Det verkar visst som om bloggen tog jullov. Se där hur det kan bli. Jag tog ju faktiskt som av en händelse också jullov. Något av det dummaste med studentlivet är det faktum att man egenligen inte är ledig över julen utan istället har någon typ av arbete hängande över sig i två veckor tan undervisning och därefter knyter ihop säcken under ett par dagar i januari innan nästa kurs börjar. Detta är ju av csn-skäl men ändå känns det ju riktigt onödigt. Hur som, i år ignorerade jag det faktum att jag borde läsa och ägnade istället tiden åt att spela spel, träffa vänner och familj, fylla 20 år samt bara göra ingenting. Nu har jag emellertid varit igång någon vecka och lyckats fira av presskonferensseminarium, första reversenredaktionsmötet och nu idag en svår och rörig hemtenta. Med andra ord har sista perioden varit ganska effektiv. Det som är lite skönt är att trots att det kommer bli mycket att göra denna termin så kommer nog det mesta att bli kul. På måndag startar medie- och kommunikationsvetenskap b vilket blir min allra första fortsättningskurs. Känner mig lite taggad.

Nya studenter, välkomna! Leta runt, våga byta studieväg om det känns fel, gå ut jättemycket på nationerna och försök att inte ha panik. Kram på er!

Det finns vissa fenomen som gör mig jävligt förbannad. Det gör liksom ont i hela min kropp när fel åsikter inom dessa ämnen uttalas. Ett av dem är invandrarfientlighet. När Sverigedemokraterna i senaste valet jublade åt sin finfina placering mådde jag riktigt dåligt. Och jag tålde inte och tål såklart fortfarande inte att människor gör sig lustiga över detta eller försöker att finna acceptabla anledningar till att människor sympatiserar med, enligt mig, ett Kalle Anka- parti. Under valdagen 2010 publicerade jag två nedsättande inlägg i min gamla hederliga blogg om de som röstar på SD.  Jag hade helt rätt i min generalisering. Bönder, byggare och gulblonderade flickvänner var min definition av dessa. Bönder innefattar en stor grupp, men tillägnas framförallt människor som bor i förorter till storstäder, äger epatraktorer, älskar pizza och kebab (motsägande va?) och tror sig ha sanningen om vad som är rätt och fel trots att deras IQ är lika lågt som en fiskmås. Jag har insett att jag lever farligt nära dessa människor i och med att jag är uppvuxen i Tyresö.

Under valdagen 2010 hade jag även hittat ett ypperligt exempel på en av dessa som sympatiserar med Kalle Anka och hans vänner. Läs om Anna;

”…Fick ytterligare uppbackning, mina fördomar kan snart klassificeras som sanning. Aftonbladet publicerade en artikel om Almgården i Malmö där SD fick 29 % av rösterna. En av dessa som gav SD sin röst är Anna. Anna är 23 år och lever på socialbidrag, 2000 kr i månaden. Hon är antagligen för lat för att ens se sig om efter ett arbete. Det går faktiskt att få ett arbete om du heter Anna, har blonderat hår och kan prata svenska. Detta utan problem, allt handlar om preferenser. Anna tycker att Sverige borde ta hand om sina egna innan de släpper in andra. Ta hand om sådana som henne till exempel. Stackars lilla Anna har köpt en korsning mellan pittbull och rottweiler för att kunna försvara sig. Hennes 2000 kronor verkar prioriteras helt rätt. Anna är verkligen missnöjd med Malmö. Hon påstår sig veta invandrare som kan komma till Sverige med hela sin familj när som helst och de får bidrag. Men vad får hon? vad får stackars lilla Anna?

Anna är antagligen bitter på livet. Hon kanske anser hon inte ska behöva fritera pommes på donken eller servera flottig mat på en lunchrestaurang. Anna kanske tycker att någon annan borde göra det. En invandrare kanske, medan Anna kan sitta hemma, måla naglarna och titta på Joey. Det är ju hennes land så hon får göra vad hon vill, leva på socialbidrag hela livet. Hon kanske till och med kan få lite mer om Sverige slutar med att ta emot invandrare och deras familjer som enligt Anna, lever på hennes tillgångar..”  - Isabelle Ringbom, 2010

För en månad sedan upptäckte jag detta på Facebook genom en av mina förortsvänner;

”Först får vi inte sjunga nationalsången på vår nationaldag, sen ska vi döpa om jullovet till vinterlov för att alla inte firar jul (dom som inte firar kan väl skita i lovet och gå i skolan då) sen får vi inte heller ha julmat i skolorna för att alla inte äter och firar jul, våra barn får inte gå utklädda som julgris i lucia tåget för då är dom rasistiska (får dom vara pepparkaksgubbar?) och har vi... en svensk flagga då ska vi inte tala om hur rasistiska vi är, vad händer härnäst ska vi döpa om Sverige till Muslimia? VAD FAN HÄNDER MED SVERIGE? NU FÅR DET FAN VARA NOG!!! Jag är inte ett dugg rasist men va fan - ni kommer till Sverige då får ni acceptera våra traditioner! Är du lika less på skiten som jag skicka vidare och få högre folk att inse vad som händer med vårt land och att vi inte tycker om det!!!”

Följande inlägg hade självklart like:ats och kommenterats kring. Jag kände ilska och upprördhet. Och tänkte; för mig spelar det ingen roll om det heter jullov eller vinterlov. Det är ett härligt efterlängtat lov vars innebörd för egen del inte kommer att vara annorlunda oavsett vad det heter. Sen tänkte jag; inte en enda gång har jag sett en julgris i ett luciatåg. Det är nog inte så poppis att klä ut sig till gris och anhängare till denna text ställer nog inte ens upp i skolans luciatåg. Och skolmaten. Jag kunde liksom inte bry mig mindre om de slutade att servera julmat i skolan. Det tvingas du ju ändå att äta majoriteten av jullovet/vinterlovet.

”Ni kommer till Sverige då får ni acceptera våra traditioner!”. Jag antar att det är muslimerna texten riktar sig till med tanke på att texten uttrycker en rädsla över att Sverige ska döpas om till Muslimia. Följande författare och anhängare borde kanske ha tänkt på att det är fler religiösa inriktningar som inte firar jul, exempelvis Jehovas Vittnen. Men allt är ju muslimernas fel.. de förstör deras älskade Sverige för deras avsikt är ju att invadera ett land för skojs skull och förstöra!! Jag vågar mig nästan säga att majoriteten av invandrare och däribland muslimer inte har något emot svenskarnas traditioner. Följande påståenden är författade långt ifrån den miljö som är bebodd av dem som vissa människor känner en stor lust att skylla diverse problem på. De som bakar deras pizza och säljer deras snus i ”turrekiosken”.  Påhitten är skapade av människor som respekterar andra folkslag, andra kulturer och religioner. Människor som tycker att det inte spelar någon roll om deras barn är utklädda till tomtar före grisar så länge de lär sig att jorden är till för alla och att svenskarna inte har ensamrätt till Sverige. Det är fint att vara svenskt, men det är absolut inte finare än något annat.  

P.S Läs artikeln om de som faktiskt "skiter i lovet och går i skolan då".  D.S

/ Isabelle

Den som tar med mig hit kommer jag vara med resten av livet. Och det är helt sant.

Hoppas du är rolig, snygg och kan tycka om mig. Tack på förhand.

/Hedvig

Det blev kallt. Och slutet är nära (skolan) och jag insåg att jag fortfarande inte åkt iväg under mina tre lata år i skolan för att njuta av paradisstränder och sol. Sen ser jag en framtid med jobb och jobb och ingen ledighet, ingen möjlighet till dagar i solen när jag vill. Jag struntade i det där utbytet, kanske är det därför det rycker i resasnerverna. Hur som, det blir en resa. Den är bara inte bokad ännu..

/B

....när One Direction är med i världens bilolycka! Det ryser till i ryggraden, man blir lite kallsvettig, orolig, nervös, rädd, (exposed?). Sen tänker jag på den antagliga överlevnadsratingen när liten personbil rammar turnébuss. *andas ut*

The show must go on osv.

Det är viktigt att rätt nyheter får uppmärksamhet.

Något annat viktigt som har hänt i världen?

/Hedvig

MEN JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Vad kuuuuuuuuuuuuuuuul att det äntligen snöar!

Jag har ju bara hoppats och önskat att det ska snöa sedan den första december för att jag skulle få en ordentligt mysig jul där drivorna står meterhöga mot den inglasade altanen och skapar trolska ljusspel i mörkret, men för all del, snöa gärna nu. Det är inte alls så att jag ska ta mig hem till Uppsala med en sisådär 30 kg packning, nej då...

Sammanfattar även året som gick i en spellista, väl genomtänkt, någon ordning måste det ju vara.

Några låtar är så bra att jag ryser, andra tycker jag inte alls om. Några vill jag kräkas när jag hör och andra vill jag gå tillbaka i tiden och göra om.

Listan börjar i januari, slutar i december och låtarna uppkommer i "order of apperence". Som man så fint säger när vissa är viktigare än andra men inte vill erkänna vilka.

2011 års mixtape, vi ses.

/Hedvig

Det är svårt att sammanfatta ett helt år. Av någon anledning kan jag säga exakt vad jag gjorde från och med vårbalshelgen. Från januari fram till sista helgen i maj, om jag inte tänker helt fel, är det väldigt suddigt.

Innan den helgen vet jag inte. Jag kommer ihåg att det var mycket ångest, över lag, hos alla. Vi satt på golvet dagen efter och hade ont i magen. Inget gick som vi ville och vi ville så mycket. Levde lite på hoppet och ifrågasatte hur mycket man egentligen kan kräva, av andra och av sig själv. Dörrar sparkades in, frågor med givna nedslående svar ställdes och så denna ständiga förnekelse, herregud. Plugget gick skit också, såklart.

Och så överdriver jag. Det var inte så jobbigt, inte om man jämför med hur dökul vi faktiskt hade.

Misären som jag minns den är inte alls det som symboliserar årets första fem månader, det är inte ens i närheten. En av mina bästa personer bodde fortfarande 100 meter från mig och med henne skrattade jag så jag grät, varje dag.

2011 var faktiskt ett av mina absolut bästa år. Tänkte att jag skulle sammanfatta det i en lista, men så var det så mycket jag ville skriva på varje punkt att listformens briljanta koncept självdog lite.

Därför publicerar jag mitt horoskop för 2011. Det stämmer precis, med lite egna tolkningar.

Förutom det där med en chans i januari, den kom aldrig. Eller så kommer jag bara inte ihåg den, så kan det också vara.

/Hedvig

Att jag inte har skrivit skyller jag helt och hållet på jul och nyår. Man kan tro att jag har varit ledig och därmed borde ha haft extra mycket tid att skriva onödigheter här, men så har inte varit fallet eftersom jag har spenderat all min "ledighet" med att jobba.

Nu råkar det visserligen vara så att mitt feriearbete knappast är krävande då jag sitter framför en dator på mitt feta arsel hela dagarna i alla fall, men det har ändå inte känts riktigt rätt att skriva. Man måste liksom hamna i rätt mood.

Hur som haver är det i alla fall dags nu.

Det var ett år, likt många andra, men också så väldigt olikt. Ett år enligt mig, som var det bästa mitt liv fått uppleva. Jag började att tycka om en människa väldigt, väldigt mycket, min rädsla för döden eskalerade (troligtvis med bakgrund i mina starka känslor för någon), och jag fann mig själv till rätta i ett eventuellt yrkesval. Det var året som bitarna föll på plats, sommaren jag helst såg mig sitta stilla på en ofarlig plats där inget kunde hända i väntan på att någon skulle komma hem, oskadd. Det var året som så många åkte bort. Och kom hem. Jag tror att det var året som många insåg fördelarna med att vara hemma, nära sina vänner, nära sin familj.

2011 gick läskigt fort. Och det sa vi många gånger. Allt vi hade planerat att göra fick inte sin tid. Reseönskemål är fortfarande reseönskemål, ost- och vinkvällarna som aldrig blev av, restaurangerna vi aldrig besökte, hon som aldrig blev kär i dig, han som aldrig gick hem med dig. Men jag  vill inte minnas att vi var sysslolösa. Vi gjorde bara andra saker, minst lika uppskattade.

Jag är ingen listtjej som Hedvig, jag har försökt. Jag har satt upp listor på saker att göra på mitt kylskåp. De uppdaterades aldrig. Jag har skrivit inköpslistor. De lästes aldrig. Jag skrev en lista över gamla ligg, den fyllde aldrig någon funktion. Men för den sakens skull ska jag inte, inte producera en lista över saker och händelser som representerar år 2011. Men innan dess ska jag klä min bleka kropp i badkläder. Bubbla, basta och slappna av tillsammans med någon som jag tycker väldigt, väldigt mycket om. 2012 går inte i prestationsångestens tecken.     

/Bella