Viktigt reportage dras ner av slarvfel

Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS

Joakim Medin
Leopard förlag

Tidigare Uppsalastudenten Joakim Medins bok Inleds med 60 sidor kurdisk historia.

”Ge Joakim Medin en redaktör, för bövelen!”. Så löd rubriken till Expressens recension av Kobane, Joakim Medins reportagebok om det syriska inbördeskriget. Och nog önskar man att boken skulle ha setts över ett par gånger till. Upprepningar, obegripligheter och syftningsfel förekommer med frustrerande regelbundenhet.
Till att börja med är det inte heller särskilt lätt läsning. Medin skildrar kriget från kurdernas situation, och inleder boken med att redovisa folkgruppens historia på ungefär 60 sidor. En otacksam uppgift, mycket på grund av att kurdernas kamp mot regeringarna i Turkiet, Irak och Syrien lett till en rad olika miliser, politiska partier och andra organisationer, vars trestaviga akronymer (YPJ, YPG, PKK, PDK, PYD, för att nämna ett par) pepprar sönder sidorna likt en kpist.

Men det är svårt att påstå att någon annan skulle lyckas bättre, så krånglig som situationen är. När kurdernas framgångar mot IS blev världsnyhet fick många västerlänningar någon att heja på i Mellanöstern. Islamiska Statens medeltida mörker motades bort av en demokratisk, sekulär gerilla och dess feministiska amasontrupper. En bild som tacksamt målar upp kriget i svart och vitt. De som slåss om Mellanöstern har en tendens att klä om konflikten i myter, ge den episka proportioner.

Medin är knappast omedveten om detta. Kurderna har använt erövrade markområden för att skapa lokala självstyren, och när han frågar om detta upprepar många kurder samma inövade vers om demokratins dygder. Andra kritiserar mediebilden av kvinnotrupperna, men den används gärna som ett rekryteringsverktyg på sociala medier. PR-knepen blir ett måste när man ska väcka intresse för ett krig som annars är alltför komplicerat att helt få grepp om.

Medin har utsatt sig själv för livsfara för dessa sidor. Han har suttit fängslad av Bashar Al-Assads underrättelsetjänst, smugit över gränser illegalt, och besökt fronten mot IS. Det är en bragd som ändå måste hyllas, och den skitiga, ofta blodiga historia han återvänt med förtjänar att läsas, trots dess brister.