"Att bo fint kostar"

Svar på Tone Røskelands samt Andreas Kemblers inlägg i Ergo nr 9 2005

Tone Røskeland och Andreas Kembler (Ergo nr 9) är av delvis olika skäl negativa till min artikel om marknadshyror (Ergo nr 8) men de båda har gemensamt att de inte vill tänka logiskt.
Tone Røskelands instinktiva reaktion är förståelig då hon tror att de som förespråkar marknadshyror står redo att kasta ut henne från sitt hem. Det är den typiska reationen från personer som genom kontakter, köande eller kollosal tur lyckats skaffa sig en lägenhet i centrala Uppsala med onaturligt låg (reglerad) hyra. Det Tone Røskeland förespråkar är att de som hyr ut bara skall få ta självkostnadshyror. Varför byggbolag och hyresvärdar skall förse studenter och andra med bostäder när de förvägras vinst är något som hon inte verkat ägna så mycket tankemöda.
Andreas Kembler försvarar studenternas kortsiktiga intresse men missar ändock poängen i artikeln. Marknadshyror kan självklart inte vara så höga att ingen har råd att betala dem. På en fri marknad blir hyrorna exakt så höga som hyresgästerna är villiga att betala. Att hyran är högre på mycket attraktiva lägenheter på de mest centrala gatorna är just för att så många människor vill och har råd att bo där. De har därför bjudit upp priserna till en sådan nivå att utbudet är lika med efterfrågan. Om hyrorna vore orimligt höga skulle resultatet bli tomma lägenheter. Vilka fastighetsägare vill stå en längre tid med outhyrda lägenheter och förlorad inkomst?
Andreas Kembler skriver att studenter är en heterogen samhällsgrupp. Trots det jämställer han studenter med etniska grupper och föreställer sig att marknadshyror skulle leda till segregering och miljonprogramsbostäder. Det torde vara osannolikt eftersom studenter inte är en etnisk grupp och miljonprojektshusen byggdes utan att ta reda på vad som efterfrågades.
Det är självklart att en student som har 6900 kronor i månaden men som kan förvänta sig högre lön i framtiden inte kan räkna med att bo själv i en trerummare i Höganäs eller Luthagen. Troligen kan han eller hon däremot finna det rimligt att bo med lite lägre standard i Kantorn under något år. När han eller hon senare kommer ut i förvärvslivet kan denne skaffa sig en lägenhet med bättre standard.
Anders Kembler skriver att byggföretag idag kan bygga bostäder anpassade efter studenters plånbok. Han väljer då att bortse från att alla billiga nya bostäder har subventionerats på alla andra skattebetalares bekostnad. Pengar som tagits ifrån dem i syftet att ge sjukvård och bättre vägar.
Införandet av marknadshyror skulle leda till att byggföretagen skulle kunna ta ut de hyror de behöver för att kunna få sina kalkyler att gå runt utan att förlita sig på statens eller stadens godtyckliga subventioner. Att bo fint och centralt kostar pengar.

Anna Hård af Segerstad,
Viceordförande
Fria Moderata Studentförbundet