Den som inte helan tar, den heller inte vatten får

Foto: Sandra GunnarssonLina Karlsson läser pol. kand. vid Uppsala universitet. Hon kom tvåa i Ergos novelltävling 2017 med sin skräcknovell "Hems(k)läpet" som finns att läsa här på ergo.nu.

– Loka citron, tack!
Inget svar. Han bara tittar oförstående på mig. Jag tänker att jag kanske inte lyckats göra mig hörd över den dunkande housemusiken och lutar mig ännu längre över bardisken. Högt och tydligt artikulerar jag:
– LO-KA CI-TRON!!!!!
Den oförstående blicken hos bartendern blir nu skeptisk. Och på rösten låter han förvirrad.
– Jaa men alltså, med vad?
– Öhm, jaa. En citronskiva kanske.
Höjda ögonbryn, en antydan till skakning på huvudet och en del meck senare står slutligen en plastmugg Loka med en citronskiva på bardisken. Jag betalar, tar muggen i handen, vänder mig om och känner mig både obekväm och dum.
Konstigt nog infinner sig samma känsla även när det finns alkoholfria alternativ i nationernas drinkmenyer, menyer vars hela existens rimligen bygger på att besökare har efterfrågat ett alkoholfritt utbud och att nationerna vill tillgodose det. Ändå möts jag av samma oförstående:
– Vad sa du att du ville ha, sa du?
– En *infoga valfritt alkoholfri drink-namn*. Den tredje ovanifrån på menyn där.
Jag pekar upp mot tavlan på andra sidan bardisken.
– Den alkoholfria?
Rösten dryper av både typ förvåning och… är det lite äckel?
När jag lämnar bardisken gör jag det med en känsla av att jag borde ha, om inte ursäktat mig, så åtminstone förklarat mig. Förklarat varför jag inte bara kan beställa en ”vanlig” drink, som alla andra.

Jag skriver i egenskap av the average nationsbesökare utan minsta expertis på området, men en kvalificerad gissning är att jag knappast är ensam om att ha befunnit mig i den här typen av situationer. Jag menar inte att detta händer alltid eller på alla nationer. Många gånger, de flesta gånger, går det säkert helt friktionsfritt och fungerar galant. Men för de av oss, mig själv inräknat, som finner hela ”beställa i baren”-momentet i sig laddat med social ångest, kan det ju faktiskt räcka med ett enda sådant bemötande för att orken/lusten/modet att prova beställa alkofritt igen ska försvinna. Att tappa en massa studenter som kanske varit och nosat på de alkoholfria alternativen men sedan avskräckts av ett dassigt bemötande måste ju vara en jättemiss för nationerna.
En annan kvalificerad gissning är att så länge the average nationsbesökare upplever det vara bekvämare att inte beställa alkoholfritt när denne klubbar, kommer den heller inte att beställa alkoholfritt när denne klubbar. Med andra ord; så länge det alkoholfria alternativet ses som det avvikande, kommer det ju rimligen upplevas enklare att inte välja det alkoholfria alternativet.

Fotografiska muséet i Stockholm kör sedan två år tillbaka med konceptet med ”alkohol on the side”. Det vill säga – alla drinkar är i sin grundform alkoholfria och goda precis som de är. Vill en ha alkohol i drinken som smakhöjare går det att köpa till istället. På det här sättet blir inte bara det alkoholfria mer tillgängligt och valmöjligheterna fler, utan idén om alkoholfritt som ett möjligt alternativ kan vakna hos människor som annars inte ens skulle ha övervägt det. Varför inte prova något liknande på nationerna? Då skulle det ju plötsligt bli möjligt att slippa vara ”den” som beställer, eller klubbar, alkoholfritt. Det skulle inte längre vara avvikande att göra det, utan utgångsläget.