"Toy Story 3"
Svår politik med barnslig ton. Det hade varit roligt om filmen hade kunnat få förbli en riktig barnfilm hela vägen.
"Puss"
Irrande intriger. Där Bergman en gång i tiden lät sina figurer utbrista i konstfullt konstruerade teaterrepliker när han skulle gestalta erotisk cirkus i sommarnatt, går Kling en annan väg i sin dialog. Den svenska realismens väg.
"MicMacs"
Sötsliskig och kallhjärtad. Det enda djup man kan hitta här är i scenografin, allt annat är platt, så livlöst platt. Säga vad man vill om ”Amelie från Montmarte”, men där fanns det ändå en centralfigur att engagera sig i.
"Robin Hood"
von Sydow glänser i god matiné. Filmens styrkor är effekterna, scenografin och, framför allt, Max von Sydow som fullständigt briljerar med sin auktoritära röst.
"Hur kunde hon"
HIV-kvinnan bakom rubrikerna. Frågan ”hur kunde hon?” är fortfarande obesvarad när filmen är slut.
"Invictus – de oövervinnerliga"
Värdigt av Eastwood. Freeman överraskar med att antyda mörka stråk bakom helgonförklarad figur och Damon övertygar återigen genom att hitta ett inre liv i en platt karaktär.
"Mary & Max"
Vänner av lera. Som helhet är "Mary & Max" en mycket lyckad film. Adam Elliot har utvecklat sin animationsstil och bjuder på större detaljrikedom än tidigare.
"London River"
Nyansrikt drama. Det märks att budgeten har varit begränsad. Handkamera och små medel i en realistisk miljö.
