Halloween som ”Sam”

Foto: Sandra GunnarssonJakob Hellström läser termin 7 på juristprogrammet. Han kom på fjärde plats i Ergos novelltävling och kommer skriva fler krönikor här framöver.

Varje år vill jag egentligen vara Audrey. Jag skulle sväva runt med en onödigt smal cigarett och med ögon som är flygande fjärilar av ljus och glädje. Tyvärr äger jag varken ögonen eller attityden och brukar därför vara han den där snubben från Scream med masken. Det är enkelt och bekvämt men inte särskilt innovativt. Så igår sa jag: ”För i hela helvete JAKOB, Scream är inte ens en bra film! Vill du bli som onkel Jim och slänga bort livet på meningslösa idéer?”

Jag bestämde mig för att göra något storslaget. Samma kväll läste jag (av misstag) en essä om Warhol. En gång hade han tydligen 20 siamesiska katter och alla utom en hette Sam. Jag insåg genast att jag borde vara ”Sam”. Hade jag haft bättre framförhållning och fler pålitliga vänner hade jag gärna ordnat en hel armé av Sams. Kanske (med er hjälp) nästa år?

Det finns såklart en risk att jag (som förra året, ledsen emoji) inte blir bortbjuden och att det hela slutar med att jag vildögd, halvnaken och med klantigt påklistrat katthår (som fullkomligt yr) springer runt i min stackars lägenhet – den har sett mer än någon bör – med en illa improviserad kattsvans mellan benen, samtidigt som jag gråter och totaldunkar Imperiets ”Var e Vargen”. När mina förvirrade (men snälla) grannar knackar på och undrar vad i hela helvete som pågår hoppas jag att jag har ett förståndigt svar. Eller – gud förbjude! – så är grannarna bortresta och min sambo hittar mig medvetslös i en pöl av fiskfjäll och fjädrar med en lapp i pannan där det står ”Förlåt?” Men, det är kanske sånt man måste räkna med i en parrelation.

Jag vill dock avsluta med att erbjuda läsaren följande scen som jag – i mindre pessimistiska och mer realistiska stunder – anser inte bör ligga långt ifrån sanningen: Stans exklusivaste fest. Stående ovationer och spontana ”hurra”. Ergos pris för bästa dräkt. Min gamla rektor som sa att av mig skulle det aldrig bli något ser dräkten och erkänner att hon tog fel. Somnar berusad av glädje. Dagen efter: Min stackars mamma har läst artikeln om bästa dräkt (den har ”expresspublicerats”) och med sina asplövsfingrar skickat ett tårbestänkt sms: Jakob, jag tvivlade aldrig!