Lätt mat med konserver

Den bästa formen av civil olydnad är en konsumtant som omsorgsfullt och evinnerligt långsamt rotar fram enkrona efter enkrona ur portmonnäns botten medan en lång kö otåligt skruvar på sig bakom hennes rygg.

För den insikten tackar jag nbsp;Lätt mat med konserver, nbsp;en brun liten bok som gavs ut nbsp;1959 och är fantastisk ur alla perspektiv. Det förtroliga kvinna-till-kvinna-tilltalet, den underförstådda uppgivenheten inför arbetarhusmoderns lott och tidsmarkörer som de absurda recepten, för att inte tala om namnen på dem: Fiskbullsallad med tomatjuice, vardagsgryta, hastbullar, gratinerad köttlåda.

Lätt mat med konserver nbsp;förklarar grundligt hur man lagar mat med något annat än färskvaror, för en dubbelarbetande husmor som fram till 1959 flått sin egen ål och ystat sin egen ost. Den reder pedagogiskt ut exakt vad en konserv är, till exempel hur stora burkar kan vara och vad och hur man hittar i innehållsförteckningar. Hur man använder en konservöppnare och vad man egentligen ska göra med fryst mat efter att man köpt den. Det är en hjärtskärande genomgående fråga om mat som ska dras ut på både längden och tvären, spädas med vatten och redas med mjöl för att räcka till. Vi lär oss att kallt konserverat kött inte alltid nödvändigtvis behöver värmas, det blir ofta lite mer kött kvar om man låter det vara kallt. ”Till och med burkköttbullar, som gratineras med svamp, kan bli den godaste supérätt” hävdar boken med eftertryck. Den föreslår att man alltid kan ha en burk sill i skafferiet ifall middagen skulle bli knapp. Själva vetskapen om att det en gång tryckts böcker där ordet festmåltid använts för ”fiskbullsallad i tomatjuice” gör mig både glad och rörd av ömhet inför tidigare generationer. Det var inte lätt att vara förvärvsarbetande heltidshusmor när det inte ens hunnit bli en självklarhet att ha en frys.

Nu skulle jag därför vilja posthylla nbsp;Lätt mat med konservers nbsp;läsekrets en gång för alla. Med andra ord, de bortglömda husmödrar som lappat, plåstrat, repat, syltat, saltat, stoppat, spätt, rett och stött denna nation till välfärd. Det är ju mycket tack vare dem som vi nu kan glida omkring i studentlivet och klaga på att behöva äta samma matlådeköttfärssås två dagar i rad. Jag tycker vi ska låta dem betala precis hur långsamt de vill i fortsättningen.