Två kronor avgjorde mitt val

Foto: Sigrid AskerDavid Gunnevik läser ämneslärarprogrammet och frilansar för Ergo.

Tidigare krönika av David:

Till den utskällda devisens försvar

”Hur viktigt är valet av nation egentligen och vilken ska jag gå med i?”

Jag som studerat och bott i Uppsala ett flertal terminer brukar lite svävande säga att det viktiga snarare är att helt enkelt göra ett val, kanske läsa på om olika förmåner, men handlingskraft är ibland – eller oftast – bättre än ändlösa grubblerier. Valet är ju bara vägen mot att komma in i gemenskap, engagemang, eller helt enkelt att slippa fundera längre.

Så tänkte jag dock definitivt inte när jag själv skulle göra mitt nationsval som recentior.

”Jag orkar inte med folk som inte läser på något om nationerna och bara väljer utifrån geografisk bakgrund.”

Så sa en kompis till mig, utan att egentligen kanske rikta kommentaren direkt till mig. Men snäll som jag är – och tillhörande dessa google-fixerade sökare som alltid ska läsa sig in på saker – ville jag självklart göra min kompis till lags. Att göra val utan att ha funderat och läst på har jag också alltid sett som lite slappt och naivt. Så på samma sätt som du inför riksdagsvalet har tanken att ”i år ska jag verkligen sätta mig in i de olika partiernas frågor och ideologier”, gick jag tillväga med valet av nation.

Problemet var att ju mer jag läste på, desto veligare blev jag. Valfrihetens paradox– ju fler val du har desto svårare blir det att välja– överrumplade mig. Ville jag ha gratis inträde på den ena eller andra klubben, eller förtur på sittningar? Hade jag ens någon släkt i Örebro? Ville jag ha fem kronor billigare mat, bostadskö, fikarabatt, gratis kaffe på maten eller helt enkelt bara närmst gångavstånd från min bostad?

Förlamad av information och perfektionism minns jag hur jag till slut gjorde mitt nationsval, utan att för den delen ha någon bra anledning. Allt detta intensiva nationssökande hade gjort mig utslagen. Jag hade lika mycket huvudvärk som läkarstudenterna dagen efter preklin och var mer utmattad än juriststudenterna efter tredje terminen (du som ny student kommer snart att lära dig dessa två sakers innebörd).

Ett halvår senare kom jag att byta nation. Under terminen som gått, och den som skulle följa, hade jag nästintill samtliga basgruppsmöten och flertalet pluggdagar på ett visst nationscafé. Varje kopp kaffe där kostade två kronor mindre om du var medlem i nationen. Mitt val blev plötsligt enkelt.

För så pass småländsk och kaffeälskande är jag, att jag till slut valde att gå med i en nation med motivationen att spara in två kronor per kaffekopp. Försök att klå den studiesparsamheten.