...det är hög tid (eller redan passerat den högsta tiden) att söka sommarjobb. I alla fall om man vill ha ett så kallat kvalificerat sommarjobb som ser bra ut på CV:t osv. Hatar den meningsändelsen. Ser bra ut på CV:t. Men så är jag omringad av pretto-folk* som inte förstår hur man kan vilja jobba som brevbärare på Posten ytterligare en sommar.

Själv har jag förhoppningar om att ha två sommarjobb i år. Lite som förra året. Fast värre. Men om det ska bli verklighet ska jag återgå till det där ansökningsbrevet och akta mig för klyschorna jag är inte rädd för utmaningar, där andra ser problem ser jag möjligheter, jag är en lagspelare som inte gärna tar eget ansvar etc.

Lycka till!

*Ta det inte så hårt. Men det uttrycket och att nätverka gör mig lika illamående som orden incitament och mervärde.

Idag är det jobb hela eftermiddagen för delar av eventgruppen i Uppsala. Vi håller på och planerar ett skrammel vi ska ha i S:t Per-gallerian på Alla hjärtans dag. Just nu klipper vi isär info-lappar och dekorerar ett lakan vi ska ha på vårt infobord. Vi kommer dessutom bjuda på godis och hembakta kakor så kom förbi för att äta och prata! Vi kommer stå vid rulltrapporna ner till Clas Ohlson, S&B Salonger och Svart Inredning&Design.
Vi planerar också andra event vi ska anordna under våren, och förbereder oss inför ett viktigt möte vi ska gå på i veckan. Mer om det får ni höra senare!
Under mötet har vi även diskuterat resor till Zanzibar som flera av oss tänkt göra under våren och sommaren. Nu när det är kallt och halt här hemma och Hannah postar bilder och blogginlägg från Tanzania blir vi bara ännu mer sugna på att åka. Det vi tänkt göra när vi är där är att volontärjobba på de olika projekten, bland annat i det nya ICT-centret.
Vi i eventgruppen är riktigt peppade inför våren och ser fram emot att komma igång med en massa spännande och roliga aktiviteter! Vi hoppas att vi får se er i S:t Per-gallerian på torsdag!

I december valde jag att berätta om min sjukdom och den funktionsnedsättning som den medför här på bloggen. Det är verkligen berg- och dalbana med mina ögon ena dagen bra och den andra betydligt sämre. Idag är det en sämre dag.

Dimman ligger som en ridå för ögonen och jag har fått zomma in ordentligt i webbläsaren för att ens kunna skriva det här inlägget. Det är inte synd om mig jag har tur ändå som bor i ett landsting där jag får de behandlingar som jag behöver och har tackvare Studentstödet, Syncentralen och mian föräldrar fått de hjälpmedel som jag behöver. Men det är min födelsedag idag och hade i alla fall önskat att det hade kunnat få vara en bra dag idag. Tyvärr inte, jag får väl hoppas på att den kommande veckan kan dela med sig av några bra dagar. 

Kampen går vidare...

I 10 månader har jag jobbat med och för Kontaktdagarna. En arbetsmaknadsmässa som går av stapeln vecka 5 varje år på Ekonomikum. Jag hade den stora äran att agera projektledare för hela schbraket och såhär i efterhand vet jag att det var nog det absolut bästa jag har gjort, någinsin. Ni kan läsa lite om mässan HÄR.

Nu är i alla fall kalaset över och man ska skaffa sig någon form av rutin. Fylla upp de där 40 extra timmarna i veckan jag för 11 dagar sedan la på  bl.a. möten, mail och matplanering.

Det går sådär ska jag helt ärligt erkänna. Bli mycket "men du, maila mig det där så kollar jag på det" och personen ba "eehh.. jag fråga bara om jag får låna din mobilladdare...". Man försöker göra sig lite viktig igen, det går också sådär...

Men, det lilla tomrummet innebär ju att jag har mer tid åt min lilla prestationångestblogg. Sweet!

Ämnen jag planerar att pynta ner någon form att text om:

1. När blir man ihop, egentligen?

2. Vad man får lära sig hos studievägledaren.

3. Den här näthatsdebatten

4. Min potentiella framtida katts personlighet

5. Vad jag tycker om 50 shades of Grey (eller nej, det kan jag säga på en gång: den är sämst. Ängslig tjej som undrar varför en snygg framgångsrik man vill ligga med henne, inte alls sexigt. Titta hellre på "9 1/2 vecka" om ni vill ha bra erotik)

Så, det kommer mera, som Martin Timell kanske skulle ha sagt om man bad honom.

Vi ses!

Det må vara en dålig titel och en dålig orsak, men, nu blir det så.

Det är utbytesårsantagningsbeskedstider nu och statusuppdateringar från vänner som ska iväg poppar upp på facebook likt popcornen poppade hemma hos min vän Jenny igårkväll.

Jag brukar alltid bli lite ledsen av dessa besked, jag har svårt för avsked och förändringar, men inser själv att egentligen är det helt fantastiskt underbart kul för mina vänner att ge sig ut på äventyr i världen. Så grattis alla till utbytena!

Jambo!

Nu är jag framme i Dar es Salaam efter min långa flygresa. Det var dock inte så farligt eftersom jag sov mest hela tiden! Väl framme i Dar blev jag upphämtad i taxi som en jättesnäll tjej på en lokal organisation hade fixat åt mig, men först kunde jag inte hitta honom bland alla triljoner taxi-chaffisar som slåss om att skjutsa folk. En snäll farbror passade mina väskor när jag köpte mig ett lokalt sim-kort men då dök taxi-killen upp. Jag hade varit väldigt nervös över att åka iväg helt själv om jag nu ska vara ärlig men när jag väl landat så kände jag verkligen att all oro var totalt bortkastad energi - det känns bara fantastiskt kul att vara tillbaka i detta fantastiska land!

Hej hej hallå!

Om exakt 6 timmar och 9 minuter lyfter mitt flygplan mot Afrika, Tanzania och Zanzibar! Jag är både förväntansfull och lite nervös och ser inte fram emot den lååååånga flygresan som tar mig Stockholm- Cairo - Addis - Nairobi - Dar es Salaam men jag ser desto mer fram emot att landa och de kommande (nästan) fyra månaderna!

Nya medlemmar, eventplanering samt samarbete med andra organisationer. Saker är på gång inom Bus4Africa!

ambo - HEJ!
Våra namn ar Elsa och Ellen, den 19 februari åker vi till förskolan MAMA Nursery pa Zanzibar för att bli Bus4africas första volontarer. Volontarärbetet i Tanzania kommer bli vår avslutning på en 4 månaders lång jordenrunt-resa. Vi åkte ifran Sverige den 18 oktober och har alltså varit på resande fot sedan dess. Vi båda har alltid dromt om att åka på en volontärresa och när vi läste om Bus4africa-projektet i ERGO-tidningen kändes valet givet. Vi är både nervösa och väldigt spända på att fa se vad som väntar oss. Vi kommer tillbringa fem veckor på forskolan och det ska bli sa otroligt kul att få lära känna barnen, lärarna och den Tanzianska kulturen.

Kommer släpp från att släppa in eller att man släpper fler biljetter till försäljning?

Ett släpp på en nation innebär att när exempelvis en gask med tillhörande aktiviteter är över så är resterande studenter välkomna på efterinsläpp till vanligtvis dansgolvet. Det går alltså från sluten middag till öppen klubb. Att gå på släpp blir då inte ovanligt för den som föredrar att dansa framför att sjunga stundentikosa sånger ståendes på stolar.

Uppsalas språkvårdsdrottningen Siv Strömquists skriver i boken Språkfrågor om hennes egna upplevelser hur ordet släpp har utvecklats sen hon studerade i Uppsala på sextiotalet Hon berättar om att hon och hennes generation sa efterinsläpp om fenomenet och blev därför förvånad när hennes egna barn på åttiotalet kom hem och sa eftersläpp. Prepositionen –in hade alltså försvunnit medan det med mest innehållslig information stod kvar. Senare skulle hennes studenter komma att säga endast släpp och ordet skulle nu vara maximalt förenklat.

Att det första som försvann var –in beror på att den delen hade minst funktion. Insläpp skulle betytt något annat. Att det är lättare att säga bara släpp än efterinsläpp råder ingen tvekan om och just sådana talekonomiska fördelar tenderar att vinna i längden

En grammatisk förenkling som kanske används redan skulle vara att göra ett verb av ordet och helt enkelt säga att släppa. Det skulle innebära man undvek både ett verb och en preposition: ska vi gå på släppet på Kalmar i helgen? àSka vi släppa på Kalmar i helgen?