Grotesk Askungen på Uppsala konstmuseum

Foto: Stiina SaaristoDet hejdlöst groteska samexisterar med det vackra och återges med sådan realistisk precision

Stiina Saaristos utställning ”Cinderella of Turenki / Turengin tuhkimo” finns att besöka på Uppsala konstmuseum till och med den 13 mars. Inträdet är gratis. 

 

I Stiina Saaristos enorma teckningar i tusch och blyerts möter vi alltid samma person: en enorm medelålders kvinna iförd grälla klänningar som en liten flicka skulle kunna tänkas bära. Hon sitter eller står, tre meter lång, i den ena eller den andra dystra posen, omgiven av levande eller döda djur och saker, som tagna direkt från konsumtionssamhällets barm. Kvinnan på bilden stirrar intensivt på besökaren, med ett ansiktsuttryck som är antingen desperat eller vansinnigt, och lägger en klaustrofobisk ton till det hysteriskt färgglada och detaljrika.

Någon lyfte begreppet ”gurlesque” som en träffande beskrivning av det som utställningen gestaltar, alltså en konstform där man för samman det flickaktiga (girl) och det burleska (burlesque). Och det är i alla avseenden detta Saaristo gestaltar i sina målningar. Det hejdlöst groteska samexisterar med det vackra och återges med en sådan realistisk precision att den förvuxna kvinnan ibland tycks vara på väg ut ur tavlan. 

Målningarna verkar på ett kraftfullt sätt, och lyckas, genom sin osannolika korsbefruktning av motiv, destabilisera den föreställning om skönhet och harmoni museibesökaren skulle kunna tänkas ha. Det är ju, som titeln avslöjar, Askungen vi möter i Saaristos tavlor, men den alternativa versionen. En realistisk och grotesk Askungen, som snarare för tankarna till Gargantua än till Disney. 

I de förvanskade sagobilderna har även konsumtionssamhällets symboler sin naturliga plats. Teckningarna svämmar över av saker som köpts för att sedan slängas: engångsnäsdukar, cigaretter, leksaker i plast. De existerar i överflöd och bidrar utan tvekan till den klaustrofobiska känslan som är återkommande genom hela utställningen. Den förvuxna kvinnan tycks vara fångad bland dessa meningslösa miniatyrer som tvingar sig på. 

Utställningen är kraftfull, både vad gäller tavlornas storlek och den imponerande detaljrikedom, som verkar vara Saaristos signum. Det den saknar är däremot en mer uttömmande beskrivning av konstnären och hennes verk. Man nämner i beskrivningen av utställningen att den är Saaristos hittills största i Sverige, och att hon är en av Finlands främsta konstnärer. Man kan därför tycka att hon skulle förtjäna en fullvärdig presentation.