Den sista nationen

Officiellt har Uppsala tretton nationer. Inofficiellt är de fjorton. Nu tänker jag inte på avsomnade Skånelandens nation, som fanns till för studenter som på kårobligatoriets tid inte ville festa och därför såg nationsmedlemskapet som ett nödvändigt ont, utan på dess raka motsats. Den fjortonde och sista nationen heter givetvis Palermo.

Palle, Pallen, Pärlan, Palerkan eller helt enkelt bara P – oavsett vad vi kallar sista nationen har den sin plats mittemot Uplands för de som inte tycker att nationsmedlemskapet räcker till för vad de vill ha ut av studiesociala aktiviteter. Det är till Palermo man går när de andra nationerna stänger för kvällen, eller när man förr eller senare inser att man är för gammal för att trängas med nollningsgäng utklädda till Disneyfigurer som man inte känner igen eftersom man var förbi puberteten när filmen hade premiär.

Jag som befinner mig någonstans i gränslandet mellan dessa grupper när i likhet med åtskilliga infödda Uppsalabor en väl inarbetad hatkärlek till Palermo. Jag besöker stället i genomsnitt varannan månad, och de tillfällena är alltid likadana. År efter år. Tegelväggarna som måste ha importerats från någon nedlagd högstadieskola, stammisarna i baren och de svartklädda studenterna från idé-och lärdomshistoria A som röker på uteserveringen, alla är de desamma. Okej, de sistnämnda är antagligen inte i detalj desamma som för femton år sedan, men det är en petitess.

Efter ett Palermobesök brukar jag tänka att det antagligen är nyttigt att emellanåt skåda dekadensen i vitögat, som påminnelse om varför jag tillbringar större del av min tid på platser med mer salutogen profil, som naturen, gymmet och sängen. Sedan sänder jag en tacksam tanke till ägarna, som inte verkar ha någon som helst ambition att göra om Palermo till en gastropub eller skapa ”loungekänsla”. I en föränderlig och växande stad behövs stabila kommersiella mötesplatser dit man går för den där sista jätteonödiga ölen precis som man alltid har gjort. Den typen av krogar kvalar sällan in i White Guide.

Nu tycks det dekadenta studentlivets sista utpost ändå vara i fara. Kommunen har beslutat att dra in Palermos serveringstillstånd till följd av ekonomiska oegentligheter. Det har jag ingen åsikt om eftersom jag är noll insatt i ärendet och dessutom jobbar för oberoende media. Men den del av mig som från och till inbillar sig att nationskväll utan Palermo är som kaffe utan mjölk (jag har ingenting emot svart kaffe, men ändå) befarar förstås att det kommer kännas lite tomt om vattenhålet torkar ut för gott.

Skulle det bli så tröstar jag mig med att det åtminstone aldrig gjordes några ansatser till ”loungekänsla”. Och att den sista nationen för en gångs skull fick vara först med något.