TekNat tar Thidé i örat

Bo Thidé bör i fortsättningen noga tänka på hur han formulerar sig och hålla sig uppdaterad med universitetets regler för forskarutbildningen. Det skriver teknisk-naturvetenskapliga fakulteten i sitt yttrande om fallet med Sia Mohammadi, som hävdar att han blivit utnyttjad av Thidé som skuggdoktorand. Bo Thidé själv och hans chef Lars Eliasson hävdar att anklagelserna mot honom är felaktiga och att han bara har försökt hjälpa Sia Mohammadi.

Foto: Tommy WestbergJoseph Nordgren.

I förra numret av Ergo berättade vi om Sia Mohammadi, som menar att Bo Thidé vilselett honom att utföra arbete vid Institutet för rymdfysik (IRF) med hänvisning till att han skulle kunna antas som doktorand, något som aldrig skedde.
Nyligen anmälde Sia Mohammadi Uppsala universitet och IRF till Högskoleverket (HSV), som begärde in ett yttrande från Uppsala universitet. Universitetet har i sin tur inhämtat synpunkter från bland andra Bo Thidé. Han anser att det inte finns något fog för påståendena i  anmälan.
Under 2007 utförde Sia Mohammadi oavlönat arbete vid sidan av sitt exjobb. Enligt Bo Thidé handlade det om ett erbjudande som IRF ger till examensarbetare att bli medförfattare på en vetenskaplig publikation helt eller delvis baserat på material som kommit fram i anslutning till examensarbetet.
2008 anställdes Sia Mohammadi som forskningsassistent. Bo Thidé hävdar att han gjorde klart att det inte var fråga om något doktorerande. När Sia Mohammadi uttryckte intresse för att doktorera ska Thidé ha sagt att han hoppades få ett stort anslag från Rymdstyrelsen men att inget var klart förrän pengarna var utbetalda.
På grund av finanskrisen fick inte Bo Thidé de anslag han hoppats på, skriver han. Därför kunde han inte visa upp de fyra års full finansiering som krävdes för att institutionen för fysik och astronomi skulle utlysa en specialinriktad doktorandtjänst som Sia Mohammadi kunde söka.

Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten
menar i sitt yttrande att ord står mot ord i fråga om vad Thidé har lovat Mohammadi.
– Bo Thidé har uttryckt förhoppningar om att kunna skaffa pengar till en doktorandtjänst som Sia kunde söka. Däremot har jag inte sett någon skriftlig dokumentation som visar att han har lovat att Sia skulle få tjänsten, säger vicerektor Joseph Nordgren.
Fakulteten konstaterar att Sia Mohammadi ”haft ett engagemang associerat till Bo Thidés forskning” efter det att hans anställning som forskningsassistent upphörde, och att han under den perioden varit medförfattare till några publikationer. I undantagsfall kan någon som inte är doktorand eller disputerad forskare vara tillfälligt engagerad i ett forskningsprojekt, skriver fakulteten, men då måste det finnas en tydlig överenskommelse. I det här fallet borde Sia Mohammadis situation ha definierats tydligare:
– Studenter som vill göra akademisk karriär är beroende av den som leder verksamheten. Därför är det viktigt att man är väldigt klar över vad som gäller, säger vicerektor Joseph Nordgren.
Bo Thidé kommer nu att uppmanas att ”fortsättningsvis noga tänka på hur han formulerar sig och att vara uppdaterad med universitetets regler och riktlinjer för utbildningen på forskarnivå.”
Har ni övervägt att ställa Bo Thidé till svars på något annat sätt, till exempel genom att inte låta honom handleda doktorander framöver?
– Frågan har inte kommit upp. Men rent allmänt är det ingen rättighet för professorer att handleda doktorander, utan något som beslutas av fakultetsnämnden.

I sitt yttrande till HSV konstaterar Uppsala universitet att institutionen för fysik och astronomi inte har haft några åtaganden gentemot Sia Mohammadi efter hans grundexamen. De förhållanden som beskrivs i anmälan är ”att hänföra till IRF”, heter det.
Bo Thidé är professor vid Uppsala universitet men anställd av IRF, som är en självständig myndighet. IRF:s Uppsalaavdelning är integrerad med institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet. De doktorander som arbetar vid IRF i Uppsala blir antagna vid universitetet eftersom IRF saknar examinationsrättigheter. Fakulteten kommer att över sin överenskommelse med IRF i ljuset av den situation som Sia Mohammadi har hamnat i.
– Det här fallet pekar på något som kan vara en svårighet. Vi har inget inflytande över vad som händer på IRF. Samtidigt är det problem som har uppstått på sätt och vis vårt problem också, säger Joseph Nordgren.
Vad ska ni göra mer konkret?
– Det är inte bestämt. Men att förmedla synpunkter och reflektioner kan räcka långt.

HSV har inte begärt något yttrande från IRF, som lyder direkt under utbildningsdepartementet. IRF:s föreståndare Lars Eliasson menar att IRF inte har något ansvar för den situation som har uppstått.
– Vårt ansvar för Sia Mohammadi upphörde den 31 december 2008 när hans anställning som forskningsassistent löpte ut. Vi har inte varit boven i dramat, och det är konstigt att vi får skulden för det här.
Så sent som i september 2009 skrev Bo Thidé till Sia Mohammadi  att han räknade med att universitetet skulle inrätta en doktorandtjänst. Är det inte ett problem om en av dina underlydande påstår saker som sedan inte visar sig stämma?
– Nej, jag har ingen anledning att klandra Bosse eftersom han uppenbarligen trodde att det fanns utrymme för att utlysa en doktorandtjänst vid det tillfället. Bland andra jag själv hade dock klart och tydligt informerat Sia om att det inte skulle utlysas någon doktorandtjänst om IRF inte fått en bekräftad finansiering. Han borde ha lyssnat på oss.
Sia Mohammadi är besviken på universitetets yttrande.  Han menar att det blir missvisande att säga att ord står mot ord eftersom anställda vid IRF har bekräftat hans berättelse.
– Jag tycker att universitetet borde ha gjort ett tydligare principiellt ställningstagande, säger han.