Foto: Lisaekdahl.com”De nio spåren spretar åt nio olika håll, Ekdahl bänder och vrider på rösten som hon känner för och låter djupa funderingar samsas med banaliteter.”.

Motsatsen till stram

Lisa Ekdahl
När alla vägar leder hem
(Sony)

Så mycket uppmärksamhet i Sveriges medier som Lisa Ekdahl fick förra året har hon antagligen inte fått sedan genombrottsåret på 90-talet. Trots all exponering som Så mycket bättre innebar var det dock ett litet intervjucitat i Aftonbladet om att patriarkatet faller som förändrade mångas bild av henne, från naiv hippie till en stark medveten artist som ingen sätter sig på.

En sådan artist gör precis som hon vill och struntar fullständigt i om vissa tycker att musiken låter töntig. Medan den förra skivan på svenska, Lars Winnerbäck-producerade ”Pärlor av glas”, var produktionsmässigt stram, är ”Alla vägar leder hem” motsatsen. De nio spåren spretar åt nio olika håll, Ekdahl bänder och vrider på rösten som hon känner för och låter djupa funderingar samsas med banaliteter. Extraspåren med ”Så mycket bättre”-tolkningarna känns bleka och överflödiga, men är förstås ett bra försäljningsargument för dem som fått upp ögonen för henne genom programmet.