Akademin måste lära sig hantera populismen

Studenter och akademiker måste bli bättre på att kommunicera på ett rakt och tydligt sätt för att bromsa populisternas frammarsch, menar Centerstudenters ordförande Simon Palme.

Foto: PrivatSimon Palme läser statsvetenskap vid Uppsala universitet och är ordförande för Centerstudenter. Just nu skriver han på sin C-uppsats.

När jag skriver det här befinner jag mig i hjärtat av Budapest. Det är en levande stad; här finns spännande barer fyllda av unga människor med idéer om livet och framtiden; här finns kontor fulla med människor i kostym och parker där barnfamiljer leker med hundar. Men det finns skuggor även i de ljusaste parkerna.
Historien om Ungern är på många sätt historien om dess premiärminister Viktor Orbán. Orbán började som passionerad antikommunistisk grundare av en studentrörelse, vars mål var att göra Ungern liberalt och öppet. På liknande sätt var Ungern efter Sovjetunionens fall det postkommunistiska land som snabbast utvecklades mot ekonomisk frihet.
Sedan dess har mycket hänt. Orbán strävar efter “illiberalism”, som han själv kallar det. Hans regering har styrt Ungern sedan 2010, och under tiden har landet vänt bort från liberala värden. Staten har under Orbáns ledning tagit kontroll över kyrkan, en stor del av medierna, och andra samhällsfunktioner som politiken inte borde blanda sig i. Dessutom har hans nationalkonservativa parti Fidesz ändrat konstitutionen otaliga gånger för att utvidga sitt eget inflytande över samhället.
Fidesz är urtypen av populismen som vi just nu ser i Europa. I en tid när många människor upplever att en elit av intellektuella har makten över folket lyckas Fidesz skickligt kanalisera det folkliga missnöjet genom enkla budskap och kraftfull retorik. Det finns inga principer bakom Fidesz agerande, ingen värdegrund. Partiet agerar närhelst och där helst de har chans att få mer makt och inflytande över samhället.
Den här månaden skickar Fidesz ut frågeformulär till åtta miljoner ungrare om någonting som Viktor Orbán kallar Sorosplanen. George Soros, den ungerskfödda finansmannen, används som symbol för att piska upp hat och rädsla. Soros påstås att i samarbete med EU-kommissionen ligga bakom en plan om att släppa in en miljon flyktingar per år till Ungern – flyktingar som Orbán i sin tur har likställt med muslimska terrorister. Problemet är att väldigt många ungrare tror på det som påstås. “Omkring 9 av 10 ungrare tror att det är sant”, uppskattar en väl insatt ungrare som jag pratat med.

Populismen syns tydligare i Ungern än i Sverige. Men även i Sverige finns många som känner agg mot en elit. Det är lätt att bli frustrerad över populister som använder känslosamma argument och talar emot sig själva. Då kan det ligga de flesta studenter och akademiker nära till hands att bemöta populismen med invecklade resonemang. Vi kanske säger att samhället är för komplext för enkla svar. Kanske konstaterar vi att förenklingar inte är möjliga. Kanske hänvisar vi till någon svårbegriplig teori.
Det här är en farlig väg. Populister får inte ha monopol på tydlighet. Tvärtom måste studenter och akademiker som motsätter sig populismen tänka om. Vi måste kommunicera mer rakt och ge svar som människor kan ta till sig. För akademin handlar det om att visa utomvetenskaplig relevans. Det gäller att forskning om samhället spelar roll för människor, att den går att förklara så att människor förstår den.
Hoppet om förändring lever i Budapest, men vägen framåt är svår för oppositionen, där gamla kommunister trängs med antisemiter och marginaliserade liberaler. Låt oss hoppas att det kommer fler människor som tydligt kan visa att en annan väg är möjlig.