Är de blinda för sin egen religiösa kultur?

Det är många som har väntat på att höstmörkret ska ersättas av adventstider. Fönster pryds av adventsljusstakar, borden av julstjärnor, och det ses fram emot lucia- och julfirande. Det är en fin och trevlig kultur som sprider ljus till alla oss boende i norden. Vad vi dock måste se är att detta i grunden är en religiös kultur.
Sveriges äldsta akademiska symbol hittar vi i Uppsala universitets logotyp. Devisen GRATIÆ VERITAS NATURÆ betyder ”sanning genom guds nåd och naturen”. Solstrålarna symboliserar gud och jordklotet naturen, den kristna sfären är väldigt närvarande. Ärkebiskopen bjuds in att delta vid doktorspromoveringar, i dessa tider avlöser adventsfikorna varandra runt om på olika campus och ledighet runt jul är en självklarhet. Traditioner inger trygghet och status, men vi måste inse att det är religiösa traditioner. Låt oss se våra egna normer.
Samtidigt som denna majoritetens kultur lever vidare har Uppsala universitet blivit en del av världen. Hela världen finns på Uppsala universitet. Trots detta tvingas många studenter skriva tentamina under sina egna viktigaste högtider. Att inrätta böne- eller andaktsrum på campus kommer knappast på fråga, och hur inkluderande kan en så viktig funktion som universitetskyrkan egentligen upplevas?

Uppsala studentkår skulle vilja se ett inkluderande förhållningssätt och ett universitet för alla. Det behöver inte betyda att julen portförbjuds eller att det inte går att anordna luciafika, men vi måste tänka till och diskutera hur vi kan skapa inkluderande miljöer som inte är formade enbart utifrån majoritetsgruppens kultur. Det är kanske inte alltid så lätt, men mycket kan avhjälpas bara genom att ha en mångfaldskalender till hands när tentamensdatum ska sättas.
Att ett inkluderande förhållningssätt kan vara kontroversiellt är något vi på Uppsala studentkår fick erfara under terminsstarten. Eftersom all välkomstverksamhet inföll under den muslimska fastemånaden ramadan insåg vi att inget av våra evenemang kunde attrahera den muslimska studentgruppen. Eftersom det oss veterligen inte anordnades något från universitetets sida eller nationernas, bestämde vi oss för att anordna en iftar – vi välkomnade alla studenter att komma och bryta fastan på Uppsala studentkår. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många muslimska studenter hörde av sig och var mycket glada över att det äntligen arrangerades något för dem. Men desto större blev den negativa stormen inom sociala medier och internt i kårhuset. Skulle Uppsala studentkår som en religiöst obunden organisation verkligen ha evenemang kopplat till religiösa högtider? Svaret blev nej och iftaren ställdes in.
Nu är det adventstider. I skolorna anordnas adventsfika och pyssel, på universitetet anordnas julgudstjänst och från Uppsala studentkår har inbjudningskort till luciafika skickats ut. Än så länge har inga protester skallat. Vi väntar fortfarande på att de som skrek högst angående iftaren ska göra sina stämmor hörda även denna gång. Eller kan det vara så att de är blinda för sin egen religiösa kultur?

Rose-Marie Widlund,
koordinator
Mångfaldsbyrån ESMeralda

Mikael Landsten,
jämlikhetsansvarig
Uppsala studentkår