Rundgång i Ergo-frågan

Ska hon nu tjata om kårens nedskärningar i Ergo igen på bästa sändningstid?
Ja, det är precis vad jag ska. Jag tänker piska den här hästen tills den är stendöd, köttfärs och en vital komponent i Findus färdiglasagner (vad ger ni mig för tidsenligheten i den referensen?).
Jag anser mig ändå vara en rationell om än lättirriterad människa. Även om jag i egenskap av journalist och chefredaktör tycker det är rent förkastligt att plocka bort Ergo som papperstidning kan jag förstå och respektera argumentet ”vi har inte råd” när det backas upp med konkreta och korrekta siffror. Det är handfast och glasklart. Det är inte så jag själv hade agerat i det här fallet, men live and let live.
Vad som gör mig förbannad är den okunskap flera i kåren uppvisar när den vankas diskussioner om Ergos framtid.

På senaste kårfullmäktige fattade man det beslut jag i förra ledaren åsyftade i min kritik – att skriva in i verksamhetsplanen för kommande verksamhetsår att man ska ”genomföra en förändring av tidningen Ergos verksamhet innebärande att papperstidningen avvecklas från och med vårterminen 2020.”
Väntat.
Vad som var mindre väntat (eller inte?) var den efterföljande snoppmätartävlingen i vem som vill skära mest i Ergo. Mina kollegor som var på plats under mötet häpnade när den ena undermåligt understödda idén efter den andra såg dagens ljus. Idéer som nog borde fastnat i något slags rimlighetsfilter innan de föll ur munnen och landade i knät på åhörarna.
Någon ventilerade att ”En lösning skulle kunna vara att ta in journaliststudenter istället för heltidsarvoderade.” En sådan idé hade kanske kunnat vara aktuell om redaktionen bestod av enbart heltidsarvoderade, men det är bara en av oss som är det, övriga två är anställda och kan inte bytas ut mot studenter i en handvändning. För att inte tala om vilken kvalitetsdipp det skulle innebära.
En annan slängde in ett yrkande om att Ergo inte får gå back mer än 200 000 på ett år, en siffra som personen ifråga erkände var tagen ur luften. Det förslaget sköts tack och lov ner för att det är orimligt i flera avseenden (inte minst rent arbetsrättsligt. Ha också i åtanke att det här förslaget alltså kommer från en studentFACKLIG organisation). Men dessförinnan hann det lovsjungas av en person som ansåg att ”Ergo är orsaken till att Uppsala studentkår närmar sig konkurs.” Kåren är inte för närvarande nära konkurs, men även om den var det kan man inte sätta likhetstecken vid kårens årliga underskott och årliga kostnaden för Ergo bara för att det är samma siffra. Kårens övriga verksamhet är inte gratis.

Ni får ursäkta min raljanta ton, men ska det vara för mycket begärt att åtminstone arkebuseras på rimliga grunder? Jag har hört att det i vissa kretsar är hippt att understödja sina argument med fakta, det kanske är något somliga borde testa att efterapa. För det gör mig uppriktigt ledsen att vissa skoningslöst vill skära i Ergo utan någon som helst analys.