»Partierna i kårfullmäktigelever inte som de lär«

Förra året upptogs 94 procent av talartiden i kårfullmäktige av män, presidialerna inte inräknade. Det är dags att alla kårpartier tar sitt ansvar för att ändra på den dystra statistiken, skriver Ina Sörlid, jämlikhetsansvarig på Uppsala studentkår, samt Klas-Herman Lundgren och Malena Ranch, kårordförande respektive vice ordförande med studiesocialt ansvar.

Uppsala studentkår arbetar hårt med påverkansarbete gentemot universitetet vad gäller jämställdhet och jämlikhet. Detta görs i universitetets organ som har hand om dessa frågor, men också bland annat i och med olika granskningar av jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner som kåren har gjort, ett arbete som resulterat i att institutioner och fakulteter förbättrat sina planer.
Flera kårpartier har inför årets kårval valt att lägga jämlikhet och jämställdhet i fokus, att kåren måste arbeta för ett jämställt universitet. Detta gör som sagt redan kåren, och utan att förringa det arbetet är det förstås är bra att frågorna lyfts fram också i kårvalsdebatten.
Kårpartierna sitter i första hand i kårfullmäktige, en plats dit kårens dagliga arbete kanske inte alltid når fram eller kan påverka särskilt mycket. Hur ser det ut med jämställdheten där? I år är första året på mycket länge som antalet kvinnor som är ledamöter överstiger antalet män i kårfullmäktige. På mötena har det dock, med ytterst få undantag, varit generellt fler män än kvinnor som närvarat. Förra året upptogs 6 procent av talartiden i fullmäktige av kvinnor, när kårens ordförande och två vice ordföranden, två kvinnor och en man, räknades bort. Dessa måste ofta tala mycket utifrån sina ämbeten, men dem förutan upptogs alltså 94 procent av talartiden i fullmäktige av män. I förra årets valdebatt var representanterna från samtliga partier män. Tyvärr visade inte årets valdebatt på någon förändring - även i år var alla debattörerna män.

Vi menar att detta är riktigt skrämmande siffror och vi undrar varför det ser ut så här. Är det debattklimatet i fullmäktige som gör att så få kvinnor vill tala? Eller handlar det om hur länge man har suttit i fullmäktige, att man måste bli varm i kläderna innan man vill yttra sig? Vi anser att alla kårpartier gemensamt har ett stort ansvar att skapa ett fullmäktige där alla känner att de kan komma till tals, att allas åsikter är viktiga, även om man inte alltid håller med.
Vi har sett att flera av partierna har valt att lyfta fram jämställdhet och jämlikhet, och man har nämnt mätningar av talartid i fullmäktige som ett sätt att förändra. Men siffror i sig förändrar inte och fler indikationer på att ett problem existerar behövs inte. Vad gör man istället aktivt för att komma till rätta med problemet? Alla partier har ansvar för att bidra till det gemensamma arbetet för jämställdhet men också för att se över den representativa delen av jämställdhet. Kan vi egentligen bedriva ett trovärdigt påverkansarbete gentemot universitetet om vi inte själva uppfyller våra krav?
Ett välkomnande och inkluderande debattklimat gör att fler röster och därmed också fler åsikter och fler förslag till förbättringar av kårens verksamhet kan komma fram. Det gör dessutom att alla känner sig hörda och sedda och tagna på allvar. Alla människor förtjänar att bli det, och kan bli det även om alla personers åsikter inte alltid kan få gehör. För att skapa ett sådant debattklimat bör man undvika härskartekniker och uttryck som kan uppfattas som personangrepp och istället uppmuntra varandra.
Vi anser att det är bra att så många kårpartier lyfter fram jämlikhetsfrågorna för nu måste fokus ligga på att förändra. Det gäller såväl universitetet som kårfullmäktige.

Ina Sörlid, jämlikhetsansvarig
Malena Ranch, vice ordförande med studiesocialt ansvar
Klas-Herman Lundgren, ordförande
Uppsala studentkår