"Vissa politiker blir symboler"

Med knappt nio månader kvar till det amerikanska presidentvalet rapporterar svenska medier dagligen från den hårdnande kampen om väljarnas sympatier.
- Ibland har jag en känsla av att det tränger ut annat utrikesmaterial, säger Erik Åsard, själv flitigt anlitad som expertkommentator i tidningar, radio och tv när han inte forskar eller undervisar i nordamerikansk politik.
Men valet är viktigt även ur ett svensk perspektiv, understryker han. Att Sverige förra året tog emot närmare 20 000 flyktingar från krigets Irak är ett av hans konkreta exempel på vilken betydelse det har vem som sitter i Vita huset.
För egen del är han mest fascinerad av den pågående primärvalskampanjen, då det avgörs vem partierna ska nominera som sin presidentkandidat. Det är nu kandidaterna diskuterar de stora sakfrågorna, för tillfället dominerade av den skakiga ekonomin, hälso- och sjukvården och Irakfrågan. Den egentliga presidentvalskampanjen efter partikonventen i höst är han mindre road av.
- Då blir det ofta smutsiga valrörelser med många personangrepp och fokus på bifrågor.

För första gången i republikens historia finns nu en realistisk möjlighet att det inte blir en vit man som väljs till president. I ett av de två stora partierna, det demokratiska, har den svarte senatorn Barack Obama vunnit primärvalen i flera delstater och hotas bara av en kandidat: Hillary Clinton.
- Det finns inga mellanpositioner i människors uppfattning om henne. Vissa politiker blir symboler - älskade och hatade, säger Erik Åsard.
I sin nya bok Hillary Rodham Clinton. En politisk biografi inriktar han sig främst på hennes politiska intresse och aktivism, de hinder hon har stött på som kvinna och partnerskapet med maken Bill Clinton. Få överträffar henne vad gäller politisk erfarenhet. Sedan år 2001 är hon senator för delstaten New York. Men hon hade en politisk roll långt innan dess, först under tolv år som Arkansas första dam, och därefter åtta år i Vita huset.
- I båda rollerna var hon väldigt okonventionell. Hon var inte den representativa damen som bakade och ställde fram kopparna utan hade en policyskapande roll ihop med maken på ett sätt som ingen första dam tidigare har haft.
Hennes mest kända politiska insats under åren i Vita huset blev dock ett misslyckande. Bill Clinton hade gått till val på att reformera det amerikanska sjukvårdssystemet, det enda i den industrialiserade världen som lämnar en stor del av befolkningen oförsäkrad, och satte sin fru att leda arbetet. Efter en lovande start visade det sig snart att förslaget inte skulle gå igenom kongressen, bland annat på grund av hårt motstånd från de privata försäkringsbolagen inom sjukvårdssektorn.
Ändå är väljarnas förtroende för Hillary Clintons förmåga att lösa sjukvårdens problem stort när frågan åter blivit aktuell inför årets presidentval. En förklaring kan vara att hon trots allt förknippas med frågan, menar Erik Åsard.
- Människor kanske tycker att hon gjorde ett tappert försök och bör få försöka igen. Så man kan ha framgång med ett misslyckande.

På den svenska politiska skalan placerar han Hillary Clinton något till höger om mitten. Främst är hon dock en politiker som ser praktiska resultat som viktigare än ideologisk renlärighet, menar han.
- Om jag skulle sätta en rubrik på hennes åskådning är det att hon är pragmatiker.
I senaten har hon samarbetat med republikaner i viktiga frågor. Och hon har genom åren gjort sig känd för sina makeovers, då hon har ändrat sin framtoning för att tilltala större väljargrupper. När Bill Clinton förlorade guvernörsvalet i Arkansas 1980 menade vissa att hustruns alltför självständiga image legat honom till last. Inför nästa val tillkännagav Hillary, som fram till dess behållit sitt flicknamn Rodham, att hon hädanefter skulle heta Clinton. Hon tonade håret blont, bytte glasögonen mot kontaktlinser och började bära mer traditionella damkläder. Skälet hon angav var pragmatiskt: väljarna krävde det. Maken segrade klart i valet och styrde sedan Arkansas fram till 1992 när han valdes till USA:s president.
- Hon vill ha makt. Och för att kunna utöva makt måste man vinna val. Allt hon har gjort bekräftar det.
En förklaring till Hillary Clintons pragmatiska hållning i politiken finner Erik Åsard i hennes uppväxt. Båda USA:s viktigaste politiska ideologier, konservatismen och liberalismen, fanns företrädda i hennes barndomsmiljö i ett kristet medelklasshem i Illinois. Familjen dominerades av pappan, en konservativ republikan. Mamman var demokrat men tycks länge ha hemlighållit sina åsikter. Samma motsatsförhållande fanns mellan inflytandet från Hillarys konservative historielärare och familjens pastor som var liberal. I tonåren var Hillary aktiv i det republikanska partiets ungdomsförbund men radikaliserades gradvis under tiden på college och gick med i det demokratiska partiet.
- Jag tror att uppväxten i den här korselden verkligen har präglat henne som aktiv och mogen politiker, säger Erik Åsard.

Ofta innebär det dubbla politiska arvet en fördel, menar han. Hillary Clinton känner till sättet att argumentera hos båda sidor och kan beroende på situationen driva vilken linje hon vill. Men det kan också skapa bekymmer.
- Baksidan är att det ibland framstår som om hon inte har någon riktig grund eller kärna. Står hon egentligen för något eller rör hon sig med vinden?
År 2002 skrev Hillary Clinton under den resolution som gav president George W. Bush rätt att använda våld mot Saddam Hussein. I senare försök att ta avstånd från det allt mer impopulära kriget har hon kritiserat Bushadministrationen för att ha misskött Irakfrågan. Hon hävdar också att hon uppfattade resolutionen som ett mandat för fortsatta vapeninspektioner och att krigshandlingar skulle vara det absolut sista steget.
- Det är en liten skönmålning. Det är ganska klart att man gav presidenten militära maktmedel så hon tolkar resolutionen lite till sin egen fördel. Men det har hon gjort så skickligt att hon framstår som en krigsmotståndare idag. Samtidigt måste en presidentkandidat vara trovärdig i rollen som överbefälhavare. Så hon har en tuff position när det gäller säkerhetspolitik och att bekämpa terrorism men vänsterflanken försöker hon avväpna genom sin starka Bushkritik.

Irakfrågan kan ändå bli ett handikapp för Hillary Clinton, menar Erik Åsard, men kanske inte så stort som det verkade förra året, när de amerikanska förlusterna var större och frågan helt dominerade i medierna. Bristen på en sammanhållen vision för landets framtid, och faktiskt också hennes plats i den impopulära senaten är andra faktorer som kan försvåra för henne. Till plusfaktorerna hör hennes långa erfarenhet, organisationsförmåga, kändisskap och tillgången till talangfulla medhjälpare, däribland maken Bill.
Att hon är kvinna kan både vara negativt och positivt, tror han. Hon har ett starkt stöd bland USA:s kvinnor, som idag utgör en majoritet av väljarna. Fler amerikaner än någonsin, 86 procent enligt en opinionsundersökning förra året, kan också tänka sig att rösta på en kvinnlig kandidat. (Konkurrenten Barack Obama kan glädja sig åt att 92 procent kan tänka sig en svart kandidat enligt samma undersökning.)
- Å andra sidan är det fem, sex procent av befolkningen som aldrig skulle rösta på en svart eller en kvinnlig kandidat. Det kan påverka negativt om det skulle bli ett jämnt presidentval.

|Inlagd 080212]