Punsch, pärlor och pubaftnar
Min första kontakt med V-Dala nation var en recentiorsmottagning då vi fick träffa de flesta av nationens funktionärer, som berättade om sin verksamhet. Terminsavgiften för kåren var 46,50 kronor, nationsavgiften 40 kronor och inskrivningsavgiften 15 kronor. (Vi kunde också visa vår solidaritet med våra kamrater i U-länderna genom att skänka 10 kronor till nationens stipendiefond.) Efter mottagningen serverades en sexa – en sittning med lite mat à la vickning och alkohol att skölja ner det hela med. Studenter som serverat under en festkväll kunde få sexan som lön.
Nästa event, i slutet av september, var recentiorsgasquen, som var en riktig fest med musik och dans. Nationens stråkorkester brukade spela både vid gasquetider och när ärtsoppa med punsch skulle avnjutas. På nationen kunde man också lyssna till blåsorkestern Kruthornen som var mycket populär på de olika festkvällarna. AB Kruthornen hade som enda orkester i världen gett en konsert i en spårvagn i Helsingfors.
Ville man sjunga gick det att söka sig till V-Dalakören, som bestod av ett fyrtiotal sångsugna damer och herrar. Det fanns även möjlighet att delta i ett par studentgudstjänster. En lyssnarcirkel bildades, där man spisade (diggade) klassiska verk som Beethovens 5:a, Chopins pianokonserter 11 och 21, och Mozartsymfoni i g-moll via den fina stereoanläggningen. Utöver klassiskt lyssnade vi alltid på pop-musik – Beatles, Rolling Stones och Animals.
I oktober inföll skaldjursgasquen och i november var det dags för Mårten Gås. Då stod högtidsdräkt på inbjudan. Middagen inleddes med svartsoppa, alternativt buljong. Herrarna fick då äntligen klä sig i frack, vi damer i lång klänning och de vita glacéhandskarna. Min första frackklänning var i cérise råsiden och syddes av min moster. Hon lånade även ut sin pärlcollier och aftonväska i guldfärgat skinn med bygel i gulddoublé. Min ungdomsvän, teknikstudenten Gunnar Pålsson från Karlskoga, kunde dansa den inledande wienervalsen som en riktig danskung och jag kände mig oerhört stolt.
Diskotek var ett nytt inslag i nöjeslivet överlag i Sverige och V-Dala var inte sena att ta efter. Då serverades också öl och smörgåsar. Pubaftnar var ett annat alternativ till avkoppling och gillade man inte öl gick det bra att få kaffe med punsch. Utöver nationslivet var biobesök det största nöjet. Personligen gillade jag de franska filmerna och särskilt de av Claude Chabrol. Efteråt smakade det bra med en varmkorv eller om man ville lyxa till det – en mosbricka – nere vid Fyris.
För den teaterintresserade var utbudet knapphändigt men recentiorskorna brukade varje år göra ett Lussespex. Damerna hade året innan spottat upp sig och bildat det ”Letta Gardet” då de dansade och sjöng iklädda nätstrumpor, svarta korsetter och hög hatt. En air av Moulin Rouge lade sig som en cancan-kjol över publiken med Kruthornen som musikaliskt förkläde.
