"Regeringen är den mest forskningsvänliga någonsin"

Alliansen har satsat mer på forskning än vad någon socialdemokratisk regering mäktat med, skriver tre moderata studenter i en replik på Laboremus inlägg ”Regeringen är forskningsfientlig” (Ergo nr1).

Att Laboremus vill utmåla regeringen som forskningsfientlig må vara partitaktiskt begripligt men likväl ohederligt. Den borgerliga regeringen har nämligen satsat mer på forskning än vad någon socialdemokratisk regering någonsin mäktat med. Laboremus angriper Jan Björklund svepande för hans fullt rimliga inställning att man behöver kunskap om var länder faktiskt ligger och vad de största städerna heter för att kunna se sammanhang och dra slutsatser. Kritiskt tänkande utan bakomliggande kunskap resulterar enbart i att man käftar emot i största allmänhet. Moderata Studenter vill se en skola med fokus på kunskap och kreativitet, inte disciplin eller flum.
Problemet med svensk forskning har varit att Laboremus och Socialdemokraterna vill styra den alldeles för mycket. För att forskningen skall kunna tjäna sitt huvudsyfte – att utveckla – krävs att den är helt fristående från staten, vilket den i dagsläget inte är i och med den statliga finansieringen. Den statliga finansieringen av forskningen innebär att staten får mycket stor makt och har indirekt möjlighet att styra vilka grundutbildningar och forskningsutbildningar som ska ges vid universiteten genom regleringsbreven. Staten har med andra ord möjlighet att påverka vilka olika ämnesområden som ska utvecklas mer och vilka som ska utvecklas mindre, vilket hämmar en hög kvalitet på forskningen. Detta faktum uppmanar till en tävling gällande forskningsansökningarna i vem som bäst anpassar sig till politikernas viljor istället för att lägga sin vetenskapliga kunskap till grund för ansökningarna.
Under de senaste åren har regeringen och Moderaterna stärkt svensk forskning på flera sätt.
För det första så har tillsättningen av lärosätenas styrelser avpolitiserats och det akademiska ledarskapet har på så sätt förstärkts. Att lärosätena själva nu får bestämma vilka personer som ska styra verksamheten är viktigt, inte bara för den allmänna utbildningskvaliteten, utan också för forskningen. Genom att satsa fem miljarder på forskning så har vi dubblat den föregående socialdemokratiska forskningsbudgeten. Dessa pengar fördelas enligt ett nytt resursfördelningssystem som belönar kvalitet och som i mindre utsträckning fördelas enligt enskilda personers tycke och smak. Att låta kvaliteten på forskningen avgöra hur mycket pengar varje universitet och högskola får är ett stort steg framåt.

Eleonore Lundkvist, ledamot kårfullmäktige för Muf student Uppsala
Ida Drougge, riksordförande Moderata studenter
Linuz Aggeborn, ledamot Moderata studenter Uppsala