Tomboy

Tioåriga Laure flyttar tillsammans med sin familj till ett nytt bostadsområde. När Laure träffar områdets barn presenterar hon sig som Michael. Hon börjar spela ett spel som hon in i det sista försöker dölja för sina föräldrar, men snart börjar skolan och hotet om att bli uppropad som Laure inför hela gruppen kommer allt närmare. Samtidigt växer vänskapen med pojkarna i området och relationen till flickan i huset bredvid utvecklar sig till något mer än att bara vara kompisar.
Laures spel, där hon utger sig för att vara pojke, är mer än bara ett rollspel. Hon har en mycket djupare osäkerhet om sin könsidentitet. Det är inte så vanligt att man ser just detta i filmer som handlar om barn i den här åldern. Att filmen tar upp ämnet i detta sammanhang ska den verkligen ha en eloge för.
Problemet är bara att det känns som att ”Tomboy” inte riktigt tar ämnet på allvar. Det är bra att den är så lågmäld och låter bli att göra det hela till en enda stor tragedi, men för huvudpersonen är det trots allt blodigt allvar. Laure har stora problem att hitta sin plats i det heteronormativa samhället, där indelningen i pojke och flicka är så viktig. Filmen hade vunnit på att dröja sig kvar vid frågor om genus och könsidentitet, om att försöka passa in och att spela en roll. nbsp; nbsp;
Porträttet av Laure är överlag väldigt nyanserat och fint. Det realistiska och nästan dokumentärliknande fotot gör åtminstone i början att filmen är en fröjd att se. I den första halvan byggs en säregen stämning upp och många konflikter lurar under ytan. Men mot slutet tappar filmen fokus och Laures agerande framställs mer som en barnslig lek som kommer att gå över när hon växer upp. Så enkelt är det inte. I det här avseendet tycker jag att filmen sviker sin huvudperson och behandlar hennes problem på ett ganska respektlöst sätt.

Det är filmens upplösning som är dess största brist. Där tar den irrationella gravida mamman och lillgamla sexåriga systern över mer, medan Laure får en mindre framträdande roll. Både mamman och systern är betydligt mer endimensionella som karaktärer, vilket gör att det hela blir klart mindre trovärdigt och mycket av det realistiska i början av filmen är som bortblåst. De konflikter som lurade under ytan tas aldrig upp ordentligt utan slätas över på ett ganska olyckligt sätt.
Den otillfredsställande upplösningen till trots så är ”Tomboy” en bra film. Filmen är till stora delar välspelad och har många scener som känns autentiska och är engagerande. Hade man bara behandlat ämnet på ett mer djupsinnigt sätt och lyckats följa upp den strålande inledningen skulle det här ha kunnat vara en av årets bästa filmer.

nbsp;