”Apollon och Dafne” av Mikael Richter.Inspirerad av myten om kampen mellan Apollon och Dafne har Mikael Richter, efter en förlaga gjord av en nioårig pojke, skapat bilden som när gökuret slår ska gå längs med en bana i takhöjd. Som om jakten går runt runt runt. (BIlden är beskuren)

"Våldtäktskonst" på campus fortsätter provocera

Konstverket ”Apollon och Dafne” på Ekonomikum har väckt många känslor genom åren och mött stort motstånd. Efter ny kritik är verket nu dolt i väntan på beslut om dess framtid, en process med många parter och långa processer. Det här är berättelsen om offentlig konst, konstkritik och vilka som egentligen kan få ett verk borttaget.

”Apollon och Dafne” av Mikael Richter.År 1999 gjorde konstnären en alternativ bild så att man skulle kunna byta ibland. Här jagar Dafne istället Apollon – en mer ”jämlik” version enligt konstnären. (Bilden är beskuren)

Foto: Mikael RichterTanken är att bilden ska gå längs en bana i takhöjd när gökuret slår – och resten av tiden vara dold innuti.

En naken man, med erigerad penis, i full färd att jaga en naken kvinna som försöker undkomma honom. Mikael Richters konstverk ”Apollon och Dafne” som är en del av Ekonomikums offentliga konst som har fått utstå mycket kritik. Den senaste i raden av kritiker är studenten Victoria Frisk Garcia. Hon fick höra talas om verket under en föreläsning i genusvetenskap där man diskuterade symbolik i konst. Victoria Frisk Garcia fick den felaktiga uppfattningen att verket blivit nedtaget i samband med kritiken den fick inför och efter dess invigning 2000.
– Hela klassen reagerade på hur sjukt det var att den någonsin fått hänga på ett campus, men vi kände ändå att det var bra att den togs ned för så längesen.

När hon sen fick reda på att detta inte stämde utan att ”Apollon och Dafne” fortfarande hänger i huvudingången på Ekonomikum kontaktade hon universitetet.
– Jag kände att Uppsala universitet borde ha kommit längre än att man utsätter studenter för denna våldtäktskonst.

Konstverket består av flera platsbyggda delar. Främst riktas kritiken mot det gökur som bilden av Apollon och Dafne hör till. Inspirerad av myten om kampen mellan de två har Mikael Richter, efter en förlaga gjord av en nioårig pojke, skapat bilden som när gökuret slår ska gå längs med en bana i takhöjd. Som om jakten går runt runt runt.

Kritiken som Victoria Frisk Garcia riktar mot verket är inte ny. Redan innan invigningen hördes många röster som ville stoppa det. Peter Götlind, intendent och ansvarig för huset som arbets- och studieplats, har ett ansenligt arkiv över de många turerna. Artikel efter artikel, beslut efter beslut. Vad alla dessa sidor visar är beslutsgången för valet av offentlig konst. Under 1990-talet genomgår Ekonomikum en stor renovering och ska då öronmärka en procent av byggnadskostnaderna för konst. Denna rekommendation gäller alla nybyggen sedan 1937 utifrån tanken om att den offentliga konsten har en viktig roll i samhället, bland annat som ”folkuppfostring”. Valet av verk hamnar på Statens konstråd som tillsammans med inblandade parter, i detta fall universitetet och fastighetsägaren, ska besluta om saken. Mikael Richters ”Apollon och Dafne” lades som förslag till en arbetsgrupp från samhällsvetenskapliga fakulteten, som institutionerna vid Ekonomikum tillhör, som skulle representera de anställda.

Efter deras godkännande okejas också verket av Uppsala universitets dåvarande rektor, Bo Sundqvist. Genom hela processen är dessa parter mycket noga med att alla intresserade ska få möjlighet att komma med åsikter om förslaget. Alla tre instanser, Statens konstråd, rektor och arbetsgruppen, är positiva till och godkänner valet av ”Apollon och Dafne”. Ett gott exempel på interndemokrati skulle man kunna säga. Förutom att de åsikter som andra anställda i byggnaden riktade till både konstgruppen och Bo Sundqvist, är betydligt mer negativa.

I Peter Götlinds arkiv finns namnunderskrifter från många av institutionerna som vill stoppa valet av Mikael Richters konstverk. Tillräckligt många för att institutionernas prefekter gemensamt skulle meddela rektor att deras uppfattning var att ”konstverket uppfattas som stötande och av sextrakasserande karaktär och kommer att utgöra ett arbetsmiljöproblem” om det skulle uppföras enligt planen. När verket kritiseras av Uppsala studentkårs jämställdhetsombud 2002 kommenterar rektor saken. Han menar sig inte ha haft anledning att tro att konstgruppens åsikt skulle skilja sig från de anställdas. Arbetsgruppen godkände ju verket, och nu när valet väl är gjort ”känns det främmande att som rektor långt senare gå in och censurera den konst som gjorts vid en viss tidpunkt”.

Inger Höjer Aspemyr vid Statens konstråd lyfter skillnaden mellan beställd konst och inköpt konst som ingår i en kollektion när det kommer till bland annat ägande och möjlighet till att returnera verket. Platsanpassad konst som ”Apollon och Dafne” ägs, till skillnad från offentlig konst generellt, av fastighetsägaren eftersom den tillhör fastigheten, vilket skapar problemet med att skicka tillbaka verket som nu ägs av Akademiska hus som äger Ekonomikum. En eventuell nedmontering måste fortfarande ske i samråd med Statens konstråd. Tidigare har de poängterat att när det gäller platsanpassad konst har det krävts en ”stor ekonomisk och konstnärlig investering” i verket och att en nedmontering i princip enbart sker om verket påverkar framkomlighet och tillgänglighet.

I detta fall vill Inger Höjer Aspemyr poängtera att ingen av de nu anställda var med när verket beställdes och att det är viktigt att man nu får möjlighet att sätta sig in i det specifika fallet ”och hur det kan tolkas i dagens samhällssituation”.

Efter kritiken mot verket som ”ojämlikt” under 1999 gjorde Mikael Richters, som höll med kritikerna, en till bild där Dafne jagar Apollon som man manuellt skulle kunna alternera med originalversionen. Detta förslag presenterade han på ett öppet möte och enligt honom var de dåvarande kritikerna nöjda med denna lösning. Själva funktionen med att bilden skall komma ut ur gökuret endast under korta stunder har sedan länge varit ur funktion och bilden står istället stilla och konstant synligt.

Mikael Richter tror att en reparation av detta skulle göra att verket ”upplevs mer som en händelse än ett konstant påstående.” Han har själv varit i kontakt med Statens konstråd angående hur man skall lösa detta och vill då att man även ska byta ut den nuvarande bilden, där Apollo jagar Dafne, till den andra, mer ”jämlika” versionen, och sedan se till att dessa alterneras med tätare intervall än tidigare.

Tillsvidare har Peter Götlind valt att placera emaljbilden av ”Apollon och Dafne” inuti gökuret och därmed dölja bilden av den nakna jakten i väntan på ett mer definitivt beslut eller reparation.