägenheter i ett hus i centrala Melbourne. Vi hade hoppats på att kunna flytta in innan universitetet började men så fort gick det i alla fall inte riktigt, ansökningspapprerna för hyresrätter var här borta var lite mer omständiga än vad vi hoppats på. Nu är vi i alla fall inflyttade och jag och min roomie satsar på inflyttnigsfest imorgon. Kan bli galet! Drar ihop alla våra aussiekompisar och alla kompisar från våra universitet. Blir nog ganska många. Att skaffa kompisar var i varje fall något som gick väldigt lätt och väldigt fort. Vi har bara gått på universitetet i några få dagar och redan är vi ett gäng på ungefär 60 personer från alla möjliga länder. Är väldigt lätt att lära känna folk borta på utbytesstudier. I varje fall någonting som gick rätt redan från början. Tyvärr har det också varit många konstiga svårigheter med Australien och Melbourne som vi inte all förväntade oss…

X chocker med Australien och Melbourne:

Chock 1: Tullen – inte så hemsk som man tror!
Trots att vi varit i Thailand och vandrat runt i djungeln gick det faktiskt väldigt lätt att komma in i landet, det var inte alls som i tv-serien på tv… Men: på vägen in genom Sydneys flygplats säkerhetsavdelning blev jag dock stoppad av en vakt som ville utföra bombkontroll på mig och alla mina kläder och väskor, därför räknar jag det ändå som en av de sämre upplevelserna av landet…

Chock 2: Melbourne – en storstad?!
Hm, högst oklart. Trots att det bor cirka fem miljoner människor i den här staden fungerar inte alla delar av staden riktigt som en storstad. Transportsystemet kan bara anses vara helt hopplöst om du vill ta dig någonstans på natten. Både spårvagnarna och tågen slutar gå någon gång vid tolv- eller ett-tiden på natten även om det är helg så om du varit ute och festad är det bara taxi som gäller. De är inte heller direkt jättebilligt att åka så… Även på dagen kan tågen vara ett stort mysterium eftersom de helt plötsligt kan byta riktning eller hoppa över ett antal stationer. Samma icke-storstadsproblem gäller för öppettiderna i stan. Kvällsöppna caféer (för den som inte räknar McDonalds) verkar inte existera över huvud taget och institutioner som till exempel postkontor och banker stänger extremt tidigt på vardagar om man jämför med Sverige och håller inte alls öppet över helgen. Kan göra tillvarorn lite knepig för den som precis flyttat hit.

Chock 3: Bostadsansökan
Krånglig!! Ett hett tips för dig som ska flytta hit och hyra en lägenhet är att skaffa ett australiensiskt telefonnummer så fort som möjligt så att du sedan direkt kan skaffa ett australiensiskt bankkonto. Ett sådant kommer du nämligen antagligen behöva visa upp för att få hyra en lägenhet här borta, det måste dessutom ha tillräckligt mycket pengar för att klara ett antal hyror och levnadskostnader redan på en gång. Att visa att du har pengar till hyra och så vidare på ett svenskt konto ger dig ingenting… Dessutom bör du se till att ta med dig referenser från din tidigare svenska hyresvärd om att du är skötsam och duktig och snäll och allt vad det heter, detta även om de egentligen kanppt vet vad du heter. Jag och killen jag bor med har båda bott i bostadsrätter i Uppsala och det var tydligen väldigt förvirrande på bostadsmarknaden här borta…

Chock 4: 100  poäng ID…
I det här landet räcker det inte med ett pass för att bevisa att du är du. Här heter det att du måste visa 100 poängs legitimation för att få ansöka om en lägenhet eller bara hämta post på ett postkontor. Det kan innebära att du måste visa pass, ett annat Id-kort, bankkort, en bankskrivelse som bevisar att du bor på adressen du bor, studentkort m.m. Lite konstigt…

Chock 5: Pengarna flyter på…
Visst, jag visste att utbytesstudier skulle vara dyrt och jag visste att Australien är ett dyrt land men jag hade aldrig kunnat tro att det var så dyrt som det är. Om då åker hit, var beredd  på att hyrorna är galna och att det kan kosta ganska mycket att leva över huvud taget. Att bo ute på campus verkar från vad vi har hört inte vara nämnvärt billigare heller så SPARA NU.

Chock 6: Vad hände med internet?
Australien och internet verkar inte direkt gå hand i hand, utan är en rätt krånglig historia. När vi kom till Melbourne hade vi som sagt ingenstans att bo utan höll till på ett hostel, under hela den här tiden fick vi alltså försöka leta reda på internetanslutning ute på stan. Det fanns tre alternativ: statsbiblioteket, McDonalds  och ett kafé som heter Gloria Jeans. Tyvärr var det också rätt svårt att använda dessa eftersom öppettiderna i det här landet som sagt inte är ultimata. Som utbytesstudenter och som bostadssökande var det också rätt svårt för oss att hinna sitta och fixa allt vi behövde göra på internet under dagarna. Först igår har vi fått internet hem och nu njuter jag i till fullo av fri tillgång igen! Att få hem internet är dock inte heller helt lätt (så klart). Vi var tvungna att göra en kreditprövning innan de var villiga att skicka en router till oss, sen köper du ett visst antal gigabyte i månaden här borta, inte fri tillgång som hemma i Sverige…  

Chock 7: Hönsmammor
Jag trodde unga australiensare var ungefär lika självständiga individer som ungdomar i Sverige, men de på universitetet verkar i alla fall inte vara så vana vid att amn kan klara sig själv utan allt är väldigt pedagogiskt och om vi ska någonstans i grupp kan man ibland känna sig som ett vallat får…

Men jag ska inte klaga. Melbourne är fantastiskt och i fortsättningen ska jag försöka beskriva och visa er alla varför jag tycker det. 

Hej igen! Jag vet att det var längesen jag skrev nu men tyvärr har tillgången på internet varken varit självklar i Thailand eller Australien ännu. Men nu har jag tillslut hittat ett riktigt bra café mitt i Melbourne där jag både kan få gott kaffe och fritt wifi, därför tänkte jag också passa på att skriva in lite om Thailandtrippen jag och Camilla tog på vägen till Australien.

Att göra en liten avstickare till någon plats i Asien är något jag verkligen kan rekommendera den som vill ta sig ända bort ”down under” från Sverige. Redan de nio-tio timmarna vi tillbringade på varje flyg kändes väldigt långa och dryga. Att då sätta sig på ett 30-timmarsflyg hit bort skulle jag närmast jämföra med en mardröm… Sen finns det ju andra fördelar! Det blir lättare att undkomma en förfärlig jetlag och så kan det ju faktiskt vara ganska härligt att turista lite i de billiga och underbara områden som finns på lagom ”mellanlandningsavstånd” från Sverige. Jag blev i varje fall ganska sugen på att åka ut och upptäcka Kuala Lumpur, Singapore, Kambodja, Vietnamn och Thailand. Enligt resultat landade vi just denna gång i Bangkok och åkte ut för att utforska Thailand.

Varken jag eller Camilla hade någonsin varit i Thailand förut, nu var vi där i tio dagar och jag tror inte jag överdriver när jag säger att vi båda blev helt förälskade i landet och människorna och knappt kan vänta på att få åka på nästa resa dit. Det kändes så himla lätt att uppleva väldigt mycket på kort tid där borta, bara på våra tio dagar hann vi åka till tre av landets vackra öar och samtidigt hinna få ett smakprov av Bangkok innan vi åkte vidare med nästa plan till Sydney.

Alla de tre öarna vi besökte hade underbara vita sandstränder och det thailändska genomskinliga vattnet vi sökte, men de var också väldigt olika. Koh Chang är den mest exploaterade och turistiga ön, åtminstone vid White Sand Beach och Lonely Beach vilka var de stränder vi hängde på. Även om det var lugnt och avslappnade med solsemester och god thailändsk mat var det mycket turister runt oss och helt sanslöst många turistshoppar som försökte lura på oss fler och fler bikinis, sandaler och strandklänningar så det finns både plus och minus med ön. Förutom alla turistaffärer fanns det också ganska mycket turistaktiviteter, men de kan verkligen vara riktigt roliga! Vi åkte på en tur in i djungeln för att få rida på elefanter och bada med dem, det var fantastiskt! Djuren var mycket häftigare än jag någonsin trott på nära håll och det var samtidigt ett roligt sätt att se djungeln på. Eftersom jag aldrig rest på det här sättet i Asien förut var det något nytt för mig. Om jag bara skulle rekommendera en sak till alla som besöker Thailand så är det definitivt att åka ut på en elefanttur.

Efter att vi varit ute på elefantturen började vi dock känna att vi varit ute bland den tydliga turismen lite för länge och drog oss vidare ut från kusten mot den mindre ön Koh Mak. Ön är känd för sina vackra och öde stränder och vi märkte snabbt att ryktet stämde. Det är en väldigt bra ö för den som söker en lugn och avslappnande semester som mest handlar om att bada, sola och äta. Vi bodde på en resort som hette ”Monkey Island”, den var billig med bra rum och god mat och hade som vi förstod det öns enda bar. Kan alltså vara ett tänkvärt alternativ för dig som tänker dra dig dit ut eftersom det inte finns så mycket mer aktiviteter ute på ön. Efter två dagar på Koh Mak började det i varje fall klia i våra fötter efter nya vyer och vi drog oss snabbt vidare ännu lägre ut från kusten mot den lite större ön Koh Kood.

Koh Kood blev snabbt vår favorit bland de tre öarna och vi stannade där i tre dagar för att hinna utforska den lite mera. Förutom att utnyttja de fina stränderna vid resorten där vi bodde valde vi att hyra mopeder en dag så vi kunde ta oss runt till den andra sidan av ön och utforska andra stränder, buddisttemplet på ön och djungeln. På Koh Kood finns det nog mycket att göra för den som vill, men eftersom vi bara var där under ett begränsat antal dagar hann vi nog inte med så mycket som vi annars skulle kunnat. Under mopeddagen valde vi i varje fall att klättra in i djungeln för att se ett av öns många vattenfall och bada i källan under fallet. Tyvärr hade det inte regnat så mycket så vattenfallet var inte så flödande som vi hade hoppats på, men fint var det! Dagen efter det åkte vi ut på snorklingtur till ett par mindre öar nära Koh Kood. Med risk för att låta oerfaren får ag erkänna att det faktiskt var den första gången jag var ute och snorklade på riktigt. Jag tyckte det var fantastiskt och nu har jag börjat bli väldigt intresserad av att åka till det stora barriärrevet på Australiens östkust för att snorkla, ta dykcertifikat och lära mig surfa. Om jag får som jag vill åker jag också och snorklar med hajvalarna som passerar västkustens rev i april, vi får väl se hur det går med det…

Nu ska jag ut och försöka se mer av Melbourne istället, skriver snart mer om Australien och hur det är att börja leva här borta. 

Jag heter Maria och kommer i samband med att jag reser till Melbourne som utbytesstudent nu i januari skriva om mina reserfarenheter från Australien här på sidan. Jag är en 21-årig tjej som egentligen pluggar ekonomiprogrammet på universitetet här i Uppsala. Nu har jag dock fått chansen att läsa mina sista poäng i Melbourne istället och tar chansen att byta ut ekonomikums lokaler mot Monash Universitys. Byter den mindre staden mot den större, det mindre landet mot det större och den kalla vintern mot sommar. Hoppas på att få leva lite. Planen är ganska klar: att åka och se vad som händer. Men även så har det varit en del att fixa med, dels tog själva ansökan till universitetet sin lilla tid, dels var det en del att ordna med att söka visum, fixa allt med försäkringar, köpa flygbiljetter, hyra ut lägenheten osv...

Egentligen var min plan att jag skulle börja skriva lite tidigare och börja berätta om all förberedelse och all planering, men till mitt stora förtret har jag i många dagar nu snällt fått ligga hemma i sängen med lunginflammation istället för att träffa mon kompis Camilla och planera och därför är det inte så mycket som skett. Förutom lite olägligt kaos förstås. Förutom lunginflammationen krånglade det plötsligt med våra föygbiljetter och innan jag vet ordet av ska vi åka redan den  25e januari istället för den 29e och dagarna jag haft att förbereda mig på har börjat ticka ner rejält. Det gäller alltså att skynda på med allting. 

Mest av allt vill jag bara kunana träffa mina kompisar och pojkvännen och ha tiden att säga hej då ordentligt, men resväskan blänger också på mig och påminner om att den nog borde bli fylld snart. En del blanketter och hotellbokningar borde också bli ifyllda... Framför allt gäller det väl att säkra thailandresans utseende, det mellanstopp jag och min kompis Camilla tänkt göra på vägen för att undvika en alltför lång flight. Får återkomma till den så fort jag blir tillräckligt frisk för att faktiskt göra någonting. Och ännu mer såklart när vi faktiskt åkt iväg då jag förhoppningvis kan ladda upp lite härliga bilder på palmer och hav och berätta mer om vad som händer. Nu får jag istället försöka sova mig frisk i väntan på bättre tider.