Fulspel och fula gubbar

Ogiltig frånvaro – när universitetet förlorade sin frihet
Leif Lewin
Faun Förlag

Foto: Faun förlagOgiltig frånvaro är Leif Lewins andra skönlitterära bok.

En ny rektor ska väljas i Uppsala, men mer än så står på spel: det handlar om universitetets frihet. I det ena lägret finns vetenskapsmän med ideal, som värnar fakulteternas självbestämmande. I det andra: den klåfingriga statens tjänstemän med en bitter, alkoholiserad exminister i spetsen. På ett Disney-skurkigt sätt smider de planer, drömmer om effektivitet, anställningsbarhet och mätbara resultat. New Public Management – ett styrsätt kopierat från det privata näringslivet – ska tämja akademin. (För den som vill förstå denna i högsta grad verkliga utveckling rekommenderas antologin Det hotade universitetet från 2016.)
Författaren, den gamle Heimdaliten Leif Lewin, är professor emeritus vid statsvetenskapliga institutionen och känner den miljö han skildrar. Han har inte bara tillbringat mer än ett halvt sekel vid universitetet, utan själv varit kandidat för just rektorsposten.

Dramat utspelar sig i ganska korta scener förlagda till anrika mötesrum, telefonsamtal och arbetsluncher. Fulspelet är utbrett, liksom ytterst olämpliga kontakter mellan personerna i valberedningen. Personliga vendettor skymmer sakfrågan och det hela är ganska spännande.Parallellt zoomas det in på några ganska udda berättelser som kunde ha strukits. De bär ingenstans utan framstår mest som förevändningar att lägga ut texten om hur saker ligger till – som när en av Uppsala studentkårs förtroendevalda blir ihop med Ahmed från Syrien. Hon blir hedersförtryckt, kallad hora, nästan påtvingad slöja men till sist räddad av en amerikan med ett exemplariskt käkparti, talets gåva och manliga händer. Jaha.

Flera personporträtt
kunde man också varit utan. Vissa är otajmande – när upplösningen är på gång bryr man sig inte om någons barndom – och gör tyvärr karaktärerna mindre tredimensionella genom att fylla på med stereotyper de redan tyngs av. (Så den kalla ekonomen var ett aspigt barn som älskade ordning och matematik och sedan började på Handels? Och den manshatande, sexfixerade genusvetaren blev alltså smiskad av sin dåliga mamma som barn? Gäsp.) När vi ändå snuddar vid kvinnoföraktet: det börjar tidigt, i beskrivningen av genusdoktorns urringning ”med åren allt djupare för att kompensera de vissnande behagen i en feministisk provokation för att få den manliga blicken att avslöja sig” och bara pågår och pågår. Första halvan av boken är jag nästan förtjust över den flagranta gubbslemmigheten. Trots #metoo bara fnissar jag – är det realistiskt för någon att juriststudenten som blir tafsad på av en tre gånger så gammal professor reagerar med att dra med honom till korridoren och förföra honom? Och att hon när han sedan hör av sig och svamlar om hennes fräscha kropp gärna ses igen? När genustantens relationer med våldsamma män sedan skojfriskt avhandlas – hon har oftast njutit av och/eller provocerat fram slagen – ger den orimliga världsbilden däremot bara en klump i magen.

Ogiltig fråvaro är inte skriven för gemene person, som kanske fastnar redan vid ett ord som kårobligatorium och somnar under en utläggning om vetenskapsteori. För diverse rävar (nations- universitets- och kår-) finns det däremot mängder av smalt nörderi och lokala referenser att mysa loss till. För att inte tala om nöjet att spekulera i vilka förlagor som ligger till grund för karaktärerna! Det är visserligen en fiktiv berättelse, men nog kan man skönja några Uppsalakändisar i persongalleriet.