En kår utan partier är som ett kinderägg - miljöfarlig och man vet inte vad man får

S-studenters förra debattartikel har blivit replikerad av kårens övriga två kårpartier. Vad de båda vänder sig mot är våra klimatförslag. Allians för Kåren (AfK) kontrade inte med några egna förslag, Uppsala universitets studenter (UUS) tyckte inte våra förslag var nog detaljerade. Idag står Allians för Kåren och delar ut kinderägg proppade med plast och palmolja påsken till ära. Ett sånt kårparti kan inte ta klimatfrågan på allvar.

Kanske är det tacksamt att kritisera ett kårparti som vill ställa krav på universitetet för att vara populister. Vad vi däremot anser är populism är att ignorera en kilmatkris för att det är bekvämt. I vårt valmanifest står det att universitetet ska sluta flyga. Vi förtydligar också att nödvändiga flygresor kan göras. Poängen är att varje flygresa aktivt måste tillåtas, snarare än att de ska få ske på rutin. Utgångspunkten är att alla stannar på marken tills utsläppen på andra sätt kan halveras. Det är ett högst rimligt krav från en studentkår givet de klimatutmaningar vi står inför.

Politik handlar om visioner. Uppsala universitets studenter tyckte vårt krav på att universitetet ska sluta flyga inte var tydligt. Det är inte en studentkårs uppgift att komma med tips till universitetet på hur de ska hålla sina möten digitalt så de inte flyger. Vi har förtroendet att universitetsanställda kan lista ut det själva. Studentkårens roll är att kräva att universitetet minskar sina utsläpp.

Det är nästan skrattretande att tänka sig att runt 11 000 studenter ska betala sin medlemsavgift för en kår i försvarsläge. UUS går till val på att lova sina väljare att de ska starta ett klimatutskott som ska be universitetspersonal släcka lampor och köpa in mikrofoner så deras digitala möten blir bättre. Kåren kan bättre än att vara en pekpinne för universitetet, vi ska leda arbetet framåt.

Tittar vi tillbaka har vi ägt bolag som gynnar studenter, drivit socioekonomiska frågor såsom införandet av studiemedel och sett till att subventionerade studentbostäder byggs. Det vore en sann tragedi om det enda vi förväntade oss av en kår var att den skulle försvara och förvalta dessa saker, inte utveckla dem.

Det blir tydligt att en röst på S-studenter är en röst för en offensiv studentkår som vill stärka den enade studentrösten. En röst på de andra partierna är i bästa fall en röst för att kåren ska bli mer som ett elevråd för de redan frälsta, och i värsta fall en röst för att kåren ska bli som ett politiskt inkorrekt, konservativt elevråd som delar ut barn- och miljöfarlig godis. En kår utan politiska partier är lite som ett kinderägg - man vet aldrig vad man får.

S-studenter genom:
Alva Cedergren
Klara van Blaricum
Alex Jankell
Sixten Svanberg