Foto: Privat Saga Åkerman och Karolina Muren sitter i kårstyrelsen på Stockholms universitets studentkår för Vänsterns studentförbund och är kritiska mot kårens agerande.

"Det är kårens ansvar att agera"

Saga Åkerman och Karolina Muren, som sitter i kårstyrelsen på Stockholms universitets studentkår för Vänsterns studentförbund, är starkt kritiska till hur kåren har hanterat ärendet där en kåraktiv anklagades för att ha utsatt en person för sexuella övergrepp.

Den 19 december förra året publicerade tidningen Ergo en artikel om sexuella trakasserier som förekommit inom Stockholms universitets studentkår. En före detta förtroendevald utsatte en annan kåraktiv för sexuella övergrepp och psykisk misshandel under flera månader. När den utsatta, som Ergo valt att kalla Alice, berättade om övergreppen för det sittande presidiet togs det emot på ett lättvindigt sätt - så lättvindigt att man valde att nominera den anklagade till ett förtroendeuppdrag i en bolagsstyrelse. Enda anledningen till att personen i fråga inte valdes var att andra ledamöter i styrelsen också kände till fallet och reserverade sig mot det. Efter det öppnades ett ärende som tagit flera månader att hantera utan att särskilt mycket i praktiken skett. Snarare än att skrida till verket har man skuldbelagt den utsatta och tyckt synd om förövaren.

Vi som skriver denna artikel sitter i kårstyrelsen (på Stockholms universitet) för Vänsterns studentförbund. Vi är starkt kritiska mot hanteringen av ärendet både utifrån ett arbetsgivar-, medlems- och inte minst feministiskt perspektiv. Vi anser att det är anmärkningsvärt att ett presidium som kallar sig feminister och där ordföranden för kåren är från F!-studenter inte har dignitet att ställa sig på den utsattes sida i ett ärende om sexuella övergrepp. Det är också grovt problematiskt att det var genom personliga kontakter och tidigare förtroendeuppdrag den utsatte ens kunde få gehör för sitt ärende. Vad förmedlar det till Sus medlemmar? Hur ska man kunna ha förtroende för en studentkår som bagatelliserar sexuella övergrepp och där det endast är ens personliga kontakter som avgör om ens ärende kommer tas på allvar? Studentkåren ska representera studenternas intressen och arbeta för en bättre studiemiljö, i det måste väl ändå arbete mot sexuella övergrepp och trakasserier räknas in - allt annat vore orimligt!

Då ärendet är lagt under sträng sekretess kan vi endast utgå från den information som förmedlats via ergo och det pressmeddelande kåren gick ut med den 15/12 på sin hemsida, ett pressmeddelande som den utsatta inte gett sitt godkännande till att det skulle läggas ut. Fortfarande idag har varken den utsatte eller den utpekade knappt någon insyn i ärendet som kårstyrelsen spenderat över fyra månader med att hantera. Inte heller har kårfullmäktige som kårstyrelsen är underordnad någon särskild insyn i vad som egentligen skett. Vi väljer att gå ut med denna artikel då den skarpa kritik som riktats internt knappt fått något gehör.

Under en höst när metoo var en av de största saker som skedde på sociala medier, behandlar Sus ett ärende om sexuella övergrepp som om det vore en bagatell och något som stör den fina kompiskultur som råder inom kårvärlden. Att vägra se allvaret i sådana här ärenden och agera snabbt för att skydda den utsatta är för oss obegripligt. Det är kårens ansvar att agera, markera och förhindra att den utpekade har möjlighet att härja fritt och utsätta fler när man får kännedom. Vad sänder det för signaler till alla våldsutsatta, när man misstror och förminskar dem och de sexuella trakasserier de har utsatts för? När det tar månader att utreda ett ärende av en sådan plågsam karaktär? Klart man börjar tvivla på sig själv i sådana lägen. Känna att det är lönlöst att försöka få upprättelse för ett övergrepp som ingen bemöter med värdighet eller tar på allvar. Vi vet att kvinnor blir systematiskt skuldbelagda och misstrodda av rättsväsendet men man hade ju kunnat hoppas att man skulle kunna känna sig trygg med att ens egen studentkår som trots allt ska värna sina medlemmars intressen stödjer en.

I höstas när det florerade s.k. “sugardejting”- företag på Universitets Campus, företag som utnyttjade ungas ekonomiska utsatthet och kopplade ihop välbeställda män att köpa sex av dem, då skrev Sus en kritisk text (Stockholms universitets studentkår 12/9/17) om företeelsen. Detta dubbla agerande - att å ena sidan fördöma sexuella övergrepp som inte skadar den egna organisationens rykte, och å andra sidan sopa det under mattan och försvara den anklagade när det dyker upp på ens egen arbetsplats är ett hyckleri utan dess like. Vi kräver att en organisation, där presidiet kallar sig feminister och som har förebyggandet av diskriminering som värdegrund, lever upp till sina ord.

Saga Åkerman och Karolina Muren