Universitetet drar in stöd till doktoranddagis

Universitetet vill dra in sitt ekonomiska stöd till förskolan Rackarungen, som ger förtur för barn till ensamstående doktorander. Privatekonomiskt stöd till några få, menar man. Doktorandnämnden protesterar mot beslutet. Man tar bort en viktig jämställdhetsfrämjande åtgärd, säger nämndens ordförande Lina Nordquist.

Foto: Representanter från Rackarungen.

Universitetet vill dra in sitt ekonomiska stöd till förskolan Rackarungen, som ger förtur för barn till ensamstående doktorander. Privatekonomiskt stöd till några få, menar man. Doktorandnämnden protesterar mot beslutet. Man tar bort en viktig jämställdhetsfrämjande åtgärd, säger nämndens ordförande Lina Nordquist.Uppsala universitet betalar sedan 1992 ett verksamhetsbidrag som motsvarar lokalhyran till förskolan Rackarungen på Rackarberget, i dagsläget ca 100 000 kronor om året. Rackarungen prioriterar barn till doktorander och ger förtur för barn till ensamstående doktorander, och huvudsyftet när beslutet om ekonomiskt stöd togs var att främja jämställdheten. Men nu har frågan att dra in det ekonomiska stödet aktualiserats, och väntar på ett beslut från rektor. Torgils Toral som bereder ärendet på universitetsförvaltningen menar att det inte är rimligt att universitetet finansierar en verksamhet som egentligen åligger kommunen.
- I realiteten handlar det här om en subventionering av privatekonomisk karaktär till ett antal doktorander. Det kan vi inte använda statsanslag till, säger han.
Dessutom rör det sig om så få doktorander - förskolan har plats för sexton barn - som ges möjlighet till barnomsorg, vilket innebär en orättvisa inom doktorandgruppen, resonerar Torgils Toral.
Han får stöd av universitetets jämställdhetshandläggare Annika Lindé:
- Tillgång till dagisplatser är en jätteviktig fråga ur jämställdhetssynpunkt. Men ska en sådan här åtgärd vara kraftfull måste den bedrivas i mycket större skala. Dessutom ska dagisverksamhet bekostas av kommunen, det ligger inte inom universitetets ansvarsområde.

Fungerande jämställdhetsåtgärd
Doktorandnämnden motsätter sig dock beslutet, och menar att universitetet drar in en av få verkligt konkreta och fungerande jämställdhetsåtgärder.
- Kommunen ger ingen förtur till ensamstående. Dessutom tar man inga geografiska hänsyn. Vi anser inte att en förskola i Sävja eller Almunge är en praktisk möjlighet för doktorander utan bil. Kompetens ska avgöra vem som antas till en forskarutbildning, inte praktiska frågor som antal barn, civilstånd eller ekonomiska möjligheter till egen bil, menar doktorandnämndens ordförande Lina Nordquist.
I teorin förstår hon det argument om orättvisa inom doktorandgruppen som universitetet för fram, men hon köper det inte i praktiken:
- Om det var så att många sökte plats och fick nej skulle det vara en annan sak. Men i dagsläget verkar antalet platser lagom anpassat till behovet, alla som söker får plats inom ungefär ett år.
Om universitetet tar bort sitt stöd till Rackarungen får förskolan inte ha kvar sitt särskilda kösystem, som man fått tillstånd för just genom kopplingen till universitetet. Det, inte pengarna i sig, är det största problemet, menar Lina Nordquist.

"VI FÖRSÄTTS I EN OMÖJLIG SITUATION"

På Rackarungen råder frustration och ovisshet. Hur man ska lösa situationen om universitetet drar in sitt bidrag vet man inte.

Det är lunchdags på Rackarungens förskola som ligger inklämd mellan studentbostäderna på Rackarberget och Gamla Studentstaden. Sexton ett- till femåringar sitter bänkade, assisterade av tre av de anställda.
Carina Tuvelius är tillförordnad föreståndare och har jobbat på Rackarungen sedan starten 1992. Hon är förvånad över att universitetet så plötsligt kommit på att man vill dra in stödet till verksamheten.
- Och det är konstiga argument man har. Är det för få som får ta del av det - öppna fler dagis då!
Lisa, ordförande i föräldrakooperativets styrelse*, menar att om rättviseargumentet ska styra kan även universitetets ekonomiska stöd till exempelvis Studenthälsan ifrågasättas:
- Studenthälsan skulle inte heller kunna ta emot alla studenter om de ville gå dit samtidigt. Dessutom är det långt ifrån alla doktorander som väljer att ha sina barn i ett föräldrakooperativ, med det ansvar det medför.
Jämställdhetsaspekten som var avgörande vid inrättandet av verksamhetsstödet 1992 är lika aktuell idag, menar Lisa. Hon påpekar också att universitetet tjänar på förskolans flexibla struktur: genom att varje barn har en heltidsplats till sitt förfogande kan en doktorand smidigt gå upp till att jobba heltid igen och därigenom disputera på kortare tid än annars.
- Det känns som att 100 000 kronor är en relativt liten summa för universitetet, medan det får förödande konsekvenser för alla här om man tar bort bidraget.
Vad som händer efter 1 juli - då bidraget upphör enligt universitetsförvaltningens förslag - är ovisst för alla inblandade, inte bara personalen utan också de föräldrar som har sina barn på förskolan.
- Vi kan inte behålla förturen för doktorander och föreningen måste antagligen ombildas. Om verksamheten sedan kan fortsätta blir vi tvungna att skära i personalkostnaderna - och det går bara inte. Maxtaxaregeln gör att vi inte kan kompensera för en bidragsförlust genom att låta medlemmarna betala mer. Universitetet försätter oss i en omöjlig situation, säger Lisa.

* På begäran har vi tagit bort personens efternamn. Ergoredaktionen 16 september 2013.