"Regeringen är forskningsfientlig"

Stick i stäv med rådande pedagogisk forskning vill utbildningsminister Jan Björklund (FP) att skolan ska återgå till att lära ut detaljkunskaper. Han är i gott sällskap av sin allianskollega Göran Hägglund, (KD) som i sitt tal om verklighetens folk har visat ett tydligt forskningsförakt. Det skriver Uppsalas socialdemokratiska studentförening Laboremus.

Foto: Jann Lipka, Johan ÖdmannJan Björklund och Göran Hägglund har båda visat prov på forskningsförakt, anser Laboremus.

Forskningsförakt har blivit på modet. Det är inte bara Sarah Palin och Tea Party-rörelsen som bortförklarar modern vetenskap som ”verklighetsfrånvänd”.  I Sverige har den borgerliga alliansen tagit efter de amerikanska ledstjärnorna. I sin strävan att reformera den svenska skolan går Jan Björklund till full attack mot hyllmeter av forskning. Sedan 1970-talet har pedagoger uppmanat skolor att lära ut sammanhang istället för detaljer. Istället för att rabbla kungar och årtal har man exempelvis fokuserat på att beskriva historiska processer och större sammanhang. Folkpartiet tycks dock motsätta sig denna utveckling.
Jan Björklund underkände nyligen skolverkets förslag till kursplan för geografi. Det ursprungliga förslaget syftade till att flytta inlärningens fokus från detaljer till sammanhang. Eleverna skulle tränas i att förstå hur större processer som klimatförändringar, globalisering och migrationsströmmar påverkar människors livssituationer. Detta stred dock mot Björklunds kunskapssyn. Följaktligen ändrades kursplanen. Att memorera namnen på huvudstäder, landskap och floder, blev återigen geografiämnets huvuduppgift.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserade femton experter, varav tio professorer, utbildningsdepartementets beslut. Men sådan kritik biter inte på Folkpartiet. Man anser tydligen att major Björklund har bättre kunskap om dessa frågor än ett enhetligt forskarsamhälle.

Björklund står tyvärr inte ensam
i sin kamp mot forskningen. Han får även god hjälp av sin allianskollega Göran Hägglund. I sitt omtalade utspel om ”verklighetens folk” visade Göran Hägglund ett tydligt förakt för delar av forskningen. Den 12 december skrev han följande i Dagens Nyheter:

Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara.

Bakom Hägglunds språkliga krusiduller skymtar hans skeptiska hållning mot forskningen. ”Förtryckarstrukturer” som länge varit ett viktigt perspektiv i sociologi och genusvetenskap ses som något ”akademiskt tillskruvat”. Som motkraft till denna ”konstiga forskning” ställer Hägglund ”diskussionerna runt köksbordet”. Där talas det om hushållskassor, semester och gamla föräldrar (underförstått inte om genusflum och maktrelationer). Det slår inte Hägglund att maktrelationer faktiskt inverkar på de problem som ”verklighetens folk” diskuterar. Orättvis lönediskriminering och gamla könsroller leder exempelvis till att många ensamma mammor varken har tid eller råd att åka på semester.

Världen är inte enkel. Det är inte ovanligt att forskares upptäckter går på tvärs mot vanliga människors magkänsla. När bönder i 1500-talets Italien samlades runt köksborden för att diskutera jorden och universum höll många säkert inte med Galileo Galilei som ansåg att vår planet var rund. Många tyckte antagligen att han tillhörde något slags snofsig ”kulturelit” och helst borde brännas på bål. Trots detta påverkades även ”verklighetens folk” av att jorden var rund och snurrade runt solen precis som att alla människor då som nu påverkas av att det finns strukturella maktrelationer mellan män och kvinnor.
Det kommer alltid att finnas stridande uppfattningar även inom forskningen. Det är inte heller självklart att något är sant bara för att en majoritet av forskarsamhället företräder en viss ståndpunkt. Forskare skulle också kunna bli betydligt bättre på att föra ut sina upptäckter till allmänheten. Men att som Björklund och Hägglund helt förkasta år av forskning och istället följa sin egen magkänsla är inte rätt väg att gå. Framtidens politik bör utvecklas i ett samspel mellan vetenskap och värderingar.

 

Laboremus, Uppsalas socialdemokratiska studentförening
Gustav Sundqvist, Milischia Rezai, Evin Incir, Roshan Rydell, Josefin Hägglund, Håkan Tallgren, Josefin Pasanen, Maja Nordström, Stefan Kreida