Humaniora – en dålig investering?

Rektor Eva Åkesson förklarade i en intervju i Ergo den 7/3 hur det står till med Uppsala universitets ekonomi, kursutbud och framtid. Föga förvånande pekar allt på de humanistiska ämnenas växande kris, både i fråga om kursutbud och ekonomi, och på naturvetenskapens stadiga tillväxt. För mig som humaniorastudent är detta knappast en överraskning, och inte heller ett särskilt gott kvitto på mitt så kallade ”marknadsvärde”.

För vad intervjun visar är just detta: pengarna investeras i utbildningar som i så hög takt som möjligt spottar ut det som kallas ”professionell arbetskraft”. Men är det detta som är universitetsväsendets verkliga värde? En automat där pengar stoppas in och arbetskraft kommer ut. Vart tog kunskapen vägen?

Vi använder oss av kunskap för att förstå världen. Naturvetenskap för att förstå naturen och dess mekanismer, och humaniora för att förstå människan, hennes psyke och handling. Två vetenskaper, och två sätt att tillgodogöra sig kunskap, men den ena med ett högre marknadsvärde än den andra.

Genom att låta humaniora försvinna från universitetet, gör man sig också av med halva syftet. Ett syfte som i första hand borde bestå i att göra upplysta individer av sina studenter, och inte att tillfredsställa marknadens efterfrågan på arbetskraft. Detta kan utan tvekan de upplysta individerna själva stå till tjänst med.

Ett samhälle har behov av flera sorters kunskap, oberoende av ekonomisk situation. För mig som humaniorastudent är utvecklingen oroande, särskilt när rektorn för mitt eget universitet tycks sitta vid sidan av med pannan i djupa veck och bara se på. Naturligtvis sjunker förtroendet för det jag sysslar med, när de som borde skynda till dess försvar, istället ser det som en dålig investering. nbsp;