Perspektiv på studentlivet
Jag sitter under ett träd utanför Mbweni Hospital i Tanzania för att undkomma hettan inomhus. Bredvid mig har jag en kurator specialiserad på HIV och tillsammans där under trädet träffar vi dagens 30 patienter som kommit till kliniken för rådgivning. När den sista lämnat oss vänder sig kuratorn till mig och berättar att hennes högsta dröm är att få bli läkare och arbeta med HIV. Hon säger att hon äntligen har kommit in på en läkarutbildning men att hon inte har råd att ta platsen. Detta trots att hon jobbar sju dagar i veckan på två olika sjukhus för att kunna spara ihop pengar. Hon undrar hur jag har kunnat studera i fem år och även har råd att resa till Tanzania, så jag berättar att i Sverige är utbildning gratis. Hon tittar på mig och frågar om hon inte kan få följa med mig hem och studera till läkare i Sverige. Jag kanske kan betala hennes flygbiljett? Jag skrattar till, men tystnar snabbt då jag ser hennes blick och förstår att hon inte skämtar.
Inte ens hälften av barnen i Tanzania får gå klart grundskolan och att studera vidare på universitet är ett privilegium som inte många får. Att då höra talas om ett land där man får studera gratis gör att hon på allvar överväger att lämna sitt hem och åka ända till kallaste Norden för att uppfylla sin dröm. Kvinnan framför mig har de senaste åren bott i ett plåtskjul tillsammans med sin familj. Hon har endast köpt sju upplagor finare kläder så att hon har en till varje veckodag, hon går den långa vägen till jobbet istället för att åka buss och det är sällan hon äter lunch. Allt för att kunna spara pengar.
Samtidigt har jag de senaste åren beklagat mig över att skriva tentor på lördagar, över att internet ofta krånglar i mitt nybyggda hus i Majklockan, över att staten bara ger mig ett futtigt studiebidrag på 2800 kronor per månad och över att läraren placerar obligatoriska labbar på fredagseftermiddagar då jag hellre hade suttit på Orvars med en öl i handen. Ja, visst, det är de problem man kan ha i ett land som Sverige och det är faktiskt helt okej att beklaga sig över det. För hur kul är det egentligen när man suktat efter att få byta ut sin skruttiga cykel som snart ramlar sönder, och studiemedlet helt enkelt inte vill räcka till denna månad heller? nbsp;
Men ibland kan det vara bra att sätta saker i perspektiv, för sin egen skull. Likt kuratorn som satt där under trädet sju dagar i veckan är det många som skulle offra mycket för att få komma till Sverige. Därför borde vi stanna upp ibland och tänka på vilket bra land vi har ändå. Det enda jag har att klaga på är min fallfärdiga cykel, men den håller säkert något år till
