Början på en lång karriär

Frantic Sunday har varit på gång ett bra tag nu. Redan på sin första spelning på Hijazz för sex år sedan var potentialen uppenbar och ett par år senare kändes de som ett färdigt band. Att debutalbumet på ett riktigt skivbolag dröjde ända till nu och att de var tvungna att spela in det för egna pengar innan de fick kontrakt är förvånande, särskilt eftersom de är kända för att inte ligga på latsidan när de gäller att marknadsföra sig själva. Ibland är skivbranschen ologisk.

Men nu är albumet äntligen här och Uppsalabandets ambition är att bli ”nästa stora band” vilket känns helt på sin plats. Allt finns där. Smittande melodier, en popenergi som få artister kan mäta sig med och ett sound som funkar bra på vilken radiostation som helst. Allt, utom kanske någon enskild låt med dunderhitpotential, som första singeln ”I’m your volunteer” från 2009, kunde ha haft med en bättre produktion och ett stort skivbolag i ryggen.

Det bör dock gå vägen ändå. Musiken på den självbetitlade debuten är som helhet svår att sluta lyssna på. Fortsätter de på det inslagna spåret är det obegripligt om inte sångaren Tomas Karlssons profetia från en intervju i Upsala Nya Tidning i somras, ”lång startsträcka, lång karriär” inte slår in. Och det finns inget som talar för att den karriären skulle stanna innanför riksgränserna.