Lina SvenskArman Chowdhury och Viktor Johansson pratar inspelningsminnen vid gräsplätten som de har kommit att kalla Flogstas Neverland-ranch. ”Här i Flogsta har ni ju egentligen alla utsikter för att skapa ett riktigt Neverland, ett utopiskt kollektiv – himlen i Flogsta”, säger Viktor Johansson.

Diskbänksrealismens Neverland

I Flogsta, någonstans mellan dröm och verklighet, landet ingenstans och betongförorten, blir ung till vuxen. Ergo har träffat regissören bakom kommande filmen ”Himmel över Flogsta” och dess huvudrollsinnehavare för att prata primalskrik, vildar och moonwalk i Uppsalas mest mytomspunna studentområde.

Premiär 2015

”Himmel över Flogsta” blir Viktor Johanssons andra långfilm och den andra och sista delen i hans filmserie om subkulturer i två av Uppsalas förorter. Den första, ”Under Gottsunda”, hade premiär 23 september 2014 och distribueras av filmtidskriften FML som en medföljande DVD i deras höstnummer.

De båda filmerna ligger genremässigt mellan spelfilm och dokumentär då Johansson har utgått från färdigskrivna karaktärer, men lämnat stort utrymme för improvisation och möjlighet för de medverkande att påverka utkomsten.

”Himmel över Flogsta” filmades under två månader sommaren 2014 och efterarbetas nu. Filmen beräknas ha premiär 2015.

Viktor Johansson

Filmskapare och författare.

Född 1983 i Källby utanför Lidköping, har bott i Eriksberg i Uppsala i sex år, men bor numera i Dalkarlså i Norrland med sin familj.

Har skrivit bland annat romanen ”Den mörka sporten” (2013) och diktsamlingen ”Game Over” (2010).

Arman Chowdhury

Studerar kandidatprogrammet i systemvetenskap vid Uppsala universitet, men vill i första hand bli skådespelare.

Född 1992, uppvuxen i Stockholm, bor i Flogsta.

Har medverkat i ett antal kortfilmer och långfilmsdebuterar med huvudrollen i ”Himmel över Flogsta”.

Viktor Johansson är författaren och filmskaparen som under senare år har lånat ut sin röst som megafon till olika subkulturer och dess unga på glid. I sina verk skildrar han människor på väg in i vuxenlivet och filmen ”Himmel över Flogsta”, uppföljaren till nyligen utkomna ”Under Gottsunda”, är inget undantag.

– Armans karaktär är Flogstas största Michael Jackson-fan, så vi försökte bygga upp en Neverland-ranch här som ska fungera som en metafor för Flogstalivet. Studenterna blir ”the lost boys”, pojkarna som inte vill växa upp.

Viktor Johansson pratar och gestikulerar glatt samtidigt som vi rör oss bort mot ”ranchen” i sällskap av Flogstabon Arman Chowdhury – huvudrollsinnehavaren i ”Himmel över Flogsta”.

Det visar sig att Neverland i själva verket är en liten gräsplätt prydd av en enorm stenbumling och några träd. Betongkolosserna, mer kända som Flogsta höghus, reser sig ominöst upp mot den jämngrå himmeln i samtliga riktningar. Det finns inget Peter Panskt över den scen som omfamnar oss.

Men det är tydligt att jag inte ser vad Viktor Johansson och Arman Chowdhury ser när de nostalgiskt blickar mot plätten, där filminspelningen för bara några månader sedan nådde sin kulmen.

 

På gräsplätten startar några av karaktärerna i filmen en kult; de som har fastnat i skavet mellan ung och vuxen, framtidsdrömmar och ångest. De som inte vill växa upp.

– Utgångspunkten för filmen är att studenterna, vår ljusnande framtid, spenderar ungefär fyra år instängda i de här cellerna – höghusen – där de formas till en kugge i samhällsmaskineriet. För att orka med klättrar de bokstavligt talat på väggarna och släpper ut de här primalskriken i form av Flogstavrålet varje kväll. Jag vill fånga hur den här fysiska vilden tar sig i uttryck som en motreaktion till att de blir institutionaliserade, säger Viktor Johansson.

Arman Chowdhury, som gör sin långfilmsdebut, spelar en tillspetsad version av sig själv: en Michael Jackson-fanatisk student som går ner i samma depression och paranoia som den hans idol upplevde då han uppfann moonwalken.

– Jag kunde känna igen mig i allt det där som Viktor beskriver. Flogsta är verkligen ett Neverland och det var lätt för mig att sätta mig in i min karaktär och hur han tänker. Många försvinner också och gömmer sig från verkligheten här när de har studerat färdigt och ändå väljer att bo kvar, säger han.

 

Att skapa en tillspetsad version av sanningen är något som präglar Viktor Johanssons filmskapande. Enligt honom själv har han inte för avsikt att producera sagor, utan snarare extremversioner av verkligheten.

– Jag har utgått från något autentiskt och drar det sedan ett steg längre. Både Flogsta- och Gottsundafilmen balanserar mellan dokumentär och fiktion. Jag tycker att svenska filmer överlag känns väldigt uppstyltade, jag vill inte ha det där tillrättalagda. Mina filmer består av episoder – olika skärvor – som pusslas ihop och blir som en skrattspegel.

Men i den här dubbeltydigheten, som är genomgående för så mycket av det Viktor Johansson förklarar, fastnar jag själv i skavet. På något plan känns det en smula provocerande att hans film ligger och flyter någonstans mellan dokumentär och fiktion – är inte det att lura tittaren? Och Arman Chowdhurys karaktär har inte ens bytt namn för filmen, kommer han inte att känna att resultatet blir för självutlämnande?

– Nej, det tror jag inte. Om publiken tror att jag är mig själv i filmen så vill jag att de ska tro det, jag vill att det ska vara verkligt, säger han efter en kort tids betänkande.

Viktor Johansson är inne på samma spår.

– Jag vill ju att det ska finnas ett Neverland i Flogsta, det finns potential till det, därför har jag skruvat upp verkligheten lite. Det är en svår balansgång det där. Efter premiären av ”Under Gottsunda” var det många i publiken som kom fram och ville veta vad som var på riktigt, men jag känner att om publiken inte direkt ser vad som är verkligt och vad som inte är det då har jag ju lyckats.