Foto: Lina Svensk"Vad sägs om att fylla alla buskage och gathörn med sån där luktabsorberande kattsand som man kan krafsa över sin lilla pöl när man är klar?"

Tio vidriga saker med valborg

Siste april kan vara årets roligaste dag. Unikt, fantastiskt, så nära man kan komma en festival i Uppsala. Men kanske är du en sån som tänker fly stan eller bita ihop och kriga dig igenom det vidriga för att du inte vågar annat? Här kommer i så fall en lista att känna igen sig i:

 

Det är för kallt/varmt. Man vill ha sin snygga vårjacka och få lite färg på sina ännu snyggare shorts-ben – men möts av cirka +5 grader, växlande molnighet och spridda hagelskurar. Är det istället så varmt som man önskat sig när man valde outfit, så drabbas man av solsting, bränd näsa och uttorkning för att man är utomhus hela dagen för fösta gången på åtta månader. Det är antingen eller och det är svårt att veta vad som är värst.

 

Tvånget. Visar man minsta lilla tecken på att vilja dra hem efter tio timmars runtdrällande på stan kommer någon jävel och skriker “men peppa dåååå!!!!” i örat på en. Pressen att vara en sprudlande person må vara hög året om och ingen gillar väl någonsin en måttfull tråkmåns – men den 30/4 är tvånget som allra mest intensivt.

 

Mobilnätet funkar inte. Man bestämmer en exakt tid och plats med sina vänner just med den obefintliga täckningen i åtanke – men lyckas ändå tappa bort alla innan flottränningen är över. Någon skulle köpa smaklösa importerade jordgubbar, en annan måste sprungit på en bekant. Det är ingen idé att hålla ihop och man hittar aldrig någon.

 

Det luktar kiss. Äcklig urinodör i hela staden, med epicentrum i Ekoparken. Vad sägs om att fylla alla buskage och gathörn med sån där luktabsorberande kattsand som man kan krafsa över sin lilla pöl när man är klar?

 

Barnen. De som hänger i bärselar på vuxna och halvt drunknar i överdimensionerade hörselskydd är supergulliga och får dessutom sin omgivning att skärpa sig. Men skrikiga 2002:or som är höga på halvlitersburkar Moster-energidryck och slattar som studenterna lämnat efter sig är inte det minsta gulliga. Går de inte i skolan?!

 

Igelkottsdöden. Världens gulligaste djur massgrillas levande i valborgsbrasor som de firande glömt titta efter ordentligt i.

 

Nedskräpningen. Kanske är det här likheterna med en festival blir som tydligast. Uppsala ser ut som ett slagfält och plötsligt är vad som helst okej att dumpa var som helst. De som städar dagen efter – på självaste 1 maj! – brukar åtminstone vara mycket effektiva.

 

Matsituationen. Picknick på Valborg är lite som du har hört folk beskriva kommunismen “fint i teorin men…” Allt blåser bort och någon full tönt trampar i din smaklösa färdiglagade potatissallad. Lyckligtvis har du redan gett upp med just den, eftersom du glömt bestick och inte pallar sleva i dig den med locket. Alternativet är att köa i ett halvår för någonting dyrt och potentiellt giftigt. (En nära vän till en Ergoredaktör blev till exempel matförgiftad av en langos förra året.) Engångsgrill då? Jovisst, om du vill elda upp gräset men kappt lyckas få sojakorvarna ljummna så. Värdelöst, är ordet.

 

FOMO-overload. Fear of missing out, FOMO, innebär att man är rädd att missa det balla som “alla andra” är med om. Behöver det nämnas att hela veckan inför valborg + själva dagen D är som ett hemskt FOMO-Maraton som man omöjligen kan vinna? Man kommer att missa en hel massa “detta måste man uppleva!!!”-saker hur man än gör och glädjen över det man upplever drunknar i ångesten över resten.

 

Man börjar bråka. Sömnbristen, de skyhöga förväntningarna tillsammans med en massa redan nämnda störningsmoment, leder oundvikligen till konflikter. Man vill åt olika håll och missar allt: står och surar i en kö till en nation, hamnar längst bort från Fyrisån, kommer till mösspåtagningen tio minuter för sent … Om vänskapen överlever Valborg kan den i alla fall räknas som äkta.