Låt inte nuet hindra dig

I garderoben i mitt gamla pojkrum hittar jag en vit förvaringsbox från IKEA som jag inte har öppnat på flera år. Det står Viktors minneslåda skrivet i tjock svart tusch på den. Och inuti, bland rivna konsertbiljetter och skrynkliga anteckningar, gräver jag plötsligt fram en oframkallad engångskamera från min första festival. Jag var sexton då, och mitt i tonårsstormen av nya erfarenheter kanske den lilla tidsmaskinen av plast helt enkelt blåste bort. Fram tills nu.

Några dagar senare står jag i fotoaffären. När jag tidigare lämnade in den sex år gamla filmrullen fick jag veta att bilderna kunde vara totalförstörda efter så lång tid. Att min tidsmaskin kanske kunde vara trasig. Men i min hand håller jag snart i 27 fotografier från ett tidigare liv. De är något underexponerade, men jag ser ändå tydligt på ett av dem hur en liten grabb med tröjan bak och fram bland tält och lera blickar tillbaka på mig med pigga ögon.

Jag slås av hur annorlunda vi två ser på det som sker runt omkring honom, den lille grabben och jag. För även om jag kan minnas all den oro och tvivel som han kände just då inför sitt utseende, sitt beteende och hela hans sätt att vara, så är det bara en glad och fin pojke mitt i en av sina häftigaste upplevelser som jag kan se.

Det är givetvis inte första gången det skrivs att åren bär med sig ett nostalgiskt filter som förvränger allt vi ser i backspegeln. Men kanske har vi fått allt om bakfoten ändå. Tänk om det i själva verket är nuet som förvrider perspektivet på tillvaron. Att samtiden och kraven får oss att känna oss fula när vi egentligen är vackra, som gör oss skeva när vi egentligen bara är lyckliga. Att det enda sättet att objektivt kunna betrakta oss själva är att resa med en liten tidsmaskin av plast till den andra sidan av en tillräckligt stor tidsrymd.

Många av er är säkert mitt uppe i en inspark just nu som recce eller som fadder. Oftast är dessa veckor några av de roligaste i ens liv. Men det kan vara svårt att inte råka stanna upp ibland och se sig själv utifrån skrikandes tramsiga hejaramsor i en fånig utstyrsel.

Men låt då inte det förvridna nuet hindra dig från att delta i allt det spännande som sker. Ut och samla på dig nya minnen – så lovar jag att tidsmaskinerna så småningom kommer att utföra sina fantastiska små underverk.