På autopilot genom livet

Vi cyklar förbi Johannesgrillen och min kompis utbrister att här vaknade han till liv en gång. Av att plötsligt finna sig själv stå i kön för att beställa falafel, utan att veta hur han hamnat där. Det senaste han kom ihåg innan var ju ett svettigt dansgolv. Men han sluddrade fram sin falafelbeställning och linkade hem. När han vaknade skakig dagen efter och livrädd började sms:a runt för att få reda på hur han betett sig under minnesluckan, fick han svaret att han varit precis som vanligt, fast kanske lite gladare.

Min andra kompis, som cyklar med oss förbi grillen, fyller i att samma sak hände honom en gång. När han var helt väck i Amazonas djungler efter att ha suttit vid en lägereld och druckit billig rom, och inte kom ihåg ett jota dagen efter. Men han fick veta att han bara babblat på ett trevligt sätt om utrikespolitik, och sen blivit jätteglad och sprungit upp och dansat när någon satte på Biggie. Även han betedde sig alltså precis som vanligt, trots att den medvetna delen av hans hjärna hade checkat ut totalt.

Vi cyklar vidare och jag tänker på att jag har hört liknande historier förut. Det verkar vara ganska vanligt att personer med minnesluckor får veta att de har betett sig exakt som de brukar, om än lite gladare, trots att den medvetna delen av deras hjärnor inte haft en aning om vad de hållit på med. Det är som att autopiloten som tar kontroll över personen gör ett så utomordentligt jobb att ingen märker skillnaden.

Och måste detta bara gälla när man druckit jättemycket rom, egentligen? Går man inte på autopilot även till vardags? Jag kan till exempel för mitt liv inte komma på vad jag åt till lunch förra tisdagen, vad som hände i Paradise Hotel dagen efter det, eller ens vad jag pratade med folk om igår. Och kanske bör vi se det som samma sorts minneslucka, som också den beror på att autopiloten har styrt hjärnan. I nyktert tillstånd har den medvetna delen av hjärnan bara varit lite mer närvarande för att passivt överblicka allt impulsivt som autopiloten gör. Det skulle kunna förklara varför omvärlden inte märkte att mina kompisars medvetanden signat ut innan de ställde sig i Johannesgrillens falafelkö och hoppade runt till Biggie i djungeln.

Men vad vet jag. Jag är ju ingen hjärnforskare, jag är nog mest bara ute och cyklar.