Verkligheten behöver inga spoilervarningar

Foto: Sandra GunnarssonSigrid Asker är Ergos webbredaktör.

”Huset Stark har nu bara en arvinge i livet!” skrev en Facebookvän efter en av alla gånger ett avsnitt av ”Game of Thrones” hade läckt i förväg. Han hade lika gärna kunnat skapa ett tillfälligt avbrott under en TV-sändning av Melodifestivalen eller hockey-VM. I kommentarsfältet syntes en enighet av ett slag som är mycket sällsynt i sociala medier: personen som skrivit statusen hade gjort sig skyldig till något värre än scenen i samma tv-serie där en bröllopsfest urartar i blodbad.

Vi vill inte veta vad som ska hända härnäst i en tv-serie. Överraskningsmoment är för de flesta av dagens underhållningskonsumenter hela upplevelsen. Hisnande specialeffekter såväl som eggande dialoger är bortkastad tid för den som vet att de ska komma. Om Magdalena Ribbing var 40 år yngre skulle hon antagligen skriva en spalt om att det är socialt självmord att nämna något som hänt i en tv-serie utan inledande spoilervarning.

När jag gick i gymnasiet såg alla ”Tre kronor” varje onsdag klockan 20, mest för att det inte gick så mycket annat på tv. En tjej i min klass kände någon som kände någon som jobbade på produktionsbolaget och hade på den vägen fått nys om att karaktären ”Bimbo” skulle dö (vilket hon också gjorde). Vad jag minns väckte det inga upprörda känslor. Vi kände oss lyckligt lottade som blev invigda. Den dramatiska bussolyckan blev bara än mer njutbar när man kunde säga till syskonen i tv-soffan att den inte kom som en chock.

Idag kan vi ta reda på mycket som var omöjligt för 20 år sedan. Det gäller inte bara fiktion utan även vår egen hälsa. Med hjälp av genteknik går det att förutse vilka sjukdomar du kommer att drabbas av senare i livet, och om anlagen kan komma att gå i arv till din eventuella framtida avkomma. För många av oss skrämmer det långt mer än ett avslöjande om kommande avsnitt av ”Game of Thrones”, ändå är det en industri som drar in pengar. Jag, som tenderar att älta och oroa mig, har ibland önskat att jag kunde få hela min framtid kartlagd, dag för dag, minut för minut. För att veta när jag får vara glad, och när allt brakar.

Jag kan inte bestämma mig för vad som skrämmer mest, ovisshet eller visshet. Och det spelar naturligtvis ingen roll, så länge det inte finns någon skottsäker vetenskaplig metod som förutsäger allt från bilolyckor och skilsmässor till lyckorus och lottovinster.

Att vara oviss om vad som händer i nästa avsnitt av favoritserien kan vara en snuttefilt i en verklighet där vi lär oss den hårda vägen att ju mer vi vet, desto mer inser vi att vi inte vet om det som egentligen spelar roll. Det som inte behöver några spoilervarningar.

Vad familjen Stark beträffar har de flera arvingar kvar. Facebookvännen larvade sig bara.