Illustration: Siri Christiansen"På tiden då 'ingen' ägde fickur men 'alla' bodde i närheten av Uppsalas eller Lunds domkyrkor gick undervisningen istället efter deras klockor."

När klockorna klämtar

“Punktlighet är den uttråkades dygd.”
Evelyn Waugh

Foto: Lina SvenskPhilip Birk läser ämneslärarprogrammet med inriktning historia vid Uppsala universitet.

Ursäkta att jag är sen, men...

...det låg en zebra i vägen
När CareerBuilder gjorde en tio-i-topp över tidernas mest minnesvärda ursäkter för att komma sent knep en bisarr historia förstaplatsen på listan. Den anställda skyllde sin sena ankomst på att en zebra orsakat trafikstoppning på motorvägen – en ursäkt som visade sig vara sann.
Min personliga favorit – ”det regnade in genom ett hål i taket, på väckarklockan, vilket fick den att gå sönder” – hamnade på en hedersam åttondeplacering.

...farfar dog. Igen
Psykologiprofessorn Susan Krauss Whitbourne (University of Massachusetts) hänvisar i Psychology Today till en artikel som menar att den vanligaste ursäkten för en missad tenta/inlämning är att en mor- eller farförälder dött. Under en collegekarriär händer det att en amerikansk student ”mördar” 8-10 stycken.

...jag har inga moraliska betänkligheter
Ovan nämnda ursäkt för tankarna till den irländska fotbollsspelaren med det extremt passande namnet Stephen Ireland; År 2007 ljög han om att hans mormor hade gått bort för att slippa spela en landskamp mot Tjeckien och istället kunna hälsa på sin flickvän i Cork. När stackars mormor läste om sin egen död i en tidning kom sanningen fram, och Ireland ändrade då historien till att det var farmor som dött. Inte heller detta var sant, och pressen ökade på Ireland. Han gjorde ett sista försök att rädda sin heder genom att påstå att det var farmoderns nya partner som dött. Du kan nog gissa själv om det var sant eller inte…
Stephen Ireland är fortfarande aktiv i Stoke City i engelska högstaligan, men har inte spelat en landskamp för Irland sedan den ödesdigra lögnen 2007.

Förseningar. Det händer oss alla. Häromveckan försov jag mig till en föreläsning för första gången den här terminen. Fick smyga in i salen med svansen mellan benen efter en svettig cykeltur från Flogsta. Måndag morgon. Kaffetermosen glömd hemma och skjortan klibbandes mot ryggen. I stunder som den kan en tillbakablick genom historien ge perspektiv – det finns gott om förseningar som fått betydligt större konsekvenser än min lilla fadäs.
Till exempel i april 1961, då USA i hemlighet skulle understödja en grupp exilkubaner i ett försök att störta Fidel Castros kommunistiska regim. Åtta omärkta B-26-bombflygplan röjde väg så att exilkubanernas styrkor kunde landstiga vid Grisbukten på Kubas södra kust natten den 16:e april. På morgonen 19:e april skulle amerikanerna även skicka stridsflyg från hangarfartyget Essex i Nicaragua för att täcka bombplanen under de fortsatta striderna. På Pentagon glömde man dock tidsskillnaden på en timme mellan Kuba och Nicaragua. Stridsflygen blev försenade, och kuppen misslyckades kapitalt.
Även på denna sida Atlanten har tidsoptimister orsakat huvudbry. Sveriges två stora universitet hittade dock tidigt en snillrik lösning på problemet med försenade studenter. På tiden då ”ingen” ägde fickur men ”alla” bodde i närheten av Uppsalas eller Lunds domkyrkor gick undervisningen istället efter deras klockor. När man hörde dem slå hade man femton minuter på att ta sig till föreläsningen: den akademiska kvarten var född.

Men en försening är inte alltid av ondo. År 2004 klarade sig till exempel Ignacio Prieto undan bombdåden i Madrid efter att ha varit tio minuter sen till tågstationen.
Jeff Conte, psykologiprofessor på San Diego University, hävdar dessutom att personer som ofta kommer sent är mer kreativa, optimistiska och stresståliga. Tre egenskaper som kan komma väl till pass för en student under tunga pluggperioder. Min paniktur på en vinglig hoj genom Engelska parken skulle därmed kunna ses som studieförberedande. Ett sätt att bygga upp nerverna inför nästa tenta. 
Den tänker jag i alla fall komma i tid till.