»Korkade killar?«

Av all kvotering till högre utbildning i Sverige är 94 procent till gagn för manliga sökande. Mycket tydligare än så kan knappast könsmaktsordningen bli. Eller? Snarare tvärtom. Nyligen dömdes SLU för diskriminering eftersom de kvoterat in alltför många manliga sökande. Samtidigt blir betygsskillnaderna mellan killar och tjejer allt större och kvinnor dominerar idag hela högskolan utom ingenjörsutbildningarna. SLU-fallet aktualiserar en könsproblematik som vi är ovana att hantera: när män faktiskt är det svagare könet.
I den svenska lagen finns idag utrymme för en viss positiv särbehandling, vilket dock SLU vida översteg: det gick 38 kvinnliga sökande per varje manlig. Alltså fanns det alldeles för få kvalificerade manliga sökande. Samma sak gäller de numera helt kvinnodominerade läkar-, tandläkar- och psykologutbildningarna. Även privata gymnasieskolor (med höga antagningskrav) samt andra prestigeutbildningar på gymnasiet (franska sektioner, IB och så vidare.) domineras av tjejer. Av dem som läser på högskola eller universitet är runt 70 procent kvinnor. Dessutom slutför kvinnor i högre grad sina utbildningar och gör det snabbare. Killar har alltså sämre betyg än tjejer, oavsett klasstillhörighet och etnicitet.

Den omdebatterade snedrekryteringen till ingenjörsutbildningarna beror, till skillnad mot bland annat SLU-fallet, inte på att kvinnor inte är kvalificerade. Skälet är att de helt enkelt inte söker sig dit och att tjejer i högre grad än killar hoppar av just dessa utbildningar. Åtgärden är här någorlunda enkel: locka fler kvinnor till ingenjörsutbildningarna och undersök varför många tjejer hoppar av!
Om man däremot vill komma tillrätta med antalet killar på prestigeutbildningarna krävs det mycket mer omfattande åtgärder. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många killar med bra betyg. Killarna har som grupp inte givits samma möjligheter att genomskåda den dolda läroplanen som flickorna. De har helt enkelt svårt att tolka skolkoderna.
Högskoleprovet har under många år kritiserats för att det anses favorisera män. Anledningen är att killar där alltid har fått bättre resultat trots att betygsskillnader mellan könen parallellt har ökat. Därför har man på Högskoleverket lagt manken till för att utreda orsaken, vilket är välkommet. En vanlig spekulation kring orsaken är att intelligenta killar med dåliga betyg har en andra chans på högskoleprovet, medan de intelligenta tjejerna avstår eftersom de redan har bra betyg. Men borde man i så fall inte också ställa frågan varför de intelligenta killarna med goda resultat på högskoleprovet ändå har så usla betyg?

Fallet med SLU pekar alltså indirekt på ett växande problem i Sverige: killar presterar allt sämre i skolan medan tjejer presterar allt bättre. Borde inte vårt genusperspektiv räcka till för att se även det negativa som specifikt drabbar killar? Den enda statliga utredningen på området är från 2005, skriven av Mats Björnsson. Han menar att det bland pojkar finns en anti-pluggkultur som undergräver deras skolresultat. Samtidigt trycker han på att mer forskning måste till eftersom ingen egentligen vet orsaken till de allt sämre skolresultaten. Mats Björnsson framför tesen att det rör sig om att pojkar fortfarande uppfostras enligt en traditionell och förlegad manlighet vilken lämpar sig dåligt för skolan. Killar har motivationsproblem, därför är de mer sällan pluggisar. Han menar att samhället välkomnat att den traditionella kvinnorollen alltmer frångåtts, vilket dock inte skett på motsvarande sätt för pojkar. Fortfarande är det fysiska förmågor som anses mest önskvärda, vilket också syns i att pojkar idag har bättre betyg i Idrott och hälsa, medan tjejer har bättre betyg i alla andra ämnen.

Frågan är dock om det verkligen handlar om att pojkar borde skärpa sig eller om det kanske finns en strukturell diskriminering i skolan. Ett första steg när man analyserar strukturell diskriminering borde väl vara att se vilket kön som dominerar inom domänen man analyserar. Samtidigt med de ökande betygsskillnaderna har läraryrket blivit om möjligt ännu mer kvinnodominerat; hela 82 procent av alla grundskolelärare är kvinnor, enligt Högskoleverkets statistik. Är det verkligen en slump att dessa två trender sammanfallit?
En antydan till att det inte är någon tillfällighet är att pojkars betyg sänks oftare än tjejers i förhållande till deras resultat på nationella prov. I en färsk avhandling från Högskolan i Jönköping, med titeln Den långa vägen till en jämställd gymnasieskola, visar genuspedagogen Victoria Carlsson-Wahlgren bland annat att när gymnasielärare bedömer betyg så halkar andra egenskaper och beteenden med till nackdel för killarna. Varför tvistar inte de lärde mer om detta? Om högskoleprovet korrelerar med intellektuell förmåga på samma sätt som betyg så tyder det på att det finns strukturer i skolan som diskriminerar killar. Orsakerna bakom fenomenet behöver studeras ingående, är det kvinnlig dominans i läraryrket och strukturell diskriminering, eller kanske en undermålig uppfostran av pojkar? Enligt Victoria Carlsson-Wahlgren är även homosocialiteten mellan killar mer avgörande än för tjejer vilket gör dem känsliga för tönt-stämpeln som ofta tas fram när de presterar bra i skolan. Fortfarande betraktas, enligt Björnsson, studier som feminint vilket försvårar det valet för killar.

Och nej, killar klarar sig inte ändå. Vilket är en vanlig reaktion på det hela. De killar som klarar sig tillhör inte samma klass som de som trillar ut ur skolan. Medelklasskillar klarar sig någorlunda och då speciellt de med akademikerföräldrar. De män som går ut skolan med undermålig läsförståelse har av Agneta Stark, gammal stödstrumpa och docent i företagsekonomi, träffande beskrivits som kunskapssamhällets dinosaurier, vilket sammanfattar dagens och framtidens behov av deras förmågor.
Hela diskussionen om betygsskillnader aktualiserar frågan om vilken inställning samhället har till snedrekrytering och diskriminering. Här är det manliga könet mest utsatt. Idén att kvinnor är det svagaste könet i alla lägen är fortfarande så allenarådande att det skymmer sikten även där det alldeles uppenbart inte stämmer. I bästa fall är det okunnighet och ointresse som gör att inte mer resurser läggs på att utreda orsakerna till pojkars dåliga betyg. Och är orsaken till pojkars dåliga betyg en föråldrad manlighet som lägger sig i vägen eller att pojkars prestationer bedöms oförmånligt? Rör det sig om strukturell könsdiskriminering eller något annat? Det står i alla fall utom allt tvivel att pojkar har hamnat rejält på efterkälken vilket ingen tjänar på. Förhoppningsvis kommer frågan att bli mer prioriterad i en snar framtid.