Ekonomikumparken

Valborg. Uppsala. Stan är i brunst. Du har inget val.

Ekonomikumparken. Här hamnar alla till slut. Men tagga till nu då

Tjockt med studenter. De ligger på presenningar, på fleecefiltar, på jackor, på varandra. Gräsmattan syns inte. Pys från ölburkar. Os från Johannesgrillen där korvarna roterar, glänsande svartbrända. Bergsprängarnas basgångar går in i varandra. En kvinna i slöja och reflexväst samlar burkar i en sopsäck. Hon har en pinne med gripklo. Ett barn biter av en godisrem, tungan är lila. Ett ketchupkladdigt papper fladdrar ovanför studenternas huvuden. Det här är ett laglöst land.

Molnigt. Ändå har Eric bara en tunn scarf över sina nygymmade axlar. När solen tittar fram jublar studenterna. Som om solen vore Bruce Springsteen.
”Här Tänk snabbt ”

Eric fångar burken. Den kalla blanka ytan mellan handflatorna. Med pekfingret bänder han upp metallflärpen. Den skär in i aluminiumlocket. Skum fräser ut. Han suger upp det med läpparna, det rinner ändå ut över handen.
”SKÅL ”
Jonathan flinar mot honom.
”SKÅL”

Eric njuter av att känna sin röst vibrera i bröstkorgen. Stephanies skratt. Tentan i avtalsrätt är långt borta. De höjer burkarna och sveper dem i djupa klunkar. En slagverksorkester i smutsiga frackar marscherar förbi i otakt. De slår ursinnigt. Slår slår slår slår slår slår slår. Trumpinnarna virvlar mellan deras fingrar. Ölen bubblar kall i magen. Jonathan tar fram två nya ur kylväskan. Kvinnan i reflexväst kan knappt plocka i samma takt som de dricker.

Det här är ett laglöst land. Ett stängsel löper runt Ekonomikumparken, avgränsar den mot resten av staden. En skata pickar i sig en jordig hamburgare. På det vita bröstet glänser bostongurka.
Två småkillar i Yankeeskepsar samlar tomburkar. Deras fingrar är russinskrynkliga av surt öl.

”OH. MY. GOD.”

Den ene killen drar i den andres blågula zlatantröja. Ett sällskap har precis rest sig från sin gräsplätt och lämnat en hel drös burkar. Killarna rusar fram mot den guldglänsande högen. Imorgon kommer de panta tre sopsäckar på ICA Luthagen, köpa lösgodis och äta tills de kräks en regnbåge av azofärger.

Det här är ett laglöst land. Vid parkens ingång står poliser med ryggarna pressade mot stängslet. De bänder ölburkarna ur studenternas händer när de lämnar parken. Häller ut den avslagna vätskan i gräset. Jorden blir svampig och mättad.

Åtta timmar om dagen i snitt tillbringar Eric med att sätta flikar Svea Rikes lag. Ändå har han en kropp som en gruvarbetare. Flikarna är i neon. Gul, röd, blå, grön, orange, rosa. Ett intrikat system koordinerat med färgen på överstrykningspennorna. Nu smyger han sin gruvarbetararm runt Stephanies midja. En fluga surrar vid ölburkens mynning. Loreen skriker ur skramliga högtalare.

We’re going u-u-u-u-u-u-up

Kön ringlar lång till bajamajorna. Tusentals urinblåsor drar ihop sig. nbsp; Snart kommer Stephanie luta huvudet mot Erics axel. Det är bara en fråga om sekunder. Han håller på att sprängas. Han mumlar nåt i hennes öra, får lite hår i sin mun.

”Va? Vad säger du?”

Euphoria Forever, ’till the end of time

Han reser sig, tar sikte på en björk, och vinglar fram genom människohavet. Han håller balansen med fingrarna mot studenternas axlar. Björken. Han välter en engångsgrill. Björken. Ett argt rop. Björken. Han sätter handen i nåt klibbigt. Björken. Något mosas med ett frasande under hans klack. Björken. Händerna når trädets skrovliga yta. Han drar i gylfen. 800 spänn (en flaska Amarone Casa dei Bepi från 2003, 50 koppar espresso på Ofvandahls, en longboard, en kursbok om bokföringsbrott, ett halvårsabonnemang till mobilen, en utekväll på Stocken) kostar det om polisen kommer på Eric med snoppen utanför sina röda chinos. Det gör de inte. Polisen står med ryggarna pressade mot stängslet. Eric hinner knappt få ut den innan vätskan strömmar till. När han blundar ser han neonfärgade flikar. En gripklo sluter sig om en burk bredvid honom i gyttjan. Metallen skrynklas ihop. Han skakar av de sista dropparna.

Euphoria Forever, ’till the end of time

Diskanten skorrar. Han tänker att han skulle kunna slå ut med händerna som Moses, och alla studenter skulle flytta sig ur hans väg. Det skulle bli som en gata rakt fram till Stephanie. Han plöjer sig tillbaka genom människohavet.

From now on, only you and I
We’re going u-u-u-u-u-u-up

Han slår sig ner på filten. Jonathan är mitt uppe i nån anekdot. Eric behöver bara höra de första orden för att förstå att han har hört den förut. En fluga landar i Erics nacke. Han smäller den med handflatan. Fan. Scarfen. Den är fucking borta. Han lyfter på kylväskan. Han lyfter på picknickfilten. Han lyfter på engångsgrillen, majskolvarna rullar av, det yr aska. nbsp; Han lyfter på Jonathan. Alla måste resa på sig. Upp Fuck. Det är inte vilken jävla scarf som helst. Han petar på gänget som sitter bredvid. Hallå Var är den? Jonathan försöker fortsätta berätta sin historia. Men hör du inte Det är inte vilken jävla scarf som helst. Hallå Stephanie ber honom att sluta snacka om sin jävla scarf.

Flugorna gnuggar benen mot varandra. De kryper in i burkarna. Surrar och studsar mot aluminiumväggarna. Eric kan inte tänka. Scarfen. Tunt, tunt tyg. En grön bård. Rutor i gult med gröna cirklar runt. Och så en smal vit lapp i ena hörnet: Handtvätt. Torktumlas ej. Made in Japan. 100 siden. 100 siden. 100 siden. 100 nbsp; siden. 100 siden. 100 siden. Han känner med handen över nacken. Igen och igen. Scarfen. Den är fortfarande inte där.

Imorgon.
Imorgon osar Ekonomikumparken ammoniak. Studenterna sover tungt i sina sängar. Gräsmattan är uppbökad. Ett galler till en engångsgrill blåser fram över marken. Bajamajorna är fyllda. En plastpåse fylls med luft, och fladdrar upp. En ensam stilettsko med klacken begravd i gyttja. Glömda filtar, fläckiga av rödvin och köttsaft.
Imorgon. Något är nertrampat i leran. En gripklo sluter sig om det. Håller upp det mot den stigande solen. En vit etikett sticker fram ur smutsen. 100 siden.

Imorgon. Vi slipper se imorgon.