Underbart är kort, mytiskt och apokalyptiskt

Seriealbum brukar vara kända för sin längd, sin otroliga komplexitet och invecklade historier och karaktärsutveckling. Med detta i bakhuvudet verkar vid första anblick Cthulhu med sina 55 sidor nästan vara ett skämt. Det kan ju inte gå att förmedla en historia på så kort tid. Så tänkte jag, men det var helt fel.

Cthulhu, skriven av Jonas Anderson och Daniel Thollin som en fristående fortsättning på serien ”1000 ögon, Lovecraft” , är en fröjd för ögonen. Som namnet antyder spelar serien på de gamla skräckhistorierna av H.P. Lovecraft.

Det som gör en serie annorlunda från en konventionell bok är att ett stort element tas bort från läsaren, att själv bygga upp den nedtecknade världen i sitt huvud. I en serie ser vi allt framför oss, och därför är det tecknade minst lika viktigt som texten. Bilderna i Cthulhu är fantastiska. Vi får uppmålat en grafiskt våldsam skildring av både ett Uppsala i samtiden och en apokalyptisk ödemark i framtiden, en övergång som målas i rött och brandgult.

Historien i sig är enkel, polisen John Legrasse undersöker ett antal mord och grova brott och hyser misstankar om att allt går att knyta till en samling studenter vid Uppsala universitet. Sedan brakar allting lös och mytologiska väsen väcks från en djup sömn. Övergången från ett melankoliskt och grått Uppsala och en polis som löser ett mysterium, till de kraftigare färgerna från framtidens ödemarker spelar vackert och skapar två motpoler av illustration.

Även om serien fungerar som helhet, och de 55 sidorna snabbt läses igenom, känner man att man mot slutet skulle vilja ha mer. Anderson och Thollin har lyckats skapa en komplex värld med vackra illustrationer och en mytologisk spänning, men det blir tyvärr en något flyktig läsning som inte riktigt når hela vägen in på djupet.

I slutändan rekommenderar jag starkt Cthulhu till de som liksom jag kittlas av mytologi, brutalitet och spänning. Läsningen må vara kort, men ändå intensiv på ett sätt som gör att man snabbt dras in i historien och blir något besviken när den allt för snart tar slut. Det är bara att hoppas på att Anderson och Thollin snart börjar jobba på nästa del i 1000 ögon, för den ser jag fram emot med spänd förväntan.