Foto: Sf BioDavid Kims 16-åriga dotter försvinner men polisutredningen ger inga ledtrådar om var hon kan vara. Han bestämmer sig då för att leta i hennes dator för att kunna rekonstruera hennes tillvaro dagarna innan försvinnandet.

Ytlig historia i film om digital ytlighet

Searching
Regi: Aneesh Chaganty
Spegeln

Vardagens kommunikationsteknik har alltid tagit stor plats i populärt genreberättande. Att låta romaners historier förmedlas genom fiktiva brev eller dagböcker har ju varit en utbredd konvention i århundraden. Och redan under stumfilmen gjordes flitigt bruk av telefonsamtal i såväl komedier som spänningsfilm. Liksom både disketter och mejl snabbt tog plats i samma genrer under nittiotalet. När Aneesh Chagantys debutfilm, thrillern Searching, gör filmiskt bruk av sociala medier på ett mer extremt sätt än vad vi är vana vid är det således varken särskilt nytt eller förvånande.

Searching är snarast
en familjemelodram utklädd till thriller. David Kim (John Cho) lever med sin tonårsdotter Margot (Michelle La). Någon mamma finns inte längre med i bilden. Filmen inleds med att den tragedi som den lilla familjens bär på effektivt berättas genom datorns fotomappar, filmer delade på sociala medier, digitala kalendrar och gammal hederlig e-post. Sedan förs vi rakt in i filmens skeende. Margot är hemma hos en kompis för att läsa biologi. Därefter är hon som bortblåst. Genom hennes dator – och hennes Facebook-konto, Instagram, mejl, Tumblr, och så vidare – försöker David rekonstruera Margots tillvaro under de senaste dagarna. Det visar sig inte vara så lätt. Känner han överhuvudtaget sin dotter? Searching utvecklas till en berättelse som inte bara undersöker ett försvinnande, den förmedlar också historien om en familjs kommunikativa och känslomässiga sönderfall.
 
Chagantys berättande imponerar i sin konsekvens. Hela historien berättas via bildskärmar. Allt förmedlas genom de gränssnitt som datorer, telefoner, tv-apparater eller plattor ger. Visst levs livet också i en fysisk verklighet, men det Searching tycks söka visa oss är hur det fysiska livet också är sammantvinnat med en separat elektronisk värld som i många avseenden är lika verklig som den fysiska.
Detta är å andra sidan en rätt sliten insikt vid det här laget. Det som är nytt i filmen är hur konsekvent Chaganty nyttjar insikten formmässigt. Berättandet är fiffigt och effektivt. Tyvärr är berättelsen i sig inte lika fräsch som det formspråk den förmedlas genom. Kriminalfallet är slätstruket även om det bjuder på en och annan twist, och familjedramat växlar gärna in på ett sentimentalt spår som utmanar den berättelse om kontaktlöshet och alienation som skulle kunnat ligga inom räckhåll. Därför blir Searching inte mer än ett intressant försök som visserligen upprätthåller intresset genom sina nittio minuter, men som genom den slätstrukna historia den berättar snarast bekräftar den digitala ytlighet som den på något sorts halvhjärtat sätt vill utmana.