Den avgiftsfria utbildningen är alltid under hot

Högre utbildning måste förbli avgiftsfri eftersom det är det främsta sättet att bibehålla ett självständigt universitet som är tillgängligt för alla, anser Joel Gordon Hultsjö.

Foto: Lina SvenskJoel Gordon Hultsjö är utbildningspolitisk krönikör för Ergo. Han är medlem i Vänsterpartiet och skribent på bloggen Alliansfritt.nu.

Autonoma regioner

Tyskland består av 16 delstater (förbundsländer). Nordrhein-Westfalen, där Düsseldorf är huvudstad, är en av dem. I Tyskland har förbundsländerna mycket större autonomi än de svenska länen. De har egenmakt att bestämma över exempelvis sin egen utbildningspolitk, med undantag av ett antal begränsande riktlinjer. Detta gäller även frågan om studieavgift.

I den tyska staden Düsseldorf, där jag för tillfället bor, har frågan om studieavgifters existens eller icke-existens diskuterats livligt under hela 2000-talet. 2005 infördes studieavgifter i de flesta tyska regioner trots stora protester från studenter.
I Sverige har debatten om avgiftsbelagd högre utbildning svalnat sedan ett par år tillbaka. Den senaste debatten utspelade sig 2014-2015, när Moderata ungdomsförbundet skapade rubriker med att vara det första ungdomsförbundet på 2000-talet som klubbat igenom förslag om studieavgift på en rikstämma.  Efter ett antal månader på ledarsidor och i studenttidningar som denna, så lugnade debatten ner sig, och de moderata ungdomarnas ståndpunkt glömdes snabbt bort.
Frågan har dock börjat ta fart igen under 2017. I april publicerade skribenten Blanche Jarn (11/4 2017) en krönika på den liberala tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan, som argumenterade för att studieavgifter behövs för att missnöjda studenter ska kunna stämma undermåliga utbildningar. Även Lundagård, Lunds universitets studentkårers tidning, publicerade en krönika (20/4 2017) som förespråkar införande av studieavgift. Krönikören Vera Johnsson argumenterar för att införandet för studieavgifter ska motivera studenter att ta ut sin examen snabbare.
De båda krönikörerna har inte fel i sak, givetvis finns det någon sanning i de problem de målar upp. Där de har fel är i deras lösning på problemen. Det enda en studieavgift kommer att göra för universiteten är att förvandla missnöjda studenter till missnöjda kunder. Detta riskerar att urholka den akademiska självständighet som universiteten alltid ska stå för. Genom att betrakta en universitetsutbildning som en tjänst som köps med studieavgifter, förvandlas universitetet till bara ännu ett storföretag.

I Sverige är det lätt att ta den högre utbildningen för given. Det är lätt att ta för givet den frihet som vi har att kunna studera vitt och brett över universitetet, utan att behöva oroa oss över höga terminsavgifter. I Düsseldorf vann en rödgrön majoritet år 2009 på vallöftet att återigen avskaffa studieavgifter. Detta förslag var gällande fram till i år, då en högerliberal koalition återigen vann regionvalet. Ett av deras första beslut var att uppta diskussioner om att återinföra studieavgifter. Efter en blixtsnabb studentkampanj lyckades dock katastrofen avledas och högre allmän utbildning fortsatte vara avgiftsfri i Düsseldorf. Kampanjens främsta argument var att det skulle utesluta de fattigaste i regionen från utbildningen helt.
Under 1900-talet bestod nämligen norra delarna av Nordrhein-Westfalen (NRW) till stor del av kolgruvor. Efter att kolgruvorna sakteligen avvecklades under 2000-talet och kolproduktion flyttats utomlands, så har det så kallade Ruhrområdet nu västra Tysklands högsta arbetslöshet. Att införa studieavgifter i NRW, skulle därför utöka exkluderingen av en redan utsatt grupp i det tyska samhället.
En tillgänglig högre utbildning, som inte styrs av förmögen börd utan av lust efter kunskap och bildning, är inte en självklarhet i många länder i Europa. Därför måste vi alltid vara på vakt mot krafter som vill skapa en högre elitutbildning bara tillgänglig för de få, istället för en fri utbildning för alla.